TO BE, OR NOT TO BE!!

Tänk att det fortfarande år 2012 finns människor I hundvärlden som fortfarande inte har fattat att det finns en mamma till valparna och inte bara en pappa. För blir något fel så är det på något konstigt sätt alltid hanens fel. Mycket underligt tycker jag!? Jag skulle väldigt gärna vilja se den stamtavla som bara har en pappa!!!

Tänker man så här så kanske man också skall ta sig en funderare på om man verkligen skall föda upp hundar eller inte. För oavsett om vi använder friska och symptom fria hundar i avel så blir det ibland ändå fel, tyvärr. Svårt ibland att leka gud och stå över genetiken och naturens egna lagar. Men varför är det alltid hanens fel? Mamman bär faktiskt också på gener, gener som givetvis nedärvs till sina valpar.

Att ifrågasätta hanhundsägare har man inget för. Oftast eller alltid, är det faktiskt tik ägaren som gör sitt val av hanhund som far till de kommande valparna och inte tvärtom. Hanhundsägaren gör inte detta val. Det är tik ägaren som väljer. Men hanhundsägaren har här ett val att säga ja eller nej. Säger man ja, och är snäll och lånar ut sin hane till tik ägaren, varför skall man då få skit om det blir fel?

Båda har i detta läge trott och hoppats på att kombinationen är så bra att man ser inga som helst problem i den kommande kullen. Både tik ägare som hanhundägare har här ett ansvar, ett stort ansvar. Men lägger den ena skulden på den andra, så tycker jag verkligen att man skall ta sig en funderare på om man skall hålla på med hundavel överhuvudtaget. Det är ett stort ansvar, ibland så stort så att man tydligen måste skylla på någon annan om det blir fel.

Att vara ärlig och uppriktig i sin avel har jag alltid sett som en bra egenskap. Men att använda denna information för att smutskasta och vara elak mot bl.a. hanhundsägaren, ja då tycker jag man går för långt. Ibland så går ”vissa” även längre att även alla släktingar till hanhunden skall smutskastas och dra ner i någon form av skit. Varför? Det behöver ju inte vara fel på andra hundar efter samma hane. De ha ju kanske en annan mamma med andra gener. Eller hur?

Varför kan vi inte bara lära oss att ta till oss information som kan vara känslig på rätt sätt och förvalta detta på ett sätt som gynnar rasen och inte krossar våra medmänniskor och uppfödarkollegor. Har så svår att förstå detta. All information är bra, oavsett om det är negativt eller positivt. Men förgudsskull, ta vara på den istället. Som det är nu men all okunskap så kommer vi ingen vart.

Sen har vi de som lägger sig i vad andra har för hundar och vad de gör med dem. Varför? Men det är en annan historia. Men vem säger sig ha rätten att säga till någon att – Dina hundar är inget att ha i avel!! Tänk om var och en kunde ta ansvar för sitt eget och inte vad andra gör.

Trodde faktiskt i min enfald att vi som människor var och är mer bildade än så. Vi lever trots allt på 2000-talet och har massor med information att tillgå när det kommer till fakta om hundavel och genetik.

Uppfödare eller inte – To be, or not to be. That’s the question!!?



Jag ser I alla fall två hundar på denna bild. Gör ni?
Eller är det så att vi skall skylla på den svart/vita hunden om hon får valpar med bruna tecken?

VÅR LILLE ”HERO”

Vår lille hjälte ”Hero”, Vouges Roiyaru Hi-Ro som fick en tuff start då mamma ”Betty”, Homerbrent Betsu insjuknade efter att han föddes men han kommer sig riktigt bra. Han är fortfarande liten men naggande god. Är så otroligt glad över att dessa valpar var så starka och klarade den svåra tiden då de bara 3 dagar gamla inte kunde vara hos sin mamma längre.

Tyvärr så förlorade vi i denna tuffa stund en liten tik men fyra starka och fina valpar klarade sig och är idag fina, glada och starka valpar. Alla valparna fick heta något på japanska som antydde på Hero. För för mig var de hjältar och extra mammorna, ”Sawa” och ”Kiki” som ställde upp och tog hand om ”Bettys” små är mina hjältinnor.

Allt kan hända när man håller på med hundar, denna gång hade vi tur i oturen och jag är så glad att ha dessa små runt mina ben och även ibland under mina fötter – aouch!!

Vouges Roiyaru Hi-Ro, ”Hero”
USCH, SE UCH & NO UCH Mishamai InDashio Return Of Marber – Homerbrent Betsu, 1 RCC

Vouges Roiyaru Hi-Ro, ”Hero”

Vouges Roiyaru Hi-Ro, ”Hero”

En av hans söta systrar – Vouges Roiyaru Kesshi

CAVALIERSÄLLSKAPET FYLLER 40 ÅR!

I helgen firar Cavaliersällskapet 40 år med en dubbel utställning i Eskilstuna. Utställningen kommer att dömas av två väldigt erfarna Cavalier uppfödare från England. De kommer att döma var sitt kön varje dag.

Det kommer även vara en middag på lördags kvällen. Vilket jag förstår att många har anmält sig till. Massor med annat kommer att hända denna helg som kommer gå i Cavaliererns anda. Även kusin rasen King Charles kommer att ha en utställning under lördagen.

Skall faktiskt erkänna att jag väldigt gärna hade velat vara där och sett allt. Kanske inte deltaga men bara få vara med och se allt. Men nu blir vi hemma denna helg och har det lugnt och skönt som vi har haft det nästan hela detta året, i alla fall när det kommer till hund utställningar.

Jag hoppas verkligen att alla kommer att trivas och att det kommer att bli en trevlig helg. Vi har alla samma intresse och samma mål. Så att umgås under trevliga former och med människor som har samma hobby kan ju aldrig bli fel, eller hur?

Det enda som jag ser det som faktiskt kan bli fel är när man får fel focus och inte sätter hundarna i rampljuset. Vissa vill gärna synas och höras själva och då glöms lätt hundarna bort. Det är hundarna som är huvudpersonerna och jag kan bara hoppas att det även blir så denna helg.

Glöm inte att våra hundar är var och en ett ”Masterpice”. Oavsett hur det går så är just den hunden du har och äger den finaste i världen. Ibland glöms detta tyvärr bort. Din hund kan aldrig bli finare än vad du själv tycker, oavsett resultat och vad andra tycker. De hundar man har själv är givetvis vackrast oavsett om de heter Mona Lisa eller inte, glöm inte det!!

Mina hundar för mig är ett resultat, i nästan konstnärlig anda. Var och en av dem är för mig ett ”Masterpice” oavsett om jag är hemma eller på ett 40-års jubileum i Eskilstuna.

STORT lycka till, till alla som skall tävla i helgen. Jag hoppas att ni kommer få en fantastisk helg tillsammans, jag håller tummarna!!

KENNELFLICKAN SOPHIE!!



Som ni vet så sökte vi en kennelhjälp för någon vecka sedan. Det gick mycket fortare och lättare än vad både jag och Per var beredda på. Så idag är första dagen för Sophie som just nu har badat ”Jojo” och står nu och fönar henne torr.

En sådan lyx för mig. Nu har jag mer tid till att både dricka kaffe och prata i telefonen. Och ändå blir liksom allt gjort på samma gång. Kan det bli bättre??

Nä, skämt å sido… Lite hjälp skadar aldrig och ju fler vi är desto mer hinner vi med. Allt blir så mycket enklare och proffsigare. För vem vill inte ha hundar som alltid är snygga och välvårdade i sina pälsar. Sedan allt städ som är både inne hos hundarna och ute i deras gårdar. Nu ska ju inte jag ligga på latsidan och inte göra något. Men det är skönt att veta att man kan få den hjälpen man behöver ibland.

Jag blir inte heller lika låst vid hemmet och kan både vara borta överdagen och även kanske ligga borta någon helg. Sophie bor då här och sköter allt precis som jag hade gjort om jag hade varit hemma. Vilken frihet!! Och sedan är ju Johanna och Anton (som annars snällt har ställt upp och tagit hand om våra hundar) inte längre bort än 100 meter. Kan det bli mer tryggt, det blir tryggare och tryggast….

Jag vet inte om det bara är jag som njuter av lyxen. Tror även hundarna kommer att bli hur nöjda som helst. Cavaliererna älskar ju andra människor. Så med dem är det inga problem med nya ansikten. Japparna då? Nja, de flesta av våra är som Cavaliererna, - pang på bara. Men några är mera vaksamma och väntar på rätt läge att godkänna ett nytt ansikte.

Vi är i alla fall glada att ha Sophie här och hälsar henne med glädje välkommen till Team Vouges. Vad är det man säger – Bakom varje framgångrik man, finns en duktig kvinna!! Så nu jäklars kommer snart våra hundar ut i ringarna igen, och då i TOPP KONDITION!!



SCKCS SÖDRA INOFFICIELLA CAVALIERSPECIAL

I helgen som var dömde jag Södras utställning I Skåne närmre bestämt i Lomma. Det var en utmärkt plats att ha utställningen på. En brukshundsklubb som hade allt man behöver för att det skall bli bra.

Vädret var toppen, blå himmel men det var lite kallt i vinden emellanåt. Men vad gör det när man har trevligt. Det var kanske inte så många hundar som kom då det var många utställningar samma helg. Det var tvådagars i Danmark, Roskilde och även Lidköping. Så jag har full förståelse att man hellre åker på de officiella utställningarna.

Jag hade själv trevligt och jag hade Annelie och Hanna som hjälpte mig i ringen. Tyckte att det flöt på bra och att allt gick som en dans. Tycker fler skall testa på detta med att döma. Det är väldigt lärorikt och man får en annan syn på ”domeriet” när man själv står i mitten. Lätt att sitta vid sidan av och ”tycka”. Men när man väl står där så är det inte alltid lika lätt och givet som det ser ut från ringside.

Har tidigare dömt Cavalierer och första gången var i Stockholm på den trevliga färgindelade utställningen. Den gången minns jag att jag var RIKTIGT nervös. Men det gick bra. Andra gången var i Norge och där var det liksom i Stockholm, massor med anmälda hundar. I Norge hade de även andra klasser som jag inte riktigt var van vid som ”Gladaste hund”, ”Vackraste huvud” mm. Men så spännande. Det blir ibland långa dagar, och i slutet får man nästan hjärnsläpp på vad man skall skriva för kritiker.

Har även fått äran att döma Cavalierer i England. Så spännande och även här så lärorikt. Så får ni chansen och förfrågan om att döma, så gör det. Jag lovar ni kommer inte att ångra er och samtidigt som ni står där i mitten så lär ni er massor. Kankse skulle jag ta tag i detta med att bli auktoriserad domare och få dömma "på riktigt". Hum, vet inte riktigt!! Detta får tiden visa.....

Jag är mycket nöjd med mina vinnare. Jag hade både trevligt och roligt, blev dessutom solbränd. Hoppas att de som var där fick ut något av utställningen. Jag vill tacka Hanna & Annelie för hjälpen och för södras lokalområde som gav mig chansen att döma er väldigt väl anordnade utställning. Så tack till Rose-Marie, Pia och Birgitta och alla andra som var inblandade.

VALPAR BIR: Campanards My Amber Rose (th)  BIM: Petit Maxim Pierre Peters (tv)

VETERANER BIR: Duvhults Relaxation In The Sunset (tv)  BIM: Noble Line Caramelle (th)

VUXNA BIR: Ch. Chantismere Chinook (tv) BIM: Candygolds Nordic Angel (th)

COOLA BRUDAR – GIRLS GONE WILD!!!

VÄRSTA FLUGAN!!!