SÅ TOKIGT DET KAN BLI!

Lite för att återkoppla till mitt förra inlägg med hundpass och sånt så försöker jag kommer ner lite i antal hundar så att allt blir lättare både för mig och för de som snällt ställer upp och passar mina hundar när jag vill ge mig iväg ut och göra annat.

Men det är lättre sagt än gjort. En sak jag gjort är att inte para någon under detta året. Lite för att om jag gör det så av nån väldigt konstig anledning stannar alltid någon. Men också för att varför skall man para om man inte vill ha något nytt? Just nu behöver jag inget nytt, speciellt inte om jag skall få ner antalet lite.

Men sedan är det också så att stannar någon så stannar de. Har lite svårt att göra mig av med dem när de blir lite äldre och man har fäst sig vid dem. Många kan nog intyga att jag är inte den lättaste att lura av en äldre hund. Jag måste tänka, jag måste ge det tid. Men visst, vissa har lyckats och allt har blivit super bra när jag väl bestämt mig. Jag måste liksom bearbeta allt ett tag, ibland blir "ett tag" väldigt lång tid.

"Kenzi"

"Irina"

MEN, jag har länge funderat på om jag kanske skulle hitta några trevliga sällskapshem till "Kenzi" och "Irina" som är på bilderna ovan. Detta har tagit ett tag att bearbeta men så hux flux så dök det upp två damer som var intresserade av dem. Jag fick bestämma mig snabbt och även om det är känslomässigt jobbigt och att det gör ont i hjärtat så är det ändå kanske ett bra beslut att låta dem flytta. Jag bestämde mig då all info jag fick lät så himla bra, Jag lät nu hjärnan bestämma och inte hjärtat denna gång.  

När det kom till "Irina" så kom dagen och jag badade henne och gjorde henne fin inför besöket. Allt gick bra, "Irina" skötte sig och av vad jag kunde läsa av så verkade även damen i fråga glad i att äntligen få träffa henne. Jag bad henne fundera nån dag eller mer och återkomma. Vill aldrig att man bestämmer sig på plats direkt utan att man sover på saken lite. Det får inte bli något inpuls köp som sedan inte blir bra. Men vad händer... det hinner knappt bli morgon innan jag får ett samtal. Damen tackade för ett trevlig besök men förklarade att eftersom hon själv är lite äldre så kanske "Irina" på 2 år är och var lite för vild för henne att hantera. 

- Visst, "Irina" var super happy och vild när hon fick besök och var överlycklig över att få 100% uppmärksamhet. Men hon är ju faktiskt 2 år och inte riktigt så vild och glad hela tiden. Klart hon blev lite uppspelt med ett besök bara var för henne. Men jag förstod damen och accepterade till fullo hennes beslut. Men hör och häpna... hon har nu köpt en liten valp istället. Jag hoppas verkligen inte att den är allt för lycklig, vild och glad. Utan att den kanske mer ligger "halvdöd" på nån kudde så att det inte blir för jobbigt. 

När det kommer till "Kenzi" så var det också ett bra och trevlig besök. Detta bara nån dag efter att "Irina" haft besök.  Jag sa samma här att man får åka hem och fundera på om detta är rätt och att det inte blir någon impuls grej då "Kenzi" är 1 år och kommer förgylla hennes dagar många år framöver. Denna damen ville ändå lite ta med henne direkt. Jag propsade på att jag vill att man skall fundera lite. Förklarade dessutom att hon inte kan åka då hon måste besiktigas och sånt först. Och att detta intyg då inte får vara äldre än 7 dagar innan leverans. Damen förstod och åkte hem. Men vad händer.. det hinner knappt bli morgon innan jag får ett SMS där det stod: 

"Hej, Jag får tacka för besöket igår men jag får efter en natts funderingar tacka nej till lilla Kenzi. Din kommentar om att du inte vet om hon kommer att bli godkänd i besiktningen känns inte bra. Mvh XX"

Jag svarade bara - Det är helt ok! Jag orkade där och då inte riktigt förklara att jag inte kan veta om besiktningen kommer gå bra eller inte innan den faktiskt är gjord. Jag sa ändå när hon var här att jag inte tror att det skall bli några problem. 

Jag orkade där och då heller inte med mina känslor att jag faktiskt var beredd att ge bort dem. - Nä, nu fasen få de stanna. Jag orkar inte med att man velar hit och dit. Men jag är glad att jag stod på mig att ingen fick åka direkt för jag tror såhär i efterhand att det inte hade blivit bra. Kanske var det så att de inte vågade säga rakt ut att de inte gillade vad de såg, eller så var det kanske mig det var fel på. - Vem vet.. man måste ju faktist inte ta det jag har att erbjuda. 

Jag är nästan lite glad att båda tjejerna är kvar... - Vad sjutton, två mer eller mindre vad fasen spelar det för roll!? 

Nu till något helt annat. Fick idag frågan av en vän om jag visste någon som har ett trimbord tillsalu. Så är det någon som har ett så är ni välkomna att kontakta mig på mail eller på PM på Facebook.