"När de väl hade en valpkull så tog jag bara med mig en valp, en trefärgad liten tikvalp. Både Mamma & Pappa kunde då inget göra. Det var bara för dem att sätta sig, mig och den lilla valpen i bilen, och köra tillbaka till uppfödaren för att betala den lilla valpen. Vilken lycka!
Hon hette Samantha och var född sommaren 1987. Hon blev snabbt min allra bästa kompis. Vi gjorde allt tillsammans. Jag lärde henne alla möjliga konstiga trick, vissa bra, vissa mindre nödvändiga som att spela död mm. När moppe tiden kom, satt hon i en väska på min mage och åkte med mig och mina kompisar överallt. Hennes öron fladdrade och hon blev snabbt "gängets" maskot. Hon blev helt tokig när hon inte fick följa med mig.
Efter ett tag ville jag även prova på att ställa ut henne. Jag anmälde henne till några inofficiella utställningar och det gick bra. Så bra att hon blev BIR nästan varje gång. Jag var biten, och hade fått blodad tand för utställningar. Samtidigt så sprang jag på Brukshundsklubben och lärde mig och Samantha massor. Jag fortsatte inom klubben och hamnade i klubbens ungdoms del och satt där i styrelsen i några år. Utbildade mig och blev själv instruktör för valp, nybörjare och fortsättnings kurser.
Utställningsådran drog mer och mer. Jag var tvungen att välja, tiden räckte inte till. Jag slutade på Brukshundsklubben och ägnade mig mer och mer åt utställningar.
1988 kom en ny hund in i mitt liv. En Black&Tan tik vid namn, Jackie, eller Danita Queen Jackie. Hon ligger fortfaraden kvar bakom alla våra helfärgade Cavalierer, nu i 7e-8e led. Ch. Vouges Invincible är en av dom. Jag har alltid varit svag för Cavalierer med den svarta färgen. Så en Trefärgad och en Black&Tan var en toppen start för mig.
Efter ett tag kom tankarna igång på att avla. Planen var att para Samantha med en vacker Blenheim hane. Jag studerade allt jag kom över. Då fanns inte internet, med hunddata och alla kennel sidor. Jag fick ringa runt och fråga mig för om olika hanar som alternativ till min lilla Samantha.
Jag hamnade hos Annicka Selg i Alingsås, då jag ville titta närmre på en hane som jag tyckte var fin. Han hette Ch. Bonnyville Fame and Fortune. Hans pappa var den då framgångsrike Ch. Apricot Fortune. Mamma fick köra mig dit, hon vågade inte gå ur bilen och följa med in, då hon är rädd för hundar. Hon trodde att om man födde upp hundar, så hade man flera raser, även stora hundar! Hon väntade i bilen medans jag gick in och pratade med Annicka. Undrar än idag vad Annicka tänkte när en kille på 15-år ville använda hennes fina hane."
Fortsättning följer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar