FASHION – WE LOVE DESIGNER!!

Tänk att ”Betty”, Homerbrent Betsu gjorde precis som ”Sawa”, Ch. Homerbrent Sawayaka. Alltså inte visade ett enda tecken på att det var valpar på G. Men denna gång var jag lite mer förberedd och hade allt jag behövde med mig i sovrummet. Mest för att slippa samma överraskning. Men jag brukar alltid vara förberedd men hade inte tagit med mig valpnings kittet när det var dags för ”Sawa”.

Tänk att allt kan starta så fort. Ibland undrar jag hur de som jobbar heltid gör när de väntar valpar. Hur får man ihop allt egentligen? Jag är glad att jag är hemma dagarna i ända men jag blir ändå liksom tagen på sängen!!

Var lite orolig för denna valpning med ”Betty”. Förra gången när hon fick ”Noomi” och Co. Så fick hon jobba, och hon fick jobba hårt för att få ut dem. Denna gång gick allt lätt som en plätt!! Hum – även här är det olika från gång till gång…
Först ut tidigt på tisdags morgonen var en liten kille. Han var så söt, huvud runt som en liten pingisboll och en nos som redan hade fyllt i sitt pigment. Jag blir lika förvånad att de redan är så svarta. Alla var ju inte så svarta givetvis men samma var det när ”Ville”, ”Valle” & ”Viktor” föddes. Fast de var alla tre svarta.

Sedan rullade det på och det kom 3 till ganska snabbt. ”Betty” var så duktig och såg inte alls påverkad ut. Pigg och fräsch var hon med mig och åt lite brunch. Lite ost och annat gott är man värd när man har fått så fina valpar. Nu hade hon klämt fram två pojkar och två flickor!!

Men något sa mig att nä, - Det är inte klart!! Men ”Betty” visade inte ett enda tecken på att det kunde finnas någon mera kvar. Så genom att bara titta på henne, så såg hon nöjd och färdig ut. Men om jag kände på henne, så nope. Nått mer är det där inne. Ibland kan man luras av livmodern som ligger där inne och är lite förstorad och kantig men här var det något mera…något annat!

Ca 4 timmar från att valp nummer fyra hade anlänt så hoppade ”Betty” tillbaka i valpkorgen och började krysta igen. Hon tittade på mig med en bedjande blick precis som om hon sa – SHIT, det är en jäkel till!! Ut kommer valp nummer fem som är en liten flicka. Hon var lite medtagen och svag. Men vem hade inte varit det efter att ha kämpat i timme efter timme för att komma ut.

Nu var de fem, 2 pojkar och 3 flickor. Men den sista valpen tog musten ur pigga och den så duktiga ”Betty”. När hon väl var ute så ville ”Betty” bara sova, sova och sova. Varken jag eller ost var intressanta längre.
Stolt pappa för första gången är ”Indashio”, US CH, SE UCH & NO UCH Mishamai InDashio Return of Marber. Namnet ”InDashio” har han fått av en ung designer som bor i New York. Han heter egentligen Brad Michael Batory, men kallar sig ”InDashio”. Han är även en känd stylist och har jobbat med många stora artister och andra kända namn i USA.

Här hemma har vi också haft mycket Fashion eller mode om vi skall översätta till Svenska den sista tiden. Per har ju jobbat med många kända märken som, Tiger Of Sweden, Boomerang, NN07 & Saddler mfl. Nu senast så jobbade han tillsammans med Panos och Panos Emporio.

Idag jobbar han på Freeport en designer outlet som har en massa butiker med kända varumärken som Nudie, Acne, Hugo Boss, Peak Performance, Filippa K, Björn Borg, J. Lindeberg mm. Så att döpa valparna inom fashion och efter deras pappa var ju givet.
Måste bara ha en PANOS, eller hur. Så en av pojkarna får heta så. Den andra får heta LOUIS efter Louis Vuitton. Flickorna då, Jo, det blir VERA efter Vera Wang. Sedan har vi en FILIPPA K. Den sista som kom så sent då. För mig är hon lite udda så vad passar inte bättre än en Odd MOLLY!

Framtiden får nu visa om det kommer att sätta en trend i utställningsringarna. Mycket skall till och mycket är kvar. De är bara ett dygn gamla, allt kan hända. För inom fashion och designer världen säger man som Heidi Klum – One day you are IN, the next you are OUT!!

//Auf Wiedersehen

NICE SURPRICE!!!

Massor har hänt och lördagen började med att vi åkte till Freeport för att shoppa loss lite till Per då han skulle på ”Freeport Awards” på kvällen. En fest för Freeport och alla dess butiker där det var som en liten gala och priser delades ut till bästa butik mm. Väldigt kul idé tycker jag, sporrar nog många. Dessutom fick Per äran att gå upp på scenen tillsammans med självaste Dogge Doggelito. Men han fick ingen cykel på köpet!!

Men, men vi hittade lite kläder i den ny öppnade Hugo Boss butiken. Jag hittade också en kavaj som det inte stod Hugo Boss på utan mer ”Peter is da Boss”. Så den fick följa med hem den också!! Med 50% rabatt så fick jag den för det fantastiska fyndpriset 2999:-, bra va!!!

Kvällen så låg jag själv i soffan och kollade på melodifestivalen tillsammans med Johanna & Anton. Per var ju på gala. Måste säga att jag hade nog lite mer förhoppningar på Danny. Tyckte kanske att han satsade lite mycket på dans och all koreografi och missade lite av sången. Lite synd då han egentligen verkligen kan sjunga. Men han lyckades i alla fall att ta sig vidare. Måste nog säga att jag tycker synd om Charlotte som gjorde ett riktigt magplask som kostade henne 1 miljon, hum!!

När väl alla låtarna var spelade så inser i alla fall jag att Loreen är vinnaren i år. Tittar man på Svenska Spels odds lista så leder hon även den. Alltså tippad som vinnare i Globen. Tätt följd av Danny, Lisa och Molly. Tror kanske att det kommer att bli tjejernas kamp i Globen, spännande eller hur.



På kvällen fixade jag allt med hundarna och kom i säng ganska sent. Det vankas ju valpar men allt var så lugnt hela kvällen så jag tog med mig flickorna till sovrummet och somnade sött vid 01:00. Men redan vid 03:00 vaknade jag av att jag hörde någon ligga och slicka och slicka…… Ljudet gjorde mig tokig så jag tände lampan. Vad får jag se då?? Jo, ”Sawa” hade fått en liten flicka!!! HERREGUD… flög upp ur sängen och rusade ut i köket för att hämta handdukar att torka den lilla valpen.

Fick väckt Per som hade kommit hem så att jag fick med mig ”Sawa” och allt till köket. Stackars Per såg helt förvirrad ut när han kom med ”Sawa” och hennes korg. Väl i köket så kom valp nummer två. Jag förundrades över hur snabbt gick detta egentligen? Från att vara cool lugn klockan 01:00 så var det fullfart bara två timmar senare. Ja, ja… allt gick bra och hon fick sina två små prinsessor. Men sicken NICE SURPRICE… är helt mållös!!

Ingen valpning är den andra lik, man blir lika förvånad varje gång. ”Sawa” valpade hur lätt som helst. De bara rann ur henne och hon sa inte ett pip. Hon blev nog lite stressad av allt som hände och att jag flög upp som en galning mm så hon var inte riktigt tillfreds vilket gjorde att jag fick
för mig att hon kunde ha en valp till. Hon kändes tom men hon flåsade och bäddade och jag lät henne hålla på. Det blev en lååång natt då hon inte varvade ner och tog sig till sina valpar först på morgon timmarna.

Nu är de här och har fått arbetsnamnen ”Vickan” och ”Madde”. Mest för att det är så mycket snack om prinsessor den sista tiden. Plus att våra döps med ”Roiyaru” i sina namn vilket betyder ”Royal” på Japanska. Söndagen blev en slappar dag då man inte är i riktig balans efter en valpning. Per hade dessutom varit ute och svirat sina lurviga, så vi behövde verkligen en dag som man inte gör någonting på. Riktigt skönt ibland faktiskt.

När jag satt där på natten så kom jag att tänka på att det är ganska exakt på datumet för ett år sedan som detta hemska med kidnappning och allt hände. Då vi var hämtade av Poliser och fick utrymma huset illa kvickt… Gå tillbaka och läs mitt/mina logginlägg slutet av februari 2011 om ni missat. En annan sak som slog mig var att låten ”Främling” med Carola fyller 29 år i år. Maj gaad, hur gammal är man egentligen. För mig känns det som igår… Eller?

EN VANLIG DAG!!

Idag är en sådan där helt vanlig dag. Man städar fixar och om igen. Allt sånt som är både tråkigt att skriva som att läsa om. Men så är livet för en hunduppfödare. Ibland känns dagarna väldigt lika varandra men ändå inte på något sätt. Hum hur går det ihop?!

Idag regnar det och är mulet och väldigt grått ute. Igår var en mycket bättre dag. Det var nästan som om det var vår i luften. Passade på att vara ute med hundarna och fick undan lite skit som har legat som fossiler i och under isen. De kommer fram nu och lättare att hålla efter. Att det regnar idag gör kanske inte så mycket för då kommer allt fram. Att gå och hacka är både jobbigt och efter en stund så värker både händer och handleder…

Lilla ”Kiki” och hennes valpar mår bra. De växer och frodas och man kan sitta och titta hur länge som helst. Fast vad man tittar på vet jag inte då de bara ligger som små tjockisar och sover. Men det är rogivande på något sätt att se den bara ligga där och andas. De har nu blivit 2 veckor och deras ögon är öppna. Blir lite mera hund då än hamster på något sätt.

”Kiki” och hennes valpar "Kålle" & "Ada" har nu fått ett eget rum och ligger i ett av våra gästrum. Brukar inte flytta ut dem så tidigt men eftersom ”Betty” & ”Sawa” är på G så är de numera hemmastadda i vårt sovrum. ”Kiki” var inte riktigt tillfreds med att dela sovrummet men någon annan. Men hon verkar nöjd i sitt nya rum och jag har dessutom lättare att sköta henne och valparna nu då de ligger lite lättare till.

I helgen fick vi Champion nummer två för året då Vouges Travis fick sitt sista Cert och blev Champion i Bö, Norge. ”Travis” är en black&tan hane som ägs av Inger & Tina på Gostuen’s kennel i Norge. Han är en son till vår underbara ”Ruth”, Ch. Vouges Ruthie och Ericas ”Cade”, Leamington Cinzano. Kullsystern ”Wendy”, Vouges Taylor finns hos Kari & Dan på Glittertind’s – Snacka om ”Team Work”! Stort grattis säger vi till Inger & Tina!

Vouges Travis till vänster med matte Inger

På tal om Norge, om jag inte har helt fel så var Vouges Yossip och Camilla där för någon vecka sedan och ställde på nån Norsk ”hundeklubb” och var BIR med Cert och slutligen Grupp-3 i finalen ena dagen och dag två var han BIM med Cert. Domare denna helg var Torbjörn Skaar och Rob Douma från Holland. Grattis säger vi till Camilla och ”Yossip” – Not Bad!!

Det här med tävling – allvarligt. Vad händer med Mellon? Blir så besviken på dessa låtar som presenteras. Om jag har fattat saken rätt så skickas flera tusen bidrag in varje år. Var dessa som vi får se verkligen de bästa? Hur lät då de andra? Jesus säger jag bara. Vill inte Sverige vinna Eurovision Song Contest eller vad pågår?

Att skicka björn Ranelid till ESC är lika dumt som att skicka mig som målvakt för det Svenska Landslaget i fotboll. Eller hockey också för den delen!! När det kommer till sport så skickar vi de som är bäst men inte när det kommer till Musik. Varför?

Dödens grupp är nu på lördag eller kommer det bli som de andra lördagarna – Dötrist grupp. Men här finns ju namn som Charlotte Perrelli, Danny Saucedo, Lisa Miskovsky och inte att glömma Lotta Engberg och Christer Sjögren… Maj Gaad, hur kommer skrällen se ut på lördag. Den som lever får se…. Eller hur? För att inte titta är ju uteslutet, för då kan man ju inte gnälla efteråt….

Kan ”The Girl” vinna igen eller inte??

Har oxå lite funderingar när det kommer till hälsa och hundavel. Hur säkra är testerna vi gör egentligen? Men det får bli en annan gång i ett annat inlägg. För ”Tjolahopp”… nu skall jag fortsätta min helt – Vanliga dag!!

UPPDRAG GRANSKNING!

Jag har skrivit om poliser tidigare. Alltså om de som håller koll på andra och själva tycker att de är de enda som gör allt rätt och riktigt.


Samtidigt som man tänker – Who Cares? Så blir man faktiskt lite förbannat och irriterad. Varför, varför och återigen varför lägga all denna energi på att hålla kolla på vad andra gör när man själv inte lever upp till egentligen något!! Tänk om man ändå hade tagit reda på sanningen innan man tycker sig ha rätten att lägga näsan i blöt.

När jag tog in ”InDashio” från USA så var han i sådan ålder att han kunde testas så att allt var OK. Han kollades och allt var UA. Vilket gjorde att jag såg till att han kom hit. Samma var det med ”Sawa” och ”Kiki”. Även på dessa gjordes ”extra allt”. Kostade lite extra men att få med sig extra sås från pizzerian kostar också lite extra

Allt var Ok alltså UA och de kom hit. Jag hade aldrig tagit hit dem om det inte hade varit så. För att lägga ut en massa pengar och jobb som jag inte har någon direkt nytta av är ju ganska meningslöst och dumt, eller hur? Hade ju värsta guldläge här då alla tre var över ett år och kunde officiellt kollas.

Nu visade det sig att ”vissa” börja spekulera i om de var testade eller inte. Och då givetvis på svenska papper. Jag förstod inte riktigt varför jag skulle behöva göra om detta då jag redan har testat dem och dessutom betalt för det. Varför skall mina hundar testas och betalas två gånger?

Men Ok, jag tog beslutet om att testa dem igen för att göra dessa poliser och deras ”uppdrag granskning” nöjda. Detta gjordes av min vanliga veterinär på My Dog i Göteborg. ”InDashio” & ”Sawa” var UA men ”Kiki” hade en svag etta på sitt vänstra knä, men höger var UA. Tråkigt nog så står ju inte detta på hunddatan utan bara på det intyg jag har. På hunddatan ser det ut som om hon har ettor på båda sina knän. Egentligen skit samma för jag vet vad jag har och inte.

Veterinären sa att detta beror troligtvis på att hon är dräktig. Hon föreslog att jag kunde komma tillbaka en annan gång när hon inte är dräktig eller löper. Lät helt OK, tycker jag och ärlig som man är så tar man även intyg på det som inte alltid är hundra. Det skickas givetvis in till SKK och allt är frid och fröjd. Tänker för mig själv att nu är väl gänget ”Uppdrag Granskning” nöjda. Men nä….. de är ju inte testade innan parning?? Någon klok människa kan detta med mattematik. Men de är de ju testade innan paring! Fast då i sina hemländer. Varför skulle de ha sämre veterinärer i USA och England än vad vi har här i Sverige?

Läster man på ”Uppdrag Gransknings” sida/or så står det att man följer JCS avelsrekommendationer. Vilket är OK, då JCS rekommendationer säger att en patella etta är OK att använda så länge man använder dessa med en nolla. Vad har då ”Kiki” en 0,5a då hon bara har det på ett knä? Och på sitt engelska intyg har hon en nolla!?

Vidare kan man läsa på sidorna och diverse annonser att man följer SKK, Jordbruksverket och djurskyddslagens alla regler och rekommendationer. Men var där står det att man får använda ettor i avel?? Jag hittar inte det i alla fall.

På JCS sida så står det även att tikar skall vara 18 månader och för att kunna paras. Och med en hane så måste han vara minst 1 år då endast för att undersökningarna kan bli officiellt godkända. Har detta verkligen följts i alla lägen? Jag har nämligen också en miniräknare.

Återigen – Jag bara undrar? Är det detta som kallas falsk marknadsföring? Eller vad är man ute efter? Att sätta sig själv i bättre dager än andra? Men är det OK med er att jag i fortsättningen sköter mitt, så sköter ni ert?

En liten fundering bara. Är det så att de som säger – ”Jag har ingen koll på vad andra gör för jag har nog med att hålla koll på mig och mitt”. Är det egentligen de som har mest koll på andra? Eller varför måste man då säga att man inte har nån koll……..

Ha en underbar dag,
/”Konstapel” Peter

MITT SKÅP ÄR GRÖNT!!!

Andras verkar vara blå!! Jag skrev tidigare idag på Facebook; ” "Man måste satsa för att vinna & för att vinna måste man våga.... satsa!"



Om vi tittar på mina Japaneser och vad jag har gjort de senaste fem åren med dem. Jo, lagt ut en massa pengar och oändliga resor och en massa slit för att få ihop de ”gröna” skåp gärna med massor av luckor som jag vill ha. Detta har givetvis kostat massor, flera hundra tusen!!

Om jag skulle räkna på vad jag har lagt ner och ut när det kommer till mina Cavalierer de nu 25 år som jag har hållit på. GOSH, det vill jag nog inte veta. Och absolut inte Per.

Att vi som har Cavalierer får jobba på ett annat sätt än kanske många andra raser är ju ingen nyhet. Men att slänga skit på de som vågar satsa och se framåt är inte rätt. I rasen har vi massor med hinder, hinder som ibland kan kännas oändliga att ta sig över. Men sätter man sig i ett blått skåp och grinar kommer man ju absolut ingenstans.

Varför inte se det lite mera positiv och ge sig fan på att ta sig över detta hinder. Inga hinder är för svåra utan frågan är bara hur man löser gåtan att ta sig över. Skall man vara lat och gå runt? Eller skall man försöka klättra? Eller kanske man kan ta till någon form av redskap så som en stege eller liknande? Frågan är också hur man landar på andra sidan. Har man lagt ditt en höjdhopps matta eller faller man pladask i betongen. Alla hinder är olika och ser olika ut för oss alla. Men känner man att man inte kan ta sig över, ja vad händer då? Har man gett upp? Och i så fall varför? Vill man men ändå inte känner att man kan så kan man be om hjälp, kanske finns det någon vänlig själ som då kan lyfta dig över. Att be om hjälp är faktiskt inte farligt. För mig är det en styrka att ibland visa sig svag.

Väl över hindret så måste man öppna dörren till det blå skåpet och försöka se det gröna någonstans. Att slänga skit på andra hundar visar bara på att man för det första inte har någon kunskap – What so ever!! Samtidigt visar man att man på något sätt lider av nån form av social inkompetens. Att ens tänka tanken att ”vissa” avlar på poppis hundar bara för att få ingå i ett innegäng säger ju mer om den som tänker så än de andra. Eller hur?

Vi har det jobbigt med Cavalierens alla saker att tänka på men att säga att ”Bailey” och ”Rickey” (och deras halvsyskon i Sverige) är rena skiten är absolut inte rätt väg att gå.

Alla är vi olika och tänker på olika sätt när det kommer till Cavalierer och avel. Men om jag ser till mig själv så avlar jag inte för någon annan än mig själv. Om jag tillexempel importerar en hund eller gör en viss kombination så är det inte för att Sveriges Cavalierer skall överleva. Nä, det är för att jag skall ta mig vidare i min avel. Sen hur jag gör det är MIN ensak och ingen annans.

Alla som föder upp hundar får motgångar. Här går ingen av oss säker då vi jobbar med levande djur. Kan förstå att man känner sig ledsen när man stöter på problem. Kanske mest för att även jag har varit där flera gånger själv. Jag har även varit ärlig och öppen med mina motgångar och skrivit om dessa i min blogg. Men vad händer då? Jo, folk kan inte ta åt sig denna information på rätt sätt utan använder den sedan mot mig som att alla mina hundar skulle vara sjuka bara för att en av dem kanske är det. Så att vara ärlig och öppen är inte alltid lätt. Men jag tror som många andra med mig att – Ärlighet varar längst….

Jag ser väldigt positivt på framtiden och har massor med planer och idéer som kommer att ta mig framåt ett antal år, både med mina Cavalierer och Jappar. Dessa planer kan jag delvis genomföra då jag jobbar tätt med flera andra uppfödare både i Sverige som andra länder. Oss emellan är vi både öppna, hjälpsamma och ärliga vilket gör att vi alla kan ta ett eller flera steg framåt. Fastnar vi någonstans så lyfter vi varandra över alla de möjliga och omöjliga hinder som finns. Kanske är det därför för att jag sitter i ett skönt och vackert grönt skåp och inte i ett som är blått och kallt. Jag vet inte!?!

Så vem faan har skitit i det blå skåpet, jag bara undrar!!

MELLO – MELLO – MELLO

Lördags kvällarna 20:00 är numera heliga. Men efter att ha lyssnat på kvällens låtar hela dagen så vet jag inte riktigt vad jag skall tycka. Svårt nu när Loreen satte ribban så högt förra veckan.

Vissa av låtarna låter väl OK, men bara OK. De får allt övertyga ikväll när man ser dem live och på scen. Det kan ju ändra vad man tycker – TOTALT!! Nä, ikväll håller jag nog på Jessica Folcker som kommer att köra i mellanakten…..

Här hemma så sliter Per för fullt med att få igång datorn som är till vår webshop. Den har totalt lagt av och vi kommer inte åt något som det är just nu. Men det ser ut som om Per har fixat det mesta efter mycket om och men. Jobbigt när det blir så, man blir så handikappad.

Hoppas bara att vi inte har förlorat allt som är i den datorn. Dessutom är det den datorn som jag brukar blogga ifrån. Nu sitter jag istället vid Tv datan och skall försöka göra dagens inlägg. Tur i oturen att det finns datorer i hela huset. Men bor man med en som heter Per så lider vi ingen brist på teknik prylar både med sladd och trådlösa fenomen..

Så om någon av er har skickat ett mail till vår webshop, skicka igen så att vi inte missar något. Har ni lagt en order så behöver inget göras. Den biten är numera löst. Vill även passa på att be om ursäkt om detta även har orsakat problem för er. Vi skall se till att varorna som är beställda kommer att gå på måndag!!

"Kålle" & "Ada"

Här hemma har det varit en hädelserik vecka. Kiki fick sina valpar och jag fick nästan lite panik då hon satta igång 5-6 dagar för tidigt. Allt gick trots allt bra och nu ligger ”Kiki”, Ch. Homerbrent Chinki med sina små, en pojke och en flicka i vårt sovrum. Stolt pappa är vår gamling ”Bubu”, Ch. Homerbrent Asobu. Denna kombination är väldigt lik ”Noomi” & ”Charlie”. Skall bli spännande och se vad dessa små varelser växer upp till.

Sådan skillnad det är på Japanese Chin valpar och Cavaliervalpar. Jappevalpar ligger bara tysta och äter. Cavaliervalpar är på något sätt aldrig nöjda. De piper och piper oavsett om de hänger på tutten eller inte. Detta gnäll kan göra en galen då man knappt hinner slumra till förrän någon i gänget är missnöjd. Men dessa små svart/vita säger inget. Det enda man hör är när de ligger tuttar, och det ljudet är nästan lite rofyllt att somna till.

Nu håller vi tummarna för att det skall gå lika bra för systern till ”Kiki”. För ”Betty”, Homerbrent Betsu är nu tjock och blir bara tjockare och tjockare… Hon väntar valpar med vår Amerikanare – Ch. Mishamai InDashio Return Of Marber. Är väldigt spänd på denna kombination. Blev så nöjd med ”Bettys” förra kull. Så förväntningarna är höga…

En annan som börjar bli tjock är lilla ”Sawa”, Ch. Homerbrent Sawayaka. Hon är parad med kungen i huset, Ch. Aranel Kenzo. Får dessa valpar sina föräldrars temperament och då i dubbel version så vet i sjutton vad det kan bli. Men otroligt spännande är det i alla fall.

Så många bullar är fortfarande i ugnen och jag hoppas att de stannar där ett tag till. För oavsett om man har valpat tikar som sätter igång tidigare är planerat så blir man alltid lika orolig ändå. ”Kiki’s” valpar mår bra. De föddes med 1 grams skillnad och det skiljer fortfarande 1 gram, och de är snart en vecka gamla.

Nä, klockan närmar sig Melodifestival, så jag måste nu se till att hundarna får sitt och att alla är lika nöjda och glada som jag kommer vara 20:00.

Ha en underbar kväll… det skall jag ha!!!

BULLE I UGNEN!!

Värst va fort denna helg gick då!! Men så blir det när man har roligt….

Fredagen är som vanligt en lite städ och fixa dag inför helgen. Men allt detta hann jag med innan underbara Erica dök upp. Lika pigg, glad och vacker som alltid. På något sätt så är hon som en laddare till en mobil. Alltså en form av laddare för mig. Underbara människa!!

Efter en stund dök gulliga Anna upp. Samma här alltid så underbart go och glad. Men hon kanske inte var så glad i att se mig denna helg. Hon hade bara ögon för sin lilla valp. För nu var det äntligen dags för henne att hämta hem sin lilla valp, Vouges Disturbia. Vad hon skall kallas var svårt och jag vet inte om Anna ännu har bestämt sig. Hon har ju en Laila så jag tycker att en Lolan skulle passa toppen. Som en hyllning till en underbar människa. Hon var väldigt duktig och proffsig på att både visa och ta hand om sina Cavalierer på allra bästa sätt. Så varför inte hylla, jag älskar att HYLLA!! Vad Anna bestämmer sig för kommer vi nog snart att märka.

Fredag kvällen slappade vi bara genom att ligga i varsin soffa och bara glutta på Tv’n. Skönt med sådana gäster som Anna som är precis som en själv, en soffpotatis.

Lördagen var det dags för lilla Distrubia att flytta. Kvar ensam blev då hennes syster Vouges Dilerious som faktiskt blev lite ledsen. Så hon fick ligga hos Per i soffan och titta på Melodifestivalen. Där var hon nöjd och låg på magen och blev kliad. Att bara ha en valp kvar som inte har fått något namn känns fel. Så vi döpte henne till ”DiDi”. Jesus, tror banemej att hon lärde sig sitt namn på momangen – Not Bad!!

Melodifestivalen, ett underbart spektakel som jag inte missar. Såg på Facebook att någon skrev – Stör du mig nu så dör du!! Lite den känslan är det. Så man måste förbereda sig noga innan man bänkar sig i soffan. Se till att man har allt så att man slipper springa och dessutom se till att hundarna är nöjda så att inte de ställer till med något mitt i allt. För missa Melodifestivalen, nä… det gör jag inte.

Loreen var TOPPEN. Helt klart kvällens vinnare. Har till och med döpt en hund efter henne. Ch. Craigowl Ritz heter ju Loreen!! Ja, ja… lite galen är man, eller hur!? Ribban ligger nu högt för Danny, Perelli och gänget. Skall bli spännande och se vad de andra lördagarna har att ge.

Idag har vi varit hemma hos Mamma och Pappa. Det blev lite middag och sedan så min pappa till att klippa till oss lite. Kändes som om jag hade en mössa på mig 24 timmar om dygnet. Kanske skulle behövas nu när det är så kallt men nä, gillar inte att sova i nattmössa!!

Hur var det nu med bulle i ugnen då?? Jo, det ser ut som det är så här hemma just nu. Fast någon bulle kanske jag inte hoppas på men ett litet ”kex”. Skulle ju inte vara fel. Nu när ”nästan” alla Cavaliervalpar har lämnat huset så fyller vi på igen. Men då med små svart-vita Japaneser.

Åhh.. så spännande. Alltid lika spännande oavsett om det är Cavalierer eller Jappar. Men på något sätt känns Jappar lite bräckligare. Fast jag vet, de är lika duktiga både på att valpa och ta hand om sina valpar som cavalierer. Men ändå, kanske är det för att de är lite mindre.

Om vi säger så här; Det ser INTE ut att bara vara ett ”Kex”. Men sedan är det ju inte bara en ugn som är igång heller. - Herregud, jag kommer snart ha ett helt bageri!!



Ha en fortsatt trevlig kväll!!

FRIDAY!!

Att blogga ibland är så skööönt… så himla skönt att avreagera sig ibland. Känns som om man behöver det ibland. Att skriva ner saker som berör ens liv är ibland viktigt för att kunna lämna och sedan gå vidare i livet, lite som egen terapi. Ville bara säga det!!

Nu är det fredag och full fokus på positiva saker och roliga istället är allt som är jobbigt och tråkigt. Anna är på väg hit med flyget för att hämta hem sin lilla ”Distrubia”. Hon stannar en natt för att sedan flyga tillbaka till Sveriges baksida, Stockholm. Men mysa lite skall vi allt hinna med.

Schlager nörd som jag är så börjar ÄNTLIGEN Melodifestivalen i helgen. Skall bli spännande att se alla som tävlar i år. Lite spännande namn är med och jag hoppas på stor underhållning. Loreen var en av mina favoriter förra året. Hon är med i år igen och jag kan bara hoppas på att hon är lika bra i år. Håll tummarna på lördag!!



Men först är det The Voice ikväll som gäller. Så alla goa vänner, njut av varandra och ge varandra värme nu när det är så kallt ute!!

Är det helg så är det – så varför inte peta in en pinne i brasan...

HUND MÄKLARE?

Det var ett tag sedan jag bloggade med idag kände jag att det var dags då jag känner mig lika frustrerad som matadoren i Ferdinand!!


Att sälja mina valpar är bland det värsta jag vet inom hunderiet. Eller nä, det är när de gamla går bort och tar sina sista andetag är faktiskt mycket värre, - usch & fy!!

Varför är det då så jobbigt med att sälja valpar. Jo, för det första så blir man liksom ett med valparna. Man följer dem dag som natt och fixar och donar så att de bara har det bäst. När det sedan är dags för att hitta nya ägare och familjer så vill man ju att de fortsatt skall ha det bäst. Brukar även behålla mina valpar lite längre. Så vid 9-10 veckors ålder tycker jag är en bra ålder att flytta. Dels för att det kan ta lite tid att få rätt familj till rätt valp. Sedan vill man ju också att de skall få bästa möjliga starten i sina nya hem med matvanor och allt sånt där.

Ibland får jag nästan lite panik och tycker inte att någon duger till mina valpar. Låter kanske hårt och knasigt men sån är jag. Det kan nog de som känner mig eller de som har köpt valp av mig intyga. När man har valpar går telefonen varm och man försöker hitta rätt hem till rätt valp. Detta tycker jag är hur hemskt som helst. Att sälja mina vänner, mina bebisar!!

Ibland hade det nästan varit bra om det fanns någon form av ”Hund Mäklare”. Alltså någon som hjälper till att hitta det absolut bästa hemmet till valparna. Inte en mäklare som med hus, som skall ha ut så mycket som möjligt. Utan någon som bara hittar rätt hem, oavsett pris. Att valparna får det bra är viktigare för mig än priset!! Sällskaps hem går dessutom alltid före de som vill ha för utställning och avel.

Vet att det inte funkar så på hundar, för då kanske det skulle kallas bulvan försäljning. Men ibland önskar jag att nått sådant alternativ fanns. Det enda jag som uppfödare kan gå på är vad valpköparna säger när de ringer, mailar eller kommer och tittar på valparna. Men vad händer om de inte är ärliga?

De flesta av mina Cavalier valpar har nu flyttat och allt har gått väldigt bra. Men, med stort M. En av valparna hamnade på en kennel. En kennel jag inte visste fanns. För valpköparen var inte ärlig mot mig i sitt valpköp. Hon utgav sig för att köpa sin första hund till sin 15-åriga dotter som ville hålla på med junior handling. Och för henne var Cavalierern ett bra val som första hund då dottern egentligen ville ha en större hundras.

Jag ställer mig så här i efterhand många frågor. Hur kan en mamma dra in sig minderåriga dotter i ett spel som detta. Att låtsas och fejka hur verkligheten ser ut. Vad skall hon få för syn på vuxen livet i framtiden. Många frågor blir det, så här i efterhand så känner jag ju igen henne. Men det är som man säger – lätt att vara efterklok!!

Nu visar det sig att de föderupp Cavalierer och har till och med valpar hemma just nu. I alla fall enligt valphänvisningen på SKK. Varför berättade de inte detta för mig. Varför spela ett spel… som endast går ut på att lura mig. Kunde inte någon av dessa valpar passa som Junior handlings hund?

Dottern är vad jag förstår väldigt duktig på att visa hund då hon har hjälpt till att visa en annans kennels hundar (Av en annan ras). Vilket mamman tyckte var väldigt roligt. Hon ville sporra dottern till att fortsätta. Och nu äntligen skulle hon få en egen hund och behöver inte längre visa andras hundar.

Allt låtsades som om det var första hunden och att de säkert i framtiden kommer att behöva min hjälp och stöd för att kunna ställa hunden även i rasringen och inte bara i Junior handling sammanhang. Både när det kommer till hur en Cavalier skall visas och hur den skall göras i ordning innan utställning. De hade varit på My Dog och tittat på Cavalierer och pratat med lite olika uppfödare för att hitta rätt valp. Tydligen blev de hänvisade till mig. (Tackar mina uppf. kollegor för förtroendet) Jag var ju inte så mycket vid Cavalier ringen så de kontaktade mig kort därefter.

Jag sa till Per när valpen hade åkt att – Hum, detta känns lite konstigt, nått är fel!! Och vad rätt jag hade. För idag fick jag reda på allt, av en ren slump. Vilket inte var så roligt måste jag erkänna. Polletten har nu ramlat ner och alla frågor jag fick om valpar, Cavalierer var så på något sätt utstuderade och på något sätt visse hon ju redan svaren. Hon föder ju själv upp hundar. Så här i efterhand så tänker man till och kommer på mer saker som var och blev fel. Jag kände att nått var fel, varför gick jag inte på min magkänsla som jag brukar?

Historien slutar inte här. Damen i fråga har ju för fasen köp en hund av MIG för flera år sedan. Alltså hur dum i huvudet får jag bli som inte kände igen henne. Till mitt försvar så får jag nog säga att det valpköpet var väldigt hastigt och lustigt då allt gick genom Erica som också har sålt henne en hund tidigare.

Ericas hund var såld som ren sällskapshund och ingen tanke fanns då på avel. När de sedan ville ha en hund till så pratade hon mer med Erica än mig. Jag hade helfärgade valpar då och jag har alltid litat på Erica och hennes omdöme. Gör fortfarande och kommer alltid att göra. Erica och jag är väldigt lika på många sätt. Vi tänker även väldigt lika när det gäller hundar och avel. Så för mig var det inte så konstigt alls. Erica skulle själv ha en valp i samma kull. Och efterson de redan kände varandra så kom de hit tillsammans för att hämta hem sina valpar.

Det var på en dag då jag hade en veterinär dag. Allt gick i ett och folk och hundar var överallt. Men allt gick som en dans och valparna åkte tryggt hem till sina nya hem och många hundar blev veterinär undersökta den dagen. Detta är ingen ursäkt jag borde känna igen mina egna valpköpare. Men vissa är svåra att komma ihåg. Speciellt om de bara hämtar valpen och sedan aldrig mera hör av sig. Nu är det försent att dra i ”Nöd Bromsen” för såld valp är såld valp och jag som uppfödare är maktlös.

Skit samma – Men varför nämnde denna människa inte att hon har Kennel och föder upp Cavalierer? Varför nämnde hon aldrig vid alla våra samtal och under de två gånger hon var här att hon köpt hund av mig tidigare? Även i det första mailet så nämde hon inget om att vi redan för några år sedan hade haft kontakt. Varför inte bara vara ärlig och säga som det är?!?! Enligt hunddatan har hon inte kvar den första hunden hon köpte av mig. Där står nu en ny ägare och adress…

Mitt hjärta blöder och det känns som om jag på något konstigt sätt har svikit min lille valp. Men hur skulle jag kunna vara ärlig mot mig själv och mot honom när ärligheten i köpet inte fanns från början. Valpen kommer förhoppningsvis att få det bra. Fast det vet jag ju inte. Jag fick ju inte en ärlig chans att välja en ärlig köpare till denna valp.

Jag känner mig både lurad, blåst och en smula bortgjord. Att jag har det jobbigt som det är med att sälja mina älskade valpar blev ju inte bättre efter idag. Sex valpar av åtta har flyttat, Anna hämtar sin lilla ”Disturbia” imorgon. Sedan är lilla ”Dilerious” kvar osåld. Vågar jag verkligen sälja henne nu? Det ser även ut som om det blir Japanese Chin valpar snart också. Kommer jag att behålla alla denna gång med, eller vågar jag sälja??

Jag har hört ifrån alla valpar utom EN…..! Maj Gaad, allt är bara så jäkla sjukt och även lite läskigt. Vad är det för fel på homo sapiens egentligen!?!


Mycket skall man vara med om innan öronen trillar av. Innerst inne kan jag bara hoppas på ett lyckligt slut.

/THE END