ANALYS

Tänkte att jag skulle försöka mig på att analysera mitt förra inlägg lite mer på djupet. Men hur jag än och vrider på det så hittar jag bara en NOLLA. Men tack i alla fall till alla er snälla och rara för era samtal, meddelanden, kommentarer mm. Jag vet att i det stora hela är alla snälla, goa och glada men att det finns en liten klick som inte är det. Oftast är det personer man inte ens känner som gör så här, så jag bryr mig faktiskt inte. Huvudsaken är att de som är mig nära och jag vet sanningen eller sanningarna eller vad det nu kan vara.

Om vi börjar med mig och min blogg så är det MIN blogg och ingen annans. Alltså inget tvång att gå in och läsa eller titta på några bilder. Men vill man så får man, fritt val. Jag började blogga för att ha och få ett andningshål för mig själv, och också lite som en dagbok. Vad händer i mitt liv egentligen. 

I början så hade jag kommentarsfältet helt avstängt, just för att det skulle vara jag som skriver i den och ingen annan. Efter ett tag så tog jag bort det och la till kommentarer igen men då med begränsning, alltså man kunde inte skriva något och vara anonym. Efter ett tag ändrade jag igen och lät då även anonyma fegisar möjlighet att skriva. Kände att det var lite mer sport så. - Hehehe..

Jag är själv en människa som tror gott om alla tills kanske motsatsen bevisas så jag var där och då inte rädd för att få några elaka kommentarer. Varför skulle jag få det liksom? Är man sådan själv som person så har man liksom svårt att förstå att det finns människor som är raka motsatsen. Men tydligen...

Sedan har vi detta med att granska bilder och från dem utgöra om hundarna är friska eller inte. Det har på något sätt numera blivit vardag i hundvärlden. Finns massor med "amatörer" som tycks sig veta en massa bara av att titta på en bild. I detta fallet på en liten valp på 4 månader. Som då sitter på ett bord vilket hon inte är så van vid och tycker livet där och då är lite läskigt. 

Själv skulle jag verkligen önska att jag hade den förmågan att bara kunna titta på en bild. Hade varit så himla lätt för mig som uppfödare att bara skriva till hanhundsägare och fråga om jag kan få en bild eller flera i lite olika vinklar och sedan avgöra om den är frisk eller inte och om den sedan kanske kan passa min tik. Visst låter detta super bra?

Men nä, funkar ju inte riktigt så. Professionella utövare som veterinärer och annat måste ju ha hunden framför sig och kanske också använda en massa instrument för att komma fram till om hunden eller hundarna är friska och fina. Detta är ju för mig en självklarhet och jag kommer fortsatt att jobba med mina hundar på det sättet och inte sitta och döma utifrån några bilder. Inte mer med det.... Sedan får man inte glömma att hur friska och fina hundarna än är så kommer det ALDRIG att finnas några garantier för att avkommorna blir det. Man kan liksom bara göra sitt allra bästa då de är levande varelser vi jobbar med. 

Klicka på bilden för att se hans hälsoresultat mm..

Om vi då tar "Molly" som det handlar om så tog jag hennes mamma till England för att para där med en hane som jag länge tittat och funderat på. Men ju längre man väntar desto mer kan man ju ta reda på om honom och hans tidigare avkommor och hans syskon. Men i alla fall.. jag åkte och då vill jag ju givetvis veta att han är frisk och fin. Jag får en jäklans massa intyg, på allt egentligen. Alla intyg som på ögon, knän, hjärta, DNA tester och Scanning för SM mm. Allt var toppen och jag kände - Why not!!

Jag är ju nu inte sådan att jag skryter till höger och vänster om att jag använder friska hundar eller att de är scannade med Grad-A eller annat. Jag tar liksom föregivet att man använder så friska hundar som möjligt i sin avel. Samma är det med hennes mamma, hon har alla intyg som behövs i Sverige med ögon, hjärta och knän. Bakom henne har jag lång historik och info som ger mig precis allt jag behöver veta för att göra denna kombination. Uppfödaren till henne är om någon både seriös och ärlig och har en liten bok där hon fyller i allt som händer med hennes hundar.

Jag känner liksom att jag som uppfödare inte kan göra så mycket mer. Jag känner faktiskt också att jag har gjort mycket mer och försökt mycket mer än många andra. Bara att sätta sig i bilen och åka ända till England för att hitta lite nytt, för att göra något nytt är bara det ett projekt i sig. Så vad mer kunde jag gjort?

Att kommentaren kommer på ett inlägg igår kväll som jag la ut i påskas är kanske inte är så konstigt. "Molly" var ju ändå BIS-Valp i lördags och bara det säger ju en del. Att jag sedan också har gett mig ut i ringarna "lite" igen är kanske också är en  bidragande orsak, jag vet inte. Men på 5 utställningar i år har vi med våra unga hundar vunnit, 2 x BIS-VALP, 2 BIR, 3 BIM, 8 CERT, 5 RES-CERT & 1 CHAMPION. 

Jag vet inte om det kanske är sånt som stör, eller om det är mig och mitt underbara liv som man stör sig på och för att försöka förgöra och trycka ner mig ger man sig på en valp på 4 månader. Jag vet inte men känner att denna analysen är klar, hur jag än gör så hittar jag bara som sagt en NOLLA. En människa som med all säkerhet inte känner att hen riktigt lyckats med sitt....

Nu släpper vi detta och går ut och leker med våra hundar istället i den sköna solen. Ha nu en fortsatt underbar dag. :)