REDAN FREDAG!

Oj, vad veckorna springer iväg. Idag var det precis en vecka sedan vi åkte till England, men det känns som igår!!

De små nya flickorna ”Kiki” & ”Sawa” har flyttat in. Känns redan som om de alltid har bott här. Så skönt med nya hundar som bara flyttar in och att de själva inte ser flytten som något problem. De äter och mår bra och har kommit in i våra rutiner. Allt från dag ETT!!

Lilla ”Betty” är nu tjock, men hon är lika pigg & glad, äter som en häst. Detta skall bli spännande, är så spänd. Nästan lika spänd som ”Betty” är över magen.. ;-)

Sitter här och kollar in vilka utställningar som kan vara roliga att åka på. Många länsklubbar har lagt ut domarlistor, så nu är det bara att så smått börja planera hur 2011 skall se ut.

Trevlig helg till alla goa & glada

EPILEPSI ÄR ETT SYMPTOM NAMN!!

Lite fakta:

Epilepsi (från latin epilepsia, från grekiska ἐπιληψία, från epilambanein, att anfalla, gripa tag, från lambanein, att ta), äldre benämning fallandesot, är en grupp kroniska sjukdomar som yttrar sig i form av plötsliga attacker av övergående elektriska urladdningar hos hjärnans nervceller.

Orsaken till epileptiska anfall kan utgöras av en missbildning, ärrbildning eller skada i hjärnan, också av allvarliga hjärnskakningar (så som yttre våld mot huvud) men också av påfrestningar på hjärnan som extrem trötthet, abstinens, stress, blodsocker fall eller infektioner.

Hos de allra flesta finner man emellertid aldrig någon bakomliggande medicinsk förklaring. Epilepsianfallens karaktär, frekvens och omfattning varierar kraftigt mellan olika drabbade individer, likaså möjligheten till framgångsrik medicinsk behandling.

Fallsjuka och fallandesot är äldre benämningar som ofta ses i gamla texter och kyrkoböcker. Begreppen syftar på att en individ som drabbas av ett epileptiskt anfall ofta (dock inte alltid) faller ihop i kramper. Individer med epilepsi sades förr i tiden att ha ett närmare band med Gud. Epilepsi kallades på latin för morbus sacer, det vill säga den heliga sjukdomen. Hippokrates ansåg att den inte var mer helig än andra sjukdomar.

I'D CATCH A GRENADE FOR YA.....

Äntligen har vi fått gjort den resa som vi länge har försökt att få till. Tiden räcker inte alltid och ibland önskar man att det fungerade med kloning.

I fredags morse bar det av ut till Säve och Gothenburg City Airport. Därifrån skulle vi ta oss med flyg till England. Jag är alltid lite spänd och pirrig när jag är ute och reser. Extra spännande var det för att vi skulle åka dit för att hämta hem två små Japanese Chin flickor. (Mera finns att läsa om dessa två små flickor på våran hemsida)

Väl framme i England och Stansted så var det bara att gå och hämta ut vår hyrbil. Sedan bar det av till Bury St. Edmunds och Bob & Jean. Alltid lika mysigt att komma hem till dem då de alltid är så himla snälla och hjälpsamma.

Vi myste med Jean när vi kom fram för att sedan åka ut på en liten shoppingtur. Kvällen blev inte så sen, då vi skulle upp 06:00 och ge oss av ner till sydvästra delen av England, Devon. Närmare bestämt en resa på ca: 5 timmar. Hundmänniskor som man är så finns det inga hinder och inget som är jobbigt.

Vi höll tiden riktigt bra och var framme strax efter 12:00. Väl där mötte Molly's dotter Anne oss med en öppen famn. Jag vet att jag skrev om den förra resan vi gjorde till Homerbrent och vilket stort intryck det gjorde på mig. Denna gång var det på ett annat sätt, massor med känslor.

Själv var jag glad och ivrig att få se dessa underbara flickor samtidigt som man fick kännslan av vemod. Min ivrighet och nyfikenhet bara försvann. Jag kände att här kan man inte skrika jippie, utan det gällde att försöka vara lungn.

Tänk er själva, en legend har gått bort och med den åker bit, för bit iväg. Lite då och då... Samtidigt så kände jag att Anne var stark och väldigt noga med var alla hundarna tog vägen. Det var ett måste att de alla fick det bra, och att det togs hand och och vara på, på det absoluta bästa sätt. Allt kändes toppen och vad kan man säga. Samtidigt känner jag mig så oerhört hedrad och stolt att jag har fått denna äran att ens göra denna resan. Väldigt speciellt för mig, jag kan inte riktigt beskriva med ord.

När väl de två små flickorna kom springandes och en hoppade upp i mitt knä och den andra i Pers. Så kom den lite sorgliga känslan igen. Att bara sitta där med dessa i knät, titta dem i deras fina små ansikten som på något sätt säger - Är det er vi skall älska nu!!? Fy, vad hemskt. min ivrighet var helt borta. Bara att se dessa små som inte fattar något, gjorde ont!

Jag satt och tänkte på alla små hundar som finns runt om i världen som inte är älskade. En liten hund väljer ju inte sin matte eller husse. De blir själva valda och kanske ibland inte älskade och övergivna. Allt var jätte sorgligt samtidigt som jag satt och nynnade på Bruno Mars nya låt. Som för övrigt är min nya favvis låt och den spelas flitigt i England just nu.

Den stämmer lite in på att en älskar och den andra älskar inte lika mycket tillbaka. Dum som jag är så tolkar jag om allt till min version och tänkte på dessa små flickor. Men jag lovar jag skall göra allt i min makt för att allt skall bli så bra som möjligt, och att de känner att de är både välkomna och älskade. Att jag förhoppningsvis kan ge lika mycket som deras förra matte Molly gjorde.

Annars var resan toppen. Som alltid med resor till England så får man sån himla kick och inspiration. Även om resan var kort så fick vi än en gång uppleva massor, både vänskap, glädje kärlek och sorg.

Men jag lovar er Kiki & Sawa - "You Know I would do anything for ya". Tack till alla inblandade som har gjort att jag har fått den äran att äga två underbara Japanese Chins till!!

DET FINNS INGEN SOM DU!!

CH. HACKENSACK DESIGNED BY MAGIC
5 Oktober 1999 - 2 Januari 2011

Det finns nog ingen hund som jag har behövt försvara så mycket och så ofta som min älskade Adam. Han har de sista åren fått utstå en massa elakheter & elaka tungor. Förstår inte hur människor kan med att vara så elaka. Men nu hoppas jag att ni är nöjda, för nu finns han inte bland oss längre. Personligen tycker jag ni skall skämmas. För mig var och är han för alltid min älskade Adam!

Ibland hoppades jag på att han skulle bli 25. Bara för att bevisa att han är sundheten själv. Det har han också varit fram till några veckor sedan då han med all säkerhet fick en liten hjärnblödning. Vi hade då en SPA-dag så att hans liv skulle bli något enklare. Innan dess var han som en 2-åring. Glad och livfull och alltid på språng. Att titta på Adam och beskriva honom med ett ord var - Glädje!!

Denna morgon var allt som vanligt. Alla hundar var ute och för att sedan komma in och sova lite middag. När det väl var dags för lite mat, kom alla utan Adam. Han låg kvar i sin korg, där han hade somnat för gott....

Just nu orkar jag inte skriva mer, för det gör så ont i hela kroppen. Han har varit min kompis och vän i så många år. Vi har haft så kul både hemma och på utställningar. Kommer ihåg alla som om det var igår. Många fina barn och barnbarn lever vidare, Bl.a Ch. Vouges Invincible som är hans barnbarns barn.

Just nu känns det som om min kropp har blivit vrängd. Känns som min hud sitter på insidan och resten på utsidan. Ändå rinner tårarna så att jag knappt ser vad jag skriver.

Älskade Adam - Det har aldrig funnits någon som du, och jag är så tacksam att just jag fick äran att älska dig!! Jag är bara så oerhört ledsen att jag inte var vid din sida när du somnade!! Fyyy... :-(