För när man sålt en hund så är den såld. Jag kan där och då inte göra så mycket utan bara hoppas att de används på bästa möjliga sätt i aveln. Men nu görs ju inte alltid det, och det är där dilemmat för mig kommer. Men det är tråkigt att se att kombinationer görs med mina hundar som jag själv aldrig skulle ha gjort. Sen att det inte håller, - Ja, vem tror ni får bära hundhuvudet?
Vi kan ta detta exempel: (då utan att använda ett enda namn)
Jag lånar ut en av mina importerade hanar till en tik. Uppfödaren behåller en valp och kommer sedan tillbaka till mig och parar den med en hane som jag har föttupp. Så långt är jag med, och så långt kan jag ta ansvar för här är jag inblandad i allra högsta grad.
Men uppfödaren behåller även en valp i denna kullen. Parar då den tiken med sin farbror, alltså parar den ena brorsan sin egna brorsas dotter. Detta blir en inavlesgrad på 12,7%. Här är jag inte längre inblandad och jag kan då inte längre ta ansvar. Men det gäller ju fortfarande mina hundar, tyvärr. På Cavalierer så skall man ju enligt rekommendationer hålla sig till 2,25% men absolut inte överstiga 6,25%.
Denna valp som är så inavlad säljs då sedan till en annan då helt ny uppfödare som då givetvis parar denna. Valet faller då givetvis på en Vouges hund. Alltså återigen en hund som jag har föttupp. Har fortfarande inget ansvar och kan fortfarande inget göra då parningen redan är gjord. Hur skall jag kunna veta? Ingen har ringt och frågat mig om man ens kan göra dessa kombinationer utan att skapa levande och tickande bomber, på ett eller annat sätt. För allt kan man ju faktiskt inte få fram på hunddatan. En hund har ju ha så mycket mer än ögon, knän och hjärtan.
Jag själv hade aldrig i hela mitt liv gjort eller avlat som ovan. Men som sagt, vad kan jag göra? Sålda hundar är ju sålda hundar... Men tyvärr så är ju stamtavlan fullproppad med Vouges hundar eller mina importer. Så det är jag som sedan får bära hundhuvudet för andras okunskap och stora brist på att vilja leta och ta reda på fakta och information innan hundarna används i avel.
Detta är något jag har så svårt att lära mig, men jag måste försöka. Att andra enligt mig avlat lite galet kan ju aldrig bli mitt problem. Men när det är mina hundar det gäller så blir det ju mitt problem. Svår situation eller hur?
Nu med facit i hand så håller dessa hundar inte hälsomässiga. För mig faktiskt inte så himla konstigt. De blir sjuka och det i väldigt tidig ålder. Vilket är väldigt tråkigt att se att nu generationer av hundar faller bort. Tänk om jag hade vetat vad som pågår i skogarna, hade jag då kunnat stoppa detta och få uppfödarna i fråga att tänka till och tänka om? Hade jag kunnat rädda alla dessa hundar som tyvärr nu inte håller....? - Svårt, det liksom gnager i mig och jag som uppfödare kan inget göra. För som sagt, såld hund är såld hund.
Min önskan är att vi kan vara mera öppna inför varandra. Att vi vågar fråga och att vi vågar be om hjälp. Att para två hundar och få valpar är hur enkelt som helst. Men att försöka göra det på bästa möjliga sätt är mycket svårare. Vi alla behöver varandra för att göra det bästa möjliga. Men har man "kan själv" attityden ja, då är det ju tyvärr inte lika enkelt längre...
En annan önskan jag har är att man tittar och lär sina stamtavlor. Hur är de uppbyggda och hur ser det ut. Det räcker inte med att veta att hundarna man parar just idag är friska. Man måste också ha med sig historien bakom. Hur mår farmor? Lever hon är hon frisk? Vad hände med gammelmorfar? Osv....
För eftersom det är jag som äger hundarna eller har föttupp hundarna i exemplet ovan så är det BARA jag som kan veta hur "helheten" ser ut. Jag kan inte säga att man inte skall använda hundarna. Men för att använda dem så måste man få med allt, så att man inte förstärker det som är eller har blivit mindre bra. Utan att man istället försöker göra nästa generation bättre. Det är ju det hundavel går ut på. Det finns INGA felfria och perfekta hundar, alla har plus och minus. Men det gäller att ta reda på alla minus och även alla plus för att kunna göra det bästa möjliga. Gör man inte det... ja... då...blir det lätt lite galet.
Jag kan tillexempel berätta att pappan till de två bröderna ovan dog när han var 5. Dubblar man då på det? Oavsett om man vill gå vidare vill man då inte veta varför? Sista hanen som användes, hans mamma dog när hon också när hon var 5, redan här borde varningsklockorna ringa, eller hur? Varför vill man inte veta information som dessa? För det räcker faktiskt inte med att veta att hunden är DNA testad och fri! Så varför blir man då sedan förvånad när det inte blir som man tänkt!?
För eftersom det är jag som äger hundarna eller har föttupp hundarna i exemplet ovan så är det BARA jag som kan veta hur "helheten" ser ut. Jag kan inte säga att man inte skall använda hundarna. Men för att använda dem så måste man få med allt, så att man inte förstärker det som är eller har blivit mindre bra. Utan att man istället försöker göra nästa generation bättre. Det är ju det hundavel går ut på. Det finns INGA felfria och perfekta hundar, alla har plus och minus. Men det gäller att ta reda på alla minus och även alla plus för att kunna göra det bästa möjliga. Gör man inte det... ja... då...blir det lätt lite galet.
Jag kan tillexempel berätta att pappan till de två bröderna ovan dog när han var 5. Dubblar man då på det? Oavsett om man vill gå vidare vill man då inte veta varför? Sista hanen som användes, hans mamma dog när hon också när hon var 5, redan här borde varningsklockorna ringa, eller hur? Varför vill man inte veta information som dessa? För det räcker faktiskt inte med att veta att hunden är DNA testad och fri! Så varför blir man då sedan förvånad när det inte blir som man tänkt!?
Klart man blir ledsen och frustrerad som uppfödare när man ser hur och på vilket sätt mina hundar används. Men jag lär mig jag också, lär mig hantera saker som dessa, men det är svårt, - jäkligt svårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar