Jag blir ibland bara så glad och tacksam för det lilla. Eller egentligen inte det lilla för för mig är det riktigt stort. Vi får kanske ta det lite från början.
Att ha hundar och kennel är ett 24/7 jobb. Det finns liksom inga röda dagar i en kennel ägares almanacka. Det finns heller inget som heter semester eller sommarlov. Man håller på hela tiden, lika mycket på julafton och midsommar som en helt vanlig grå tisdag. Ibland dag som natt..
Har man fler hundar som vi har så blir man också ganska låst. Jag är ju hemma med hundarna på heltid men ibland är det faktiskt lite skönt att bara komma ut ur huset och göra något annat. Men oftast när jag kommer iväg så skall jag till typ till England, eller på nån utställning eller så skall jag iväg och para en hund. - Asså, det blir ju inte riktigt någon semester då man har hundar med. Allt går i hundens tecken hela tiden.
Att bara bryta vardagen med att mata hundar, plocka skit, skura och städa mm är faktiskt - Lyx, lyx, lyx för mig. Även om det bara är för en helg eller några dagar. Man behöver liksom ut och andas, få energi för att sedan kunna komma hem och känna att det faktist är roligt att torka piss. Jag vet, det låter galet men så är det faktiskt.
Har precis kommit hem från England. Har varit där och dömt hundar och bott och umgåtts med goda vänner. Det blev typ fyra dagar vi var iväg. Men för att komma iväg dessa fyra dagar så krävs lite planering. Alltså någon måste ju komma hit och ta över mitt 24/7 jobb. Detta är inte lätt men vi har länge haft sådan lyx att Johanna har varit så snäll och tagit våra hundar. Hon har nu eget hem och egen familj så jag förstår att det inte är så kul att komma hit och passa våra hundar. Men för mig har det varit guld värt. Dels för att jag kommit iväg och för att jag vet att jag kan lita på Johanna och hon är uppvuxen här men hundarna så hon vet liksom vad som behöver göras.
Jag brukar tänka att - bara hundarna kommer ut, får mat och vatten och har rent runt sig så löser sig resten. För resten kan jag ta när jag kommer hem och när jag får tid. Men jag förstår på de som passat vårt hus och hundar lite gjort det som ett heltidsjobb. För mig som är van med alla rutiner efter över 30 år med hundar så gör jag allt i farten och lite utan att veta om att jag gör det. Så jag förstår att när någon ny kommer hit så blir det en del att hålla koll på.
Nu när vi skulle till England så skulle min moster Anne för första gången passa hundarna då Johanna med familj var i väg på en liten semester själva. Jag vet ju att Anne kan detta med hund då hon alltid typ haft hundar och har nu två små Japanese Chin pojkar. Jag var faktist aldrig orolig, detta trots att jag kan vara väldigt kinkig med vem som passar mina hundar.
Men nu kommer vi till varför jag är så himla tacksam. För vårt flyg hem gick tidigt på söndags morgonen. Vi gick upp 03:30 för att flyga från Newcastle via Amsterdam. Både jag och Per var ganska möra när vi satte nyckeln här i dörren när vi kom hem. Vi öppnar, jag går in och allt ser precis ut som när vi lämnade huset. Kändes nästan som vi inte varit borta. Så skönt att inte komma hem till kaos efter en lång och tidig flygresa. Det var liksom bara att släppa ut hundarna och sedan lägga sig och vila lite.
Men när jag väl sedan vaknade till och började packa upp våra väskor så får jag se att min bästa Moster Anne inte bara har tagit hand om hundarna hon har även tagit hand om huset. Det första jag ser är att bänkarna och fönsterbrädan i köket är kliniskt rena. - Det slutar inte där....
Mina innedörrar är blänkande vita, tvättstugans diskbänk glänser, kylskåp, micro och allt bara lyser. Asså kan man bli annat än lycklig. Jag är såå tacksam för detta. Hela tiden dyker det upp nytt där jag ser att hon städat och torkat. Ni som har hundar vet hur det blir och allt detta gråa dam som ligger som en matta överallt. Ibland känns det inte ens som att det är någon idé att städa. Att någon (i detta fall moster Anne) gör detta för mig betyder mycket. Jag vet, lite pinsamt att någon annan skall behöva städa min skit.
I slutet av augusti åker vi igen. Denna gång på SEMESTER till Marbella. Anne kan nu rutinerna och jag hoppas att hon kan njuta lite av dagarna här och att hon inte städar ihjäl sig. För men hundar finns ju att göra om man vill.... - Har man inte jobb så skaffar man sig!!
- STORT TACK BÄSTA MOSTER ANNE FÖR HJÄLPEN!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar