För med hundar händer massor, och allt blir liksom nytt och man lär hela tiden. Ingen sak som händer är den andra lik. Att då ha någon där vid sin sida som kan stötta är så himla tryggt och skönt. För att hålla på med hundar gör att man faktiskt ganska ofta känner sig väldigt ensam och liten.
Alltid så mycket roligare att kunna dela glädjen man får genom hundar. Som vinster, fina valpar, planera avel, leta hanhundar att använda mm. Men det finns en baksida också som kan vara väldigt tuff. Som hundar som blir sjuka, tikar som går tomma, hundar som dör eller kanske skitsnack i allmänhet. Något som tyvärr finns i hundvärlden. Hur tacklar man den? Jo, med någon man litar på och som man kan få prata av sig med. För oftast så räcker det med att prata med någon. Bara veta att denne "någon" finns och lyssnar. De som har en "Mentor" har nog löst många "världskrig" på det sättet!!
Har förstått att de i Norge är vanligt med att ha en "Mentor" i början av sin debut som uppfödare. Önskar att jag hade det när jag började, men jag har gått den hårda vägen och fått lära mig allt själv. Vilket också funkar men det blir inte lika roligt om man inte kan dela allt med någon. Tror att många som är nya skulle må bra av att ha en "Mentor", för ibland blir man lite blind vilket kanske inte är så konstig, men man glömmer av att man är ny och tycker att man kan och vet allt. Men oavsett hur länge man har hållit på med hundar så lär man hela tiden. Och efter ett tag så kommer man på att man kan faktiskt inte så mycket. En "Mentor" kanske hade kunnat hjälpa där och då. Någon som redan kommit på att man blir aldrig faktiskt blir fullärd!
Alla kanske inte vill ha en "mentor" eller om man kanske hellre vill kalla det en sammarbetspartner. Det är ju upp till var och en vad man känner. Men hade jag fått börja om från början och varit helt grön idag. Då hade jag verkligen velat ha någon vid min sida, och då HELA vägen...
Vet att SCKCS har pratat om att kanske införa detta med "Mentorer" då jag fick frågan för ganska längesedan. Då sa jag lite snabbt, tack men - Nej tack!! För jag såg bara det negativa då i att kanske vara den som är "mentor". För blir något inte bra så kan man ju alltid skylla på att, - Så tyckte Peter!! Och i den sitsen vill man ju kanske liksom inte hamna. Men jag har ju fått fundera på detta med "Mentor" nu i några år. Och jag har faktiskt ändrat mig lite när det gäller "mentor" frågan. För vi alla behöver varandra, handlar om att ge och ta och lära. Ingen är perfekt, proffs, bäst och kan allt!!
Tror det är bra med att ha en "Mentor" eller partner i aveln. Det negativa får man försöka bortse och i stället se att man kanske kan hjälpa till, och då blir allt positivt hux flux. Så ja, oavsett om SCKCS inför "mentor" eller inte, så kan man ju alltid skaffa en helt själv. Funderar man på det så tycker jag absolut man skall grabba tag i någon man gillar och har förtroende för. Detta kan bara bli bra och positivt. Så kör därute, lär och ta reda på så mycket ni bara kan. Då kanske inte bara från en utan kanske två eller tre. Behöver inte ens vara en "mentor" som har samma ras eller som ens bor i Sverige. Alla har något att ge. Ta sedan det bästa av alla och gör till ert eget!!
Alltid bra att ha en - Partner in crime!! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar