Mitt svar är: Nä, jag skall inte åka på någon utställning mer i år, i alla fall inte med mina hundar. Vi gjorde några utställningar under sommaren och jag känner mig faktiskt helt nöjd med det. Men på utställning skall jag ändå, för jag skall ju döma Grupp-9 på Boxerklubbens inofficiella utställning på Åby travbana i november. Vilket skall bli väldigt spännande. Jag har ju dömt Cavalierer några gånger tidigare men aldrig andra raser. Jag har länge varit lite sugen och har blivit tillfrågad många gånger men har alltid tackat nej. Mest för att jag inte riktigt känt mig bekväm i tanken, men nu känner jag att det kanske är dags att slänga sig ut, att våga, att lära och att testa på något nytt. Mer om utställningen hittar ni HÄR.
Att själv åka på utställningar och tävla med sina hundar är ju hur kul som helst. Någonstans inom mig finns allt tävlingsmänniskan kvar. Men det finns lite annat i livet som jag vill göra och då räcker inte alltid tiden till. För mig är det inte så noga längre om jag är nr. 7 eller nr. 18 på någon topplista. För det spelar liksom ingen roll. Visst är det kul att var på toppen, jag skall inte ljuga. Men jag tror att efter ett tag så känner man sig av någon anledning lite trygg med det man har och det man gör utan att vara ute på banan helg efter helg. Men jag beundrar samtidigt er som orkar, ni som har lusten och kämparglöden - Fantastiskt!!
Sedan att vara på toppen är ju toppen men det finns en baksida med det också, och den sidan orkar jag inte riktigt med längre. Hemma har jag just nu bara unga hundar som jag vill åka med, några är ännu inte redo och några har ännu inte blivit två år och kan ändå inte bli champions trots att de är fullcertarde. Så varför slänga pengarna i sjön? Perfekt läge för mig att göra lite annat i livet....
Jag har ju också smått hemma som kräver sin tid och omvårdnad. Sedan om jag har tur så väntas det också mera smått. Så jag vågar då inte riktigt ge mig ut med mina hundar om jag då skulle ha oturen att dra med mig några hemska basilusker hem. Är liksom inte riktigt värt att riskera små liv för att vinna, eller förlora... för det är ju inte alltid man vinner, och då kanske man förlorar allt! Är inne i en period just nu då jag tycker det är roligare och vara hemma med valpar och unga hundar. Se dem växa, fundera och klämma, känna, titta - Blev det verkligen som jag hade tänkt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar