Jag bloggade för ett tag sedan om jag hade blivit blåst. Personen i fråga ringde då upp mig för att denne kände sig träffad. Personen var väldigt ledsen över att det hade blivit. Och med gråten i halsen ville denne nu göra rätt för sig. Vad bra tänkte ju jag då! Alltid obehagligt att han något sådant här hängande över sig. Speciellt vänner emellan…
Inte hela summan kunde ges på en gång men lite då och då. Detta tycker jag var ”fine” och gick med på detta och lovad att maila mitt kontonummer. Jag har gjort detta både via mail och Facebook ”privat”. Bättre att få lite då och då än inget alls. Eller hur?
Inte ett enda öre har jag sett. Detta var i början av året (feb-mars nångång) som vi hade detta telefonsamtal. Valpen som hämtades och parningen som gjordes i ungefär samma veva är nu över ETT ÅR SEDAN!
Är jag den enda som litar på de som jag trodde var mina vänner? Ibland känner jag mig så dumsnäll, naiv & blåögd och lite blond. Hur kunde jag gå på detta?! Jag har blivit lurad på en hund och en parning som resulterade i fem valpar. Tillsammans så blir detta ganska mycket pengar. Bara att räkna själva!!
Nu är det jag som får skatta och momsa på pengar jag aldrig har fått. Jag har i praktiken fått betala för att bli av med en fin valp och för att låna ut min hane i avel. Är det verkligen rätt? Asså shiit, jag förstår allvarligt inte hur vissa kan sova gott om natten.
Jag är fullt medveten om att man lätt kan hamna i en ekonomisk dålig situation. Men om jag inte hade kunnat betala så hade jag försökt mitt yttersta med lite då och så som vi gemensamt kom fram till. Eller varför inte i alla fall lämna tillbaka hunden som jag då uppenbarligen inte har råd med att ha!!
Så här i efterhand så är jag säkert inte den enda, tyvärr!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar