"Redan som väldigt ung så har alltid intresset för djur i alla former funnits. Redan som 4-åring så kunde jag komma hem med fickorna fulla med Nyckelpigor, eller som jag kallade dom "Höppepigor". Till min mammas fasa så tömde jag fickorna med alla dessa mitt på köksgolvet.
Det stannade inte vid Nyckelpigor utan jag släpade hem allt, då menar jag verkligen allt. Grodyngel, ormar, även huggormar, fåglar mm. Även sjuka och skadade djur i alla former släpades hem, till "Peter’s Djursjukhus". De stannade hos mig till dem var friska för att sedan flytta tillbaka till naturen & skogen. Hittade jag lösa hundar, ja, då tog jag med dom hem och mamma fick ringa polisen för att bli av med dom igen.
Djur & natur är något som alltid stått mig nära. Vi bodde när jag var liten bredvid en underbar skog. När jag och två vänner fick reda på att denna skog skulle huggas ner för att bebyggas med en ny bostads område, fick vi panik. Vi var i 7-års ålder och satte oss ned och plitade ner ett brev, så gott vi kunde på knagglig svenska, vi använde min kompis bästa och finaste brevpapper. Brevet fick ett lika fint kuvert med adressen "Kommunen", det var allt. När vi väl hade lagt brevet på lådan blev vi både rädda och nervösa. Hjälp vad hade vi gjort!
Allt slutade med att Ale Kommun tog kontakt med oss och ville ha ett möte. De tog oss 7-åringar på allvar och mötte oss på halva vägen. Stora områden inhägnades på olika platser i skogen som skulle bevaras. Än idag finns stora delar av vår fina skog kvar. Allt blev bra, kommunen fick sin del att bygga på och vi fick behålla delar av vår fina skog. Vi blev så stolta och glada och hamnade dessutom i olika tidningar, bl.a. Vi Föräldrar & Göteborgs Posten."
Det stannade inte vid Nyckelpigor utan jag släpade hem allt, då menar jag verkligen allt. Grodyngel, ormar, även huggormar, fåglar mm. Även sjuka och skadade djur i alla former släpades hem, till "Peter’s Djursjukhus". De stannade hos mig till dem var friska för att sedan flytta tillbaka till naturen & skogen. Hittade jag lösa hundar, ja, då tog jag med dom hem och mamma fick ringa polisen för att bli av med dom igen.
Djur & natur är något som alltid stått mig nära. Vi bodde när jag var liten bredvid en underbar skog. När jag och två vänner fick reda på att denna skog skulle huggas ner för att bebyggas med en ny bostads område, fick vi panik. Vi var i 7-års ålder och satte oss ned och plitade ner ett brev, så gott vi kunde på knagglig svenska, vi använde min kompis bästa och finaste brevpapper. Brevet fick ett lika fint kuvert med adressen "Kommunen", det var allt. När vi väl hade lagt brevet på lådan blev vi både rädda och nervösa. Hjälp vad hade vi gjort!
Allt slutade med att Ale Kommun tog kontakt med oss och ville ha ett möte. De tog oss 7-åringar på allvar och mötte oss på halva vägen. Stora områden inhägnades på olika platser i skogen som skulle bevaras. Än idag finns stora delar av vår fina skog kvar. Allt blev bra, kommunen fick sin del att bygga på och vi fick behålla delar av vår fina skog. Vi blev så stolta och glada och hamnade dessutom i olika tidningar, bl.a. Vi Föräldrar & Göteborgs Posten."
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar