EN RIKTIG PADDA!!

VOUGES TRULY MADLY DEEPLY

(Ch. Clopsville Baileys - Vouges Gracious)

På bilden är blenheim hanen som nu närmar sig 3 veckor. Han är en riktigt tjockis, en riktigt padda. På varje sida av honom ligger hans två trefärgade systrar, Vouges Tribeca & Vouges Triss. Att ha valpar är faktiskt riktigt mysigt, speciellt när de är i denna åldern och man börjar se vad det börjar bli av dessa små. Så rogivande att bara sitta och titta och se när de sover, när de äter mm. Det är sedan det lite mer jobbiga börjar... 

Nu menar jag inte när de är runt 8 veckor och skiter och skriker efter mat hela tiden utan mer att hitta rätt hem och bra familjer åt alla dessa små. Jag erkänner men jag tycker just denna bit är lite jobbig. Bara detta att skiljas från dem men också detta med valpköpare. 

Det är en process och det är mycket fram och tillbaka innan det blir ett köp och att alla parter känner sig nöjda och glada. Att köpa valp är ju helt fantastiskt och väldigt spännande. Jag ser på mina valpköpare hur de verkligen längtar och redan älskar sin valp innan de ens känner varandra. En pirrig känsla och precis samma pirriga känsla vill jag som uppfödare få. Att allt känns rätt och att jag någonstans får "rätt" magkänsla att min valp verkligen har fått det bästa hemmet i världen. 

Själv skrev jag i veckan ett mail till en valpköpare som inte har hört av sig på ett tag. Frågade lite hur landet ligger då det nu är leverans och vi redan gått igenom pris, bilder mm. Kändes någonstans som ett bra hem till en av mina valpar men får då tillbaka att - Nä, jag har köpt en annan valp som jag skall hämta i mellandagarna. 

- Hum.. Ok, då var det inte rätt hem för min valp. För detta eviga tjat om bilder mm sedan hör man inte ens av sig utan köper en annan valp. Visst det står köparen fritt att köpa valpar från vem man vill. Men det ställer lite till det för oss uppfödare som har valparna. Nu har jag en liten Jappe hane som ingen familj har. Detta då jag har sagt nej till de som frågat då jag i stort sett redan hade lovat bort honom. 

Men det gör egentligen inget, jag är på något sett lite glad att han är kvar. Detta då jag fullkomligt älskar alla mina Jappe valpar. Kanske är det ödet som talar till mig att just han skall bli kvar. - Vem vet? Det får framtiden utvisa.