"Tyra" är nu tillbaka hos oss i Sverige efter att ha varit i England en period. Så härligt att träffa henne igen då hon verkligen är en urgullig lite hund. Så det är skönt att ha henne hemma hos oss igen. Hon bara traskade in här i huset och flocken som om hon bara varit med mig ute och hämtat posten. "Tyra" är en liten tjej med stor attityd... ;)
Denna vecka har varit väldigt händelserik, det har varit mycket glädje och det har varit mycket sorg. Men man kan inte grotta ner sig i det som inte har varit så bra, bara att ta tag i livet och se framåt. Men att "Duo" försvann tog mig hårt men att också Molly kom gör ju allt fantastiskt igen.
Nu är vårt nya badrum också i stort sätt klart och det känns som om det blir till att fylla detta med schampon, tandborstar mm..i helgen. Skall bli så härligt att få tillbaka sitt badrum och nu i en ny uppdaterad version. Denna renovering behövdes verkligen och jag är så nöjd och glad med hur allt blev. Ett väldigt maskulint badrum utan rosa lull lull....
Får försöka få med mig Per ut i helgen så att vi kan shoppa lite nya handdukar, toalettborste, toarullshållare, tandborstmuggar och ja sånt som man har i ett badrum. Är allt nytt så behövs ju lite nytt, eller hur!? ;)
Idag kom ett sista minne efter lille "Duo" som ett brev på posten skulle man kunna säga. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag skall tycka eller tänka. Känns bara så tragiskt och ledsamt att det är så höga belopp och jag har honom inte ens kvar.... finner liksom inte några ord!!
Idag har jag varit barnvakt en liten stund för fösta gången. Johanna och Billy var bara iväg och köpte lite grejer som de behövde nu när Molly kommit. Men att passa Molly den lilla stunden var ju inga som helst problem. Hon är så himla gullig, snäll, lugn och tyst. Och när jag nu hade henne så sov hon mest, vilket ni kan se på bilderna.
Idag åker denna lilla pluttan Molly från Varbergs BB och hem till Kungsbacka. Snart är hon här hos "The Morfars" och det skall bli sååå gosigt. Känns lite som om jag faktiskt behöver detta idag. Blev en lite snurrig dag idag och jag glömde av både det ena och det andra. Men det löste sig i alla fall.
- Stort tack till alla som har läst och kommenterat mitt inlägg om "Duo" tidigare idag. Känns skönt att ni finns där och det känns skönt att jag har en så härlig familj runt mig. Tillsammans blir vi alla starka!! ;)
Ok, jag skall nu försöka ta mig igenom ett jobbigt blogginlägg. Men på något sätt känns det lite skönt, lite som terapi och som en hyllning och ett avslut. Men det är jobbigt ......
Som ni alla vet så åkte vi in med Lille "Duo" igår. Han var inte sig själv och var låg och medtagen. Inte samma vilda, glada och den fantastiska lille hund han brukar vara. Vi kom där på Västra Djursjukhuset överens om att han skulle stanna för att utreda var som kunde vara fel med lite prover och annat.
På ultraljudet så syntes det att han hade något som typ fastnat i tarmen. Alltså något han fått i sig. De ringde då och berättade för mig att han behövde opereras. Jag fick all information om hur läger med Duo var och kostnader för operation mm. Vad hade vi att välja på? De var liksom bara att köra.
De ringde igen efter operationen om att den gått bra och att Duo höll på att vakna. Jag blev ju där och då överlycklig och bara kände ett stort YES i hela kroppen. Han hade fått i sig något trådliknande, typ en tyg bit eller något. Vad han har fått tag på detta har jag ingen aning. Men tittar jag ut så flyger här fåglar fram och tillbaka så kanske de har tappat något utanför som de hade tänkt att bygga bo med. Men som istället lille Duo fick tag på. Jag vet inte, man kan liksom bara gissa men föremålet veterinären beskrev för mig känner jag inte igen.
Jag kände där och då att jag hade ett bra samtal med veterinären och hon sa att man kommer ringa mig imogon runt lunch då ronden varit och berätta mer om läget och hur han mår. Men det blev inte så. De ringde mig redan på kvällen och berättade att Duo var i chocktillstånd efter att ha vaknat upp och att de inte riktigt lyckades få rätsida på detta trots alla försök. Hon berättade att han höll värmen mm men att det såg väldigt kritiskt ut. Lite förberedde mig på det samtal jag inte ville ha nu på morgonen.
Prick 08:00 ringer telefonen och jag ser att det är från Västra Djursjukhuset. Det var liksom bara att ta ett djupt andetag och samtidigt ta tjuren i hornen och bara hoppas på det bästa. Men det blev det värsta, Duo hade somnat in nu på morgonen då han inte riktigt kom ur sin chock....
- Fyy.. detta tar så hårt och jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Jag och Duo hade något verkligen speciellt vi hade det starkt band till varandra. Detta då han var ensam, hans mamma "Kissie" fick bara honom och får men en ensam valp så blir det liksom speciellt direkt.
Samtidigt hade "Kenza" och "Kiki" valpar men de hade flera och jag fick liksom mer fokusera på lille "Duo". När "Kissie" var ute och rastades så satt jag med "Duo" så att han inte skulle vara ensam. Jag lekte med honom från första stund vilket gjorde att han nästan inte tillslut kunde skilja på mig och "Kisse" och vem av oss som var hans mamma.
Det tuffa i denna historia är ju att hans mamma "Kissie" gick bort när "Duo" var typ 5-6 veckor gammal i en livmoderinflamation. Hennes liv gick inte att rädda och jag blev helt utslagen. Jag tyckte så himla synd om "Duo" som nu var helt ensam efter att ha förlorat sin mamma. Jag fick där och då göra ännu mer för honom och vi fick ett ännu starkare band. Om man nu egentligen kan få det efter allt vi gjort tidigare. Han blev som en liten ankunge och följde mig precis överallt. Han kom med sin lille tass och slog mig på baksidan av benet när han ville ha lite uppmärksamhet.
Jag fick sedan försöka få ihop honom med "Kenza's" och "Kiki's" valpar. Det gjorde ont i hjärtat att se hur han liksom fick kämpa bland de andra valparna. Han hade ju aldrig haft några syskon så han fick lite stryk men han var tuff och stark och kom ändå på något sätt in i gänget och fick typ massa syskon att brottas med. Vilket ändå var en härlig känsla att se. Jappar är ju fredliga och skulle aldrig vara dumma. Även "Kenza" och "Kiki" var snälla och lät honom tutta lite.
Men han var ändå på mig hela tiden och detta är nu så himla jobbigt. Alltså ärligt, jag sitter nu här och gråter floder. Min lille "Duo" finns inte mer pga nån jävla tygbit. Usch.. vissa hundar är så speciella. Jag har fler här hemma men "Duo" kan ingen ersätta.
VOUGES ROIYARU SHAZOU
Sov gott lille Duo, nu får du träffa mamma Kissie igen,
men jag kommer sakna dig...
Det är tufft att jobba med hundar men jag vill tacka alla som sänkte honom en tanke igår. Jag har gjort vad jag kunnat för denne lille kille. Han hade otur redan från början och det gör så himla ont. Jag får försöka ta mig samman i all bedrövelse för idag kommer lilla Molly hem. Livet går liksom vidare men i mina tankar kommer "Duo" alltid leva vidare.... :(
Ibland hinner man inte riktigt med i alla renoveringar här hemma. Men igår blev badrummet i vårt gästhus klart. De har liksom jobbat parallent med detta badrum och vårt badrum. Medan det torkar i det ena så jobbar man i det andra. Men igår kom handfat och sånt upp vilket nu gör det badrummet helt klart. - Blev riktigt bra måste jag säga... ;)
Efter att ha varit hos veterinären idag med "Duo" så funderade jag lite på olika veterinär frågor. För jag tycker jag hör mer och mer nuförtiden att man kastrerar och steriliserar sina hundar. Finns kanske många orsaker till att man kanske gör eller måste göra detta. Men det jag hör är att man mer gör det i förebyggande syfte, alltså innan man ens stöter på några problem med sina hundar.
- Varför görs alla dessa ingrepp på unga hundar som inte ens blivit ett år?
Jag har själv nyligen haft en diskussion om detta då en person har en valp som tydligen bara har en testikel nere i pungen, den andra har troligtvis åkt upp av någon anledning eller kanske aldrig kommit ner. På inrådan av veterinär så SKA denna hund omedelbart opereras så att den inte får cancer i den som ligger uppe. Man ger alltså inte ens valpen chansen att på egen maskin få ner den andra. Så innan de ens hinner bli ett år är de numera kastrerade och hundarna har knappt utvecklats till de individer de är.
Jag tycker det är synd att man gör så här. Och mitt ord mot en veterinärs i detta läget är väldigt, väldigt tunt. Såklart att veterinären har rätt, eller hur? Men inte slänger vi upp våra barn under 1 år på operations bordet och ber läkarna ta bort blindtarmen. Alltså så att de inte kommer få några problem med den i framtiden. - Eller?
Jag vet inte vart utvecklingen är på väg, är det så kanske att veterinärklinikerna runt om i landet bara vill tjäna pengar på oss eller vad är det frågan om. Jag menar att operera ut en testikel ur buken är ju inte gjort på en pissekvart, det är ju ändå en ganska stor operation. Och vad är det som säger att det kommer bli cancer just i den?
- Varför tror ni att det ser ut som det gör när det gäller kastrering idag?
Hundar kan ju inte prata men ibland önskar jag faktiskt att de kunde göra det. Att de kunde berätta hur de mår, var de har ont osv. Som jag skrev igår så var "Duo" lite hängig och dålig. Han fick då "special treatment" men idag tyckte jag ändå att han var lite sämre. Så det var bara att hoppa i bilen och åka till Västra Djursjukhuset med honom. Inte så roligt en söndag om man skall tänka ekonomiskt men vad gör man inte när de små blir sjuka. Veterinär vård idag är ju verkligen ett kapitel för sig och kan diskuteras i oändligheter.
Veterinären har nu i alla fall gått igenom honom och som sagt vi vet inte vad det är som inte är riktigt bra. Så han kommer få stanna där över natten och de skall under dagen ta lite olika prover. Hoppas vi får svar snart och att det inte är något allvarligt. Nu är han i alla fall under vård och mer kan vi inte göra än att hålla tummarna att han snart får komma hem igen.
Men när sådant här händer så ställer jag mig alltid frågan, - Peter, vad håller du på med? Jag blir sååå tömd på energi att jag nästan kan somna ståendes. Skit jobbigt att ha denna oron runt sig hela tiden. Men jag kanske inte skall gnälla för det är verkligen inte ofta vi får uppsöka veterinär. Men ändå, det tar på krafterna när det väl händer och man blir helt matt.
Livet har sina vändningar från fullständig lycka ena dagen till massor med oro den andra. Men det är väl så det är att leva, det skall liksom kännas att man lever...
Har varit mycket idag känns det som... Min kropp och hjärna är helt slut. Först upp tidigt och fixa för alla hundar. Sedan göra sig i ordning för att åka till Varberg och hälsa på lilla Molly och givetvis Johanna & Billy. Sedan hem igen för att fixa för hundarna igen... Sedan iväg till IKEA och shoppa loss på lite småsaker som rullgardiner eller vad det heter och lite till det nya sovrummet.
Sedan snabbt hem igen för att lille "Duo" inte är riktigt sig själv idag. Så han har fått lite special treatment idag och kommer få vara med oss hela kvällen. Hoppas att han piggar på sig snart. Samtidigt pågår renoveringen här hemma och man springer där och tjuvkikar hela tiden. Men nu tror jag faktiskt att det snart börjar bli klart. Fast vem vet, det har jag både sagt och tänkt länge nu... ;)
Nu dags att göra lite mat och sedan tror jag faktiskt att det blir soffan för hela slanten. Tänk att man blir så snabbt gammal och trött i kroppen när man blir "The Morfars".
(Maibee Perfect Touch of Charnvale - Ch. Clopsville Santa Clarita)
Fick precis lite nyheter från Finland som idag har haft en av sina största Cavalierspecialer. Vouges Occasion "Ossi" blev 2a Bästa Hane och fick Res-Cert under Mandy Attwood från England. Bästa hane och slutligen BIS blev en annan hund från Sverige. Den engelsk födde Ch. Pascavale Blaze som då också fick cert och blev Finsk Champion.
Stort Grattis till Kirsti som äger "Ossi" och Grattis till Christian som blev BIS med sin "Gunnar". :)
Idag var "The Morfars" givetvis tvungna att ge sig av ner till Varbergs BB och kolla in vår nya familjemedlem Molly. Men först blev det givetvis ett litet stopp på Freeport för att köpa ett gäng kläder på Polarn O. Pyret. Där fanns också en liten röd randig kanin som fick följa med. Glömde fota men man kan inte komma ihåg allt när man är irrig och pirrig över att få träffa Molly.
Det blev också två stora godispåsar till Johanna och Billy. Visserligen är de nu själva föräldrar men de kommer alltid vara våra barn. Så har man gjort något bra och att det dessutom är lördag så skall man givetvis ha lite godis. Detta kommer Molly också märka av i framtiden när man hälsar på "The Morfars". - Hehehe..
Molly är såå liten och såå söt.. Herre min gud vad man glömmer. Man glömmer allt, hur små de är och hur man skall hålla och ja man har liksom glömt allt. Så underbar liten tjej, nu längtar vi bara på att hon får komma hem. För nuförtiden vill de inte att man kommer och besöker barnen på BB. Allt detta för smittorisk mm. Men detta "förbud" trotsade "The Morfars" idag. Är man "The Morfars" så är man.... ;)
Tänkte jag skulle överraska Per med lite i glaset idag. Han är just nu och handlar lite men jag överaskar nog fler än honom med ett glas fyllt med bubbel. Men föds det prinsar och prinsessor på en och samma vecka så måste man ju bara fira. Så nu måste vi ju bara fira vår lilla prinsessa Molly. Inte varje dag man blir "The Morfars".
Önskar bara att Johanna, Billy & Molly kunde vara med och fira. Men det kommer ju fler dagar att fira på. Jag får väl ta in på rehab efter allt firande. Barnbarn nummer två är ju också på väg... "bara" 9 veckor kvar eller nått sådant!! ;)
