RIK & LYCKLIG!!

Idag är en sådär dag då man känner sig både rik och lycklig. Vad jag är jag då rik på? Ingen aning, kanske är det på att vara just lycklig – It’s a Beautiful life!!!

KUNGSBACKA SUPERSTARS!!!

I helgen har vi badat våra Cavalier flickor eller skall jag kanske säga tanter!! För när de en efter en blev badade så kändes det nästan som om den ena var äldre än den andra. Alltså har vi vårt helt egna, Kungsbacka Superstars.

Äldst i gården just nu är ”Hannah”, Ch. Vouges Insomnia. Hon är nu 10 år gammal och har åldrats snabbt den sista tiden. Har blivit lite spröd och bräcklig. Men hon har humöret och tron på livet kvar. Precis som hennes pappa ”Jacko”, Ch. Craigowl Crackerjack hade då han var gammal.

Listan på våra inneboende;

-          Ch. Vouges Insomnia, ”Hannah” – 10 år

-          Ch. Vouges Jennifer, ”Jennifer” – 9 år

-          Ch. Craigowl Ritz, ”Loreen” – 8 år

-          Ch. Clopsville Cimarron, ”Riah” – 7 år

-          Vouges Upsadaisy, ”Sarah” – 7 år

-          Ch. Vouges Ruthie, ”Ruth” – 7 år

-          Ch. Vouges Charlotte, ”Lotta” – 6år

-          Ch. Vouges Christina, ”Tina” – 6 år

-          Ch. Vouges Delicious, ”Lisa” – 6 år

-          Rosscrea Simply Red, ”Poppy” – 6 år

Att ha såhär många gamlingar är faktiskt riktigt mysigt. De har stannat även om jag vet att många kastar ut dem med diskvattnet när de inte längre ”behövs” i kenneln. Mina har stannat och jag är så glad över alla dessa tanter.  Visst, en och annan har flyttat till ett annat boende, men dessa har kanske behövt ett boende med lite speciell omvårdnad. Med en vård som vi inte riktigt har kunnat tillgodo se här hemma.

Alla lika fina på olika sätt. Än så länge är det bara ”Hannah” som har börjat bli lite senil. Å hur gulligt är inte det när man få gå ut och hämta henne då hon inte har fattat att alla andra har gått in. Hon går där ute och strosar. Vad hon gör?? Ingen aning….

De unga då? Oj, de är verkligen inte många nuförtiden. Fritidsgården har förvandlats till äldreomsorg istället. Har liksom hamnat i ett mellan läge, men så blir det när man behåller sina kompisar i sitt liv. Jag känner verkligen ingen stress över detta, jag är mega stolt över mitt helt egna – Kungsbacka Superstars gäng!

På grund av ekonomiska själ så har fritidsgårdarna blivit färre i Kungsbacka kommun. Men i Edsvalla satsar man hårt på ungdomar och där får de utvecklas och "glittra & tindra" i kapp.Massor med aktiviteter som krovgrillning står på schemat. De är ju ändå de unga som är vår framtid, samtidigt får vi inte glömma de gamla som har gett oss framtiden!!

Nästa vecka är det Kungsbacka Superstars gubbvecka. För på listan att fixas så står;

-          Ch. Vouges Hanky Panky, ”Hank” – 10 år

-          Ch. Clopsville Jack Daniels, ”Jack” – 10 år

-          Ch. Rosscrea Free Loader, ”Frankie” – 6 år

-          Ch. Vouges Charlatan, ”Teddy” – 6 år

Häromdagen hittade jag "Jack" vår helt egna "fixar nisse" på framsidan av huset helt själv. Där skulle han verkligen inte vara, i alla fall inte själv. Hur han kom dit? ja, det vet bara "Jack"!!

Vilken låt är då bäst att ha på högsta volym när ”gänget” badas och fixas från topp till tå. Allt från öron till klor….  När man badar ”Loreen”, så står hon där i badet genomblöt och dränkt som en katt, men ändå ser hon så där divig ut som bara hon kan göra då kan man inget annat än säga. –  ”You’re a superstar, yes that’s what you are…..you know it”

Fast om man skall vara ärlig så kanske även ”Leende guld bruna ögon” hade funkat hur bra som helst, eller hur!!!

VÅRA HUNDAR HAR DET BRA......

...men nu vill vi att de skall ha det BÄST!! Så därför söker vi nu en ansvarsfull kennelhjälp.



TILL DIG SOM TÄNKT SKAFFA EN KARL!!

Information från Svenska Brukskarlsklubben

Ursprung: Den tama mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaks i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.

När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.

Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige. Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.

Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om "matte" bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader: Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, dvs. licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark. Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel: För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Västerbottenrasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.

OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Cristiano Ronaldo jagar kanske inte älg men en boll.
Så det finns andra alternativ!!

NU E DE FREDAG!!

Veckorna går så himla fort. Man tappar nästan räkningen på hur gamla valparna man har är. Men nu är det full rulle här hemma kan jag säga. Dags kanske att börja fundera på vad göra. Vem stannar och vem stannar inte. Usch.. gillar inte riktigt detta längre. Så svårt att välja, hur kan man välja när hjärtat säger – BEHÅLL ALLA!! Alla är ju lika söta, lika gulliga och lika älskvärda.

Tittade på serien ”Brothers & Sisters” igår. Där skulle ett par gå på en adoptions mässa. På mässan fanns en massa föräldralösa barn. När dagen närmade sig sitt slut så skulle de fylla i en blankett på sina Topp-5 barn. Huuu… vilken hemsk situation!! Nästan samma som att välja mellan mina valpar här hemma. Vem sätter man sist??

Måste säga att det har varit en riktigt rolig blogg vecka. Har rört runt lite i soppan och var skall sleven vara om inte där. Men när det väl börjar koka så är det ibland svårt att undgå att det inte kokar över. Det kan då bli lite söligt och äckligt. Men med rätt metod och medel så går även det att ta bort. Så vem vet, nästa vecka kanske jag häller i lite extra chili för att krydda på lite extra. Eller behövs verkligen det? Verkar som om drakarna redan har stora lågor ur sina käftar!!

Vi svenskar är väldigt anpassnings bara. Vi finner oss och accepterar det mesta. Vi är inte speciellt rebelliska av oss. Inte konstigt kanske att Sverige kallas ”landet lagom”. Sedan har vi de som vill att alla skall tycka lika, eller precis som de. Kanske inte heller så speciellt svenskt. Varför måste vi tycka lika, varför kan vi inte få tycka och vara olika. Vad är det för fel med det? För att vara eller leka diktaror är ju inte direkt svenskt.

Nä, men visst är jag själv väldigt svensk med lite finska droppar i mitt blod men det kanske är dags att ta fram lite mera hetta i blodet. Bli lite mera som en sydlänning med blod som en grek eller italienare som inte bara tar emot och är nöjd utan som ifrågasätter och vill veta mer och då kanske frågar – Varför? Men bara för att vi gör det så kanske vi inte skall börja sätta bilar och konteinrar i brand. Riktigt så långt behöver vi kanske inte gå, vi får ju inte glömma att vi skall vara ”lagom”. Ett ord som är svårt att översätta på många andra språk.

Vad som också är väldigt svenskt är att tycka och tänka en massa, men då i det dolda. Man vågar inte riktigt stå för vad man egentligen tycker offentligt. Vad är vi egentligen rädda för? Att inte passa in eller är ramen ”lagom” verkligen så trång. Dags att skaffa en större ram kanske, annars blir inte tavlan så fin. Men på något sätt kanske det är OK ändå. För då har man i alla fall en egen vilja och tanke. Man får ju inte glömma att man är svensk och då får man ju inte synas för att vara snygg, duktig, rik eller framgångsrik är ju på något sätt en skam här hemma. Men snygga tavlor vill ju ändå ha hemma på väggen.

Idag är det väldigt blött här hemma. Just nu både ute och inne… Men vad gör det egentligen när man vet att sommaren är på ingång. Bara att torka och le och njuta av dagen. Tröttsamt kanske men vem har någonsin dött av lite vatten. Okej, jag vet att man kan drunkna men vem har dött av lite fukt då?

Nu skall jag ta itu med dagen så att det kan få bli fredag någon gång, och senare kanske även lite fredagsmys. För vill man ha det på ett speciellt sätt så får man själv se till att man får det så. För ingen annan kommer och gör det åt dig, eller hur?

Ciao!!

STORT, MYCKET STORT!!

En Cavalier har tyvärr idag fått diagnosen syringomyeli! Jag lider verkligen med ägare, uppfödare och andra inblandade. Men som ni vet så gillar jag att HYLLA!!

Så idag hyllar jag dessa människor och ägare till denna älskade lilla hund för att de går ut öppet med att hunden var sjuk. Detta är stort, mycket stort!! Så ett stort HYLLA och samtidigt en stor kram till er i denna sorg.

Om vi inte kan prata öppet om problem som uppstår, så hur skall vi då kunna hindra att det kanske händer igen. Att hindra att det inte händer igen är kanske svårt. Men vi måste i alla fall försöka. Detta är ju på något sätt ingens fel. Ingen kan klandras och ingen kunde veta innan. Alla har gjort sitt bästa efter alla konstens regler. Jag vill att ni skall veta att jag är väldigt ledsen för eran skull!!

Samtidigt så skönt att veta att jag inte är ensam om att gå ut med om mina hundar ibland inte riktigt håller måttet. Men man får ibland mycket stryk om man är för ärlig. Dels för att ”vissa” människor inte kan förvalta informationen på rätt sätt. Utan den skall vridas och vändas så att den tillslut blir smutsig, och nästan elak!

Att det inte alltid blir som man tänkt är absolut inget att skämmas över. Ser det mera som en styrka att kunna erkänna både för sig själv och andra att det inte gick som man hade tänkt och hoppats på.

Jag hoppas och tror på att ärlighet varar längst. Jag hoppas därför att det visas respekt för alla inblandade personer, då detta är en väldigt sorlig historia och ett tragiskt slut för en mycket älskad liten hund, som idag tyvärr fick somna in.

Att vi sitter och diskuterar och har olika åsikter om avelsregler och rekommendationer blir helt galet i ett sådant här läge. Så återigen, - Vad är vitsen? Och - Vem lurar vi?

VEM LURAR VI?

Har förstått att mitt blogginlägg - ”Vad är vitsen?” har satt lite griller i mångas huvuden. Några håller med och några tycker att inlägget är helt idiotiskt. Det var ju faktiskt detta som var tanken med inlägget. Att öppna lite ögon här & där och då också få igång en diskussion som kanske för en gångs skull kan vara lite seriös och inte avslutas med pajkasting som det lätt blir om diskussionen får fart på t.ex. Facebook eller i annat forum.

Man måste verkligen inte tycka som jag, absolut inte. Vi har alla våra olika tankar och funderingar när det kommer till hundavel. Detta måste respekteras och vi alla måste både få jobba och tycka som vi vill när det gäller våra hundar, avel och alla tankar runt om.

Vissa vill gärna skylla på de engelska hundarna att det ser ut som det gör i dag när det kommer till Cavalierern. Ja, ni ser vi tycker alla olika. Men om det inte hade varit för England och de engelska hundarna så hade det inte funnits någon ras som heter Cavalier King Charles Spaniel. Jag har inte hittat en enda ”Svensk” Cavalier. Var hittar man den när alla hundar från början kommer från England?

Tror till och med att det stod på Cavaliersällskapets sida för några år sedan att felet och hälsan ser ut som den gör i Sverige på grund av alla importer från England. Måste säga att jag blev lite chockad när jag läste detta och frågorna från England som jag fick… ja, de var inte nådiga.

En hund kan ju aldrig bli mer svensk än att den endast är född i Sverige. För har den en pappa som är från England och kanske till och med en morfar som är engelsk. Hur Svensk blir den då?

Vissa kanske har satt en status på att vissa länder har friskare hundar än andra länder. Om vi tar Finland (eller Danmark, Tyskland eller annat land) som ett exempel; Man köper en hund där för att man har hört att de har så friska Cavalierer och det vill man ha till Sverige. Men om både Pappa och Morfar är Engleska. Hur Finsk blir den då??

Ja, ja… detta kan ältas om och om ingen. Men jag skulle gärna vilja se en stamtavla på en frisk Svensk Cavalier. Hur detta nu skall gå till då rasen är Engelsk!!

Missförstå mig rätt. Jag dissar inte våra avelsregler i Sverige. Inte allt, dessa är toppen för de svensk födda Cavaliererna men inte för de utländska. Dessa nästan diskrimineras då jag inte kan använda vissa och jag kan inte köpa vissa. Men det finns brister i alla fall som jag ser det. Brister som kanske har framkommit efter alla år då faktiskt utvecklingen går framåt. Vi måste på något sätt hänga med. Allt kommer oss närmre med öppna gränser. Sammarbete uppfödare emellan i andra länder blir lättare med internet och allt, snart ligger nästan Andorra i Karlstad.

När ”Jack”, Ch. Clopsville Jack Daniels kom till Sverige som 3-åring så fick jag inte använda honom. Han hade redan ca 10 kullar i England. Men han landade i Sverige. Det enda land i världen som han inte fick gå i avel i. Jag hade/har intyg både på hans mamma och pappa tagna efter 4-års ålder men det var inte gjorda av en Veterinär som vi i Sverige ansåg som godkänd. Så han fick glatt vänta med att bli 4 år innan han kunde få valpar i Sverige. Sedan blev det en annan historia och hetsjakt på mig och ”Jack” då han fick valpar i ett annat land, men det är en annan historia. Men det kostade mig uppfödareplaketten det året!

Samma år kom ”Macho”, Ch. Liane’s Inspiration till Sverige. Han var då ett år gammal. Men även här hade jag intyg på hans föräldrar tagna då de hade blivit 4 år gamla. Det fanns just då ingen lista på godkända av Sverige veterinärer i Tyskland så han fick gå i avel samma dag som han fyllde två!!

Vi i Sverige godkände de Tyska men inte de Engelska. Och då skall vi inte glömma att ”Macho” har många Engelska hundar i sin stamtavla bl.a. pappan. Hur kan det bli så här?? Skillnaden var endast vilket land de föddes i. Båda är ju ändå Cavalierer!!

Jag ringde vi ett tillfälle till SKK och frågade vem som uppdaterar våra veterinärlistor som vi har i Sverige. Jag fick ett svar som sa att det gjordes kontinuerligt. Öh, tänkte jag, jag frågade ju inte hur ofta, utan VEM som gör det. Till svar fick jag endast tystnad. Detta kunde jag tyvärr inte få något svar på. I detta samtal ställde jag säkert 20 frågor till, men inte ett enda svar kunde jag få. Efter samtalet så mailade jag upp en lista på alla mina frågor. Jag hoppades på att jag skulle få svar efter att de gjort lite efterforskning, men NÄ!!

Har även ställt frågan för länge sedan på vad som händer om jag vill frysa sperma på mina hundar. Eller om jag vill importera sperma för att få möjligheten att bredda min avel. Tanken är väldigt spännande att kunna frysa ner sperma och använda flera år senare, då när man har mera fakta på hunden i fråga. Men är vi den enda ras i världen som inte kan öka och kanske säkra vår genetiska avelsbas med detta sätt. För hur skall jag kunna få ett nytt intyg på en hund som kanske inte längre finns i livet? Eller som kanske bor i ett land där vi inte godkänner alla hjärtintyg. Eller vad händer om den blir överkörd eller råkar ut för någon olycka när den är fem år?

Om jag hade fryst sperma på t.ex. mina killar, ”Jack”, Ch. Clopsville Jack Daniels eller ”Hank”, Ch. Vouges Hanky Panky när de var i deras fertilaste ålder hade jag idag fått åka till Oslo, Uppsala eller var det nu ligger fryst och hälla ut det. Ingen av dessa pojkar klarade tyvärr att få sitt friande hjärtintyg efter 7 år fyllda.

De är idag 10 år gamla och ser ut som fyra och beter sig som två. De har aldrig varit hos veterinären mer än nödvändigt. De har aldrig visat några tecken på andra genetiska sjukdomar. Sist de kollades av min veterinär (då utan intyg) så har de fortfarande samma grad på sitt hjärta som när det upptäcktes. De har grad 2 och veterinären sa till mig att – Det är absolut inte av hjärtfel de kommer att gå bort av, för det är så litet och har hållit sig så stabilt. ”Hank”, har dessutom alla sina tänder kvar, de sitter där stora fina och vita. Hans pappa ”Adam” dog hjärtfrisk i en hög ålder. Kanske någon dessa herrar hade varit ett bra alternativ att använda idag. Men nä, i Sverige skall vi hellre använda en 2-åring som vi inte har en aning om hur hans framtid ser ut.

Och vem säger att en hund som klarade 7-års intyget men har grad 4 och går på hjärtmedicin när den är 8 år är ett bättre alternativ att använda?

Hum – skulle kunna skriva hur mycket som helst i detta ämne med saker jag har stött på och funderat över. Som t.ex. att ha hundar och ha dem i bolag och leva inom EU där inget får hämma konkurransen. Men nu ropar mina hundar på mig så jag får nog ge mig. Men kanske även detta inlägg kan ge en och annan en liten tanke i alla fall!!

Min fråga idag är; Vem stoppar vi – oss själva eller rasen? Följd frågan blir då; Är Sverige (och inte Finland eller Danmark eller annat land) det land som alla vill köpa hundar ifrån, eftersom vi har de friskaste Cavaliererna? De är ju trots allt ”svenska”!

Så – Vem lurar vi?

KOLLAT LÄGET!!

Har idag varit ute och rekat läget lite. Gjort de första trevande försöken att titta på saker som behöver renoveras här hemma.

Då på nya badrum, vi har två som måste göras om. Har då även kollat på kök, här har vi ett som måste göras om. Allt då som tillkommer som kakel, klinker, vitvaror, färger, material mm. Gör mig tokig. Massor är fint, massor är smart, massor är dyrt!! Sedan måste vi även byta golv när vi ändå håller på. Då blir det ju nytt golv även i vardagsrummet efter som köket hänger ihop med det. Då skall ju även allt målas om eller tapetseras. Hur skall man kunna välja??


Kollade även på hur man kan göra om tvättstugan. Hittade då även jättefina ”Walk in Closet”. Säger bara – Vill ha!! Men varför måste allt kosta så himla mycket jämt. Visst är det tråkigt. Man får liksom lite ågren då man vet att det man väljer blir liksom kvar i ett antal år. Man kan då inte byta ut de som om det vore IKEA möbler.

Sedan har vi ju allt ute i trädgården som jag vill fixa till. Nya altaner, hundgårdarna mm…. Herregud…. Hur skall jag eller vi kanske jag får säga få ihop allt. Det är massor att tänka på. Var börjar man? Var är bäst att börja så att allt sedan kommer i en logiskt följd. Det enda jag vet är att jag vill ha det tidlöst, rent och enkelt och då även lättstädat.

Finns någon frivillig som vill hjälpa till att välja, färg, form och material mm? Tror jag behöver hjälp av en proffsig inrednings designer, eller nått. För efter allt fint som vi har sett idag så kommer jag aldrig att kunna välja!!

Men, det är väl bara att börja bläddra i alla kataloger och välja och vraka. Är det så enkelt verkligen?

FREDAGEN DEN 13:DE!!!

Allt eller inget kan hända fredagen den 13:de. Tryck inte på knappen om du ser en... eller va faan... TRYCK!!

VAD ÄR VITSEN?

Just nu snurrar mycket i mitt huvud då jag sitter och planerar för framtiden med mina Cavalierer. Har börjat blicka lite längre än Sverige men huuu…. Det går ju fasen inte!!! Allt blir bara hur svårt och hur krångligt som helst.

Av någon konstig anledning med våra Svenska avelsregler och rekommendationer så kan jag inte använda en frisk hund i ett annat land, om denne inte är kollad av en veterinär som vi i Sverige har bestämt är godkänd. Vilket annat land i världen bestämmer hur det skall se ut i ett annat land?

Den kan vara hur frisk som helst men det hjälper inte. Den kan till och med vara kollad på mer saker än vad vi kräver i Sverige. Så som, DNA-test och Scanning när det kommer till SM, mm. Många länder har krav på andra tester än vi har i Sverige. Men de flesta länder gör som vi, kollar ögon, hjärta och knän.

Jag måste säga att det verkligen är synd att vi i Sverige inte kan dra nytta av dessa hundar. Då det just nu är väldigt dyrt att t.ex. SM scanna en hund i Svedala. Varför inte nyttja hundar som har gjort alla möjliga tester och är fria. Flera av dessa hundar som jag har tittat på har dessutom en bra och hög ålder. De har då givetvis haft valpar som ser ut att vara lovande när det kommer till hälsa. I stället så verkar det som om det är bättre om vi använder en Svensk 2-åring med föräldrar som är runt 4, som vi i dagsläget inte vet någonting om.

Jag kan köpa en valp efter dessa hundar från Tyskland, England eller nått annat land. Men jag kan själv inte para. Vad är skillnaden? Parar jag får jag en avelsspärr men köper jag och då importerar så går den rakt in i det Svenska systemet helt utan problem. Även om den är efter samma hund som jag ville para med, men inte kan!

Jag vet inte om det verkligen är rätt att vi inte ”får” para med friska hundar. Någonstans är systemet fel. Tror inte att detta kommer att gynna rasen och vi kommer inte framåt alls. Vi står still och stampar på samma ruta. Vi använder 2-åringar och när de sedan i högre ålder felar så kastar vi bor dem och börjar om med en ny 2-åring.

Sverige har varit väldigt framåt när det gäller hundar och hälsa. Vi startade med RAS och SRD som många länder tog efter. Tror att Cavaliersällskapet var en av de första klubbarna med att ha ett hälsoprogram när det kommer till hjärtan. Vi har varit duktiga och tagit ansvar. Men, nu känns det som om vi inte riktigt hänger med. Vi stoppar bara oss själva. Och konstigt nog kan vi dessutom para hundar i Sverige som har RD på ögonen eller någon annan ärftlig sjukdom. Ingen verkar bry sig!!

Vad hände egentligen med den hälsodebatt som vi startade? Är det verkligen OK att para hundar som är DNA-testade och blivit klassade som ”carrier” med hundar som inte är DNA-Testade? Är vi verkligen så bra i Sverige så att vi har rätten att sätta oss över andra länders regler och system? Kanske skulle vi börja sammarbeta mera och inte vara så himla stolta.

Det är inte bara Sverige som har regler och rekommendationer men de har i alla fall ett system som inte säger NEJ till att använda friska hundar oavsett vilket land de bor i. Kanske är det dags att vi i Sverige börjar titta på framtiden och närma oss Europa och andra länder.

För vad är annars visten att försöka göra något nytt och bra. När det kommer till Cavalieren och hälsan så måste vi ta den på allvar och då menar jag på alla plan. Känns lite som om vi missar en massa möjligheter för våra Cavalierer i Sverige. Har väldigt svårt att förstå att vi inte kan/får para med friska hundar!?

Inte fasen sitter jag här hemma och planerar att jag skall åka långväga för dyra pengar och para med en frisk hund och då hoppas på sjuka valpar. Nä, jag gör ju detta och för att det skall bli bättre. För att jag skall ta mig vidare i min avel. Kanske också för att få nytt blod och nya gener som kan ge mig en framtid. En framtid som gör att jag kan jobba vidare med det jag älskar.

Dessa problem stötte jag på redan i mitten av 2006 då vi skulle till England och para två av våra tikar. Tanken var inte att para båda med Ch. Pascavale Enchanted. Nä, men jag kunde inte använda Ch. Keyingham Branwell då han inte var kollad av en veterinär som vi i Sverige hade bestämt var bäst. Ägaren till ”Branwell” kunde inte boka tid till någon av dessa veterinärer. För de måste ha en remiss för att komma till någon av dem. Men ingen veterinär kunde remitera ”Branwell” då han var frisk?? Måste säga att just där och då skämdes över att jag var svensk och hade dragit igång detta med parningen med ”Branwell”. Ägaren gjorde verkligen allt i sin makt, men var maktlös mot våra Svenska regler.

Vi fick då vända tillbaka och para båda med ”Enchanted”, men samtidigt kunde vi köpa en son till ”Branwell”. ”Frankie” - Ch, Rosscrea Free Loader kom hit, helt utan problem!! Massor med flera brister med vårt system kom till ytan men jag orkar inte gå in på dem här och nu. Vill bara försöka skapa en tanke på hur det kan se ut, och hur svårt och krångligt det är att använda friska, snygga och väderfulla hundar i andra länder.

Jag är villig att satsa och lägga ner både pengar och tid på mina hundar och min avel. Jag vill göra det bästa jag bara kan. Givetvis med de förutsättningar jag har. Men jag kan inte. Eller kan, kan jag… men det är svårt. Väldigt svårt och väldigt krångligt.

Varför kräver vi kardiologer eller veterinärer med certifikat i kardiologi i andra länder när vi inte kräver det här hemma? Varför misstror vi i Sverige andra länders veterinärer och deras kunskap och resultat? Sen att vi i Sverige sitter och spärrar friska och/eller väderfulla hundar är en annan historia, men - Vad är vitsen?