MEGA BIGGA ÖRON!!

- Have you herd!?

I hundvärlden och övriga världen finns det många stora öron. Öron stora som paraboler, som snappar upp allt inom flera hundra mils avstånd. Men sedan i överföringen från detta stora öra till munnen och då till ett annat stort och villigt öra blir det oftast väldigt fel. På något sätt på vägen så bestämde det första stora örat att använda sin mycket stora mun och göra om allt till en smaskig sensation. En sensation som vi människor på något konstigt sätt älskar och gillar att frossa i. Eller hur, annars hade vi ju inte haft storsäljande veckotidningar som; Hänt Extra & Se & Hör mfl.

Ofta tänker i alla fall jag att; - Herregud, det var nog bland det värsta jag har hört. Visst känner man så, oavsett vad det gäller. Behöver ju inte alltid handla om hundar och hundvärlden bara för att man lever i den, kan vara något helt annat.

Men dra på trissor, det behöver inte gå så lång tid förens man hör något ännu värre. Och sedan något ännu värre… när tar det slut? När toppas egentligen det värsta man hört? Man brukar ju också säga; - Det var det värsta jag har hört. Det är ju så öronen trillar av!! Men av någon konstig anledning så toppas allt hela tiden med nya och ännu värre eller smarrigare händelser!! För de flesta av oss har ju trots allt fortfarande två öron kvar, ett på varje sida av skallen.

Toppen är nådd!!

Jag har nu fått höra och även läsa något som gjorde att inte bara mina öron trillade av. Jag är faktiskt fortfarande helt chockad och stum, förvånad, arg och ja ALLT man kan bli!! Tror faktiskt att alla mina löst hängande kroppsdelar trillade av. Det kommer att bli ett Jävla kämp att få ihop mig till en hel människa igen. Jag Kämpar faktiskt fortfarande… Mitt värsta jag har hört har nu toppats, och det med råge!! Jag blir nu samtidigt rädd för vad och när detta skall toppas. Undrar verkligen om det går?

Så här känner jag mig just nu, helt tom & matt...

Av förklarliga och regelmässiga skäl (om att blogga) så kan jag inte gå in närmre på vad som gjorde att mina kroppsdelar ligger spridda på golven här hemma, inte ännu i alla fall. Men vad som slår mig är att när dessa smarriga händelser eller berättelser drar igång så finns det alltid en stackars människa bakom.

En människa som kanske inte ens vet om att det pratas, eller så vet den. Men hur tror ni att denna människa mår? Ibland glömmer man att källan faktiskt kan vara en människa som far illa och blir ledsen och mår piss, eller hur? För allt vi hör, öra från öra, är ju bara det smaskiga detaljerna. Resten skiter vi ju i…

Jag sitter nu och funderar; - Varför är det såhär egentligen? Varför gottar vi oss i andra människors olycka? Tänk vad mycket genuint elaka människor det finns i världen.

När tar det slut… The botten is nådd!!