ÄR MAN MED I LEKEN FÅR MAN LEKEN TÅLA

... men skall det verkligen vara så?

När vi är små så uppfostras vi att säga förlåt till varandra när det kastas sand i sandlådan eller när "Pelle" tar "Lisas" hink och spade. När vi blir äldre och bär oss dumt åt så låtsas vi som om vi inte har gjort något. Det är nästan som om man bara försöker få "storyn" man har satt igång att bara rinna ut i sanden....

Varför är det så svårt att säga förlåt? eller att man är ledsen för att det blev som det blev. För ibland är det inte meningen att vara dum, det bara blir så. Men om det blir fel, kan man inte stå för det då? Vi är ALLA bara människor och ibland blir det fel. Inget konstigt med det.

ÄR MAN MED I LEKEN FÅR MAN LEKEN TÅLA, så säger/tänker många. Men ibland blir man indragen i lekar som man faktiskt inte har bett om. Det skvallras och dras igång rykten och elakheter här och där hela tiden.

Ta bara en sån sak som hände oss i våras. Vi blev då på något sätt indragna i en diskussion mellan en uppfödare i Sverige och en i England. Som jag har förstått nu i efterhand så handlade det om att de inte var överens i en affär de hade tillsammans. Var det var spelar ingen roll. Men "Hux Flux" så var vi med i denna dispyt dom emellan. Vi skulle ha försökt att påverka uppfödaren i England att inte ge med sig så att uppfödaren i Sverige inte fick som han/hon ville. Vi fattade då ingenting. Fick ett argsint e-mail får uppfödaren i Sverige att ge FAN i detta. Men herregud, vi känner inte ens uppfödaren i England. Så vad har vi med detta att göra. Här hamnade vi i en lek som vi inte bett om....

En annan sak som hände för FLERA år sedan var när en uppfödare började prata illa och sprida illa sinnade ryckten om en av våra hundar. Vi blev givetvis ledsna och besvikna när sånt här händer men vi gjorde inte mycket åt saken. Man orkar inte försvara sig varje gång. När samma uppfödare återigen drog igång att en hund som vi har sålt skulle ha SM. (Vilket är ett populärt sätt att ge sig på varandras hundar nu förtiden) , så fick vi nog. Vi tog våran valpköpare i försvar och gjorde ALLT för att detta skulle stoppas. Det gick så långt att ägaren till hunden åkte och MRI-Scannade hunden för att få slut på allt prat. När resultatet (som var UA) kom så blev det tyst.

Personen som hade dragit igång detta gjorde det enda rätta. Ringde oss och faktiskt bad om ursäkt. Mycket bra gjort tycker jag, mera sånt! Personen i fråga bad också om ursäkt för att det även blev fel för flera år sedan. Kan det bli bättre? En stor eloge till denna person som vågade be om ursäkt.

Så ibland blir inte alltid leken som man hade tänkt, men hur mycket skall man tåla?

Häromdagen blev vi ifråga satta/anklagade för att ha spridit ut ett rykte om att en hund var död. Varför skulle vi göra det? Vi vet ju att hunden lever! Ägaren till hunden var i alla fall stark nog att ringa och fråga. Vilket är bra, för då kan man reda ut skaker som har blivit fel.

Vill inte påstå på något sätt att vi själva är Guds barn, vi är bara människor som alla andra. Ibland blir det fel och då är det bara att göra sitt bästa för att rätta till det.

Har fått massor med mail från flera personer som tycker att vårt tidigare inlägg "Skvaller & Rykten" var bra. Flera kände att de själva var utsatta och andra att de fick en tankeställare. Någon tyckte också att det är bra att någon säger vad de tycker/känner, för det är inte många som vågar.

Nu är det snart jul, det är en tid som jag hoppas att alla kan vara goa och glada. Det kostar så lite att vara snäll. Det är aldeles gratis. *ler*

Ett julklapps tips: Ge bort en ursäkt eller förlåt till någon som du känner där det har blivit fel.
Det är gratis, man behöver inte slå in i papper och snören. Men jag lovar, det värmer personen som får det, mera än ett par raggsockar.

ÄR MAN MED I LEKEN FÅR MAN LEKEN TÅLA - Det gäller även åt andra hållet och att be om ursäkt!