INVINCIBLE?

Ibland är jag bara för seg att tag tag i saker, men jag har blivit väldigt mycket bättre den sista tiden. Men vissa saker vill man på något konstig sätt inte ta tag i för att man vill inte veta sanningen. Norma har nu i två dagar tjatat och pushat mig att gå till läkaren då jag har sån smärta i rygg och ner i ljumsken som jag skrev om tidigare.

Man fasar alltid det värsta, kanske har det men åldern att göra. Spelar liksom ingen roll hur mycket man än blonderar sig eller går till Klinik 34. Kroppen blir liksom inte yngre hur man än gör och man är liksom inte odödlig på något sätt. Så idag på förmiddagen tog jag tag i saken och jag och Norma åkte ner till närakuten i Kungsbacka. Jag var lite förberedd på att få sitta där och vänta i timmar men det gick väldigt fort, var bara två före oss. Annars kan ju detta akuter vara fulla men människor som sitter och hostar och snorar.

Läkaren en äldre gammal man gick i genom min kropp från topp till tå och jag vet inte om han heller blev riktigt klok på min beskrivning med äggstockar och annat. Han ville också göra lite mer intima undersökningar som att gå in och känna på min prostata mm. Men jag tackade vänligt för erbjudandet men sa att den är det nog inga problem med. - Hahaha...  

Jag fick med mig lite smärtstillande och andra tabletter som jag nu skall äta ett tag framöver så får vi se om det hjälper. Men när allt var så lugnt och jag inte blev skickad vidare för vidare utredning så känner jag mig genast lugn. Nästan så lugn att jag är nu helt trött av alla spänningar innan. Även om jag har ont så får jag nu släppa det och fokusera på kommande lördag med utställning och gala fest.

Dessutom fyller min älskade Per 50 år idag och vi skall i kväll ut och äta lite. Festen och det stora firandet är ju på lördag. Så att skriva mitt testamente får vänta ett tag till .....   ;)