PINSAM STORY!!

Tänk att det finns så mycket bittra människor ute i världen. Jag kan fortfarande förvånas över olika beteenden hos en del människor. Förstår samtidigt inte att man utsätter sig för situationer som man sedan inte klarar att hantera. Situationen jag just nu tänker på är – hundutställningar!

Ta bara i Örkelljunga som ett exempel. Vid ringside sitter människor och skriker rakt ut att domaren inte kan rasstandarden och att allt är skit. Samma negativa och bittra ord skriks om vinnande hundar, att de är fula och inte rastypiska mm. Hur mår en människa som gör och beter sig så egentligen?? Varför utsätta sig själv för denna situation som man sedan inte kan hantera den, mer än att sitta ringside och vara bitter för att man själv inte vinner. Jag förstår det inte??

Jag menar, hundutställningar skall vara roliga och trevliga. Plus att man skall få ut något positivt ut av det. Vad får man ut av att åka därifrån bitter, arg och sur? Jag menar, typ denna händelse är ju inte första gången den händer heller…..

Ett annat fenomen jag heller inte förstår är att ingen säger något. Eller i alla fall säger ifrån när man hör något som inte är OK. Men det är väl typiskt svenskt att inget göra utan sådär lite i efterhand komma och säga vad som hände. Vi låter hellre en medvetslös människa ligga på en spår någonstans. Och istället för att hjälpa en människa i nöd så rånar vi honom. Eller ser vi någon som blir slagen och utsätts för misshandel så går vi bara lätt och enkelt förbi. För ingen vill bli indragen i något. Och vem vill själv få en snyting, det kan ju göra ont!! Men hur skall det då kunna bli bättre om ingen säger eller gör något??

Egentligen skulle man ha anmält detta på plats. Men där och då visste eller hörde jag inget. Jag var bara glad och hade trevligt med mina vänner på plats. Jag är av naturen ingen ”anmälare”, har heller aldrig i hela mitt liv anmält någon för något till SKK. Jag försöker bara slå dövörat till och vända min fina lena kind åt rätt håll.

Men FLERA andra hörde och tyckte att allt var och blev riktigt obehagligt. Några flyttade till och med på sig till en lugnare plats runt ringen för att slippa höra och få sin dag förstörd av dessa griniga och bittra kommentarer om hundar och människor. Kanske är det dags för vissa att faktiskt läsa på SKK’s grundregler:

Min tanke var att jag skulle låna en annan hanhund för en gångs skull. En hane som jag faktiskt tycker är lite fin. Men eftersom ägaren till denna hund pratade vitt och brett om att mina hundar var skräp i Örkelljunga så kände jag inte att det var så roligt att kanske åka och använda just denna hund. Varför skulle jag göra det?

PLUS – att jag just i denna situation kände att jag inte ville para den tilltänka tiken alls. Dels för att hennes syster nyligen avlivats i en alvarlig sjukdom. Känner ett ansvar och att det inte är någon brådska på taket att få henne parad. Min tik är INTE sjuk, det är INTE heller hennes föräldrar. Men här gäller det att tänka till och ta ansvar för vad man gör. Och varför utsätta en annan hanhund för detta!?

Sedan att jag häromdagen satt och planerade framtiden för mina Cavalierer, så kom jag också på att just denna tik inte var/är prioritet ett. Jag har andra tikar att para. Så varför just para denna med den information jag nyligen fick om hennes syster?

Jag skickade ett kort och koncist meddelande till hanhundsägaren och kort och gott berättade att jag inte tänker para min tik denna gång – That’s it! Kände att jag inte just då behövde gå in på djupet varför, just där och då. Men efter att jag fick svar tillbaka så känner jag att, nää – Detta är faktiskt inte ok!!

Antydan i meddelandet är för mig så lågt, sååå lågt, lägre än Glocalnet. Vaddå inte samma typer på hund, det såg vi i Örkelljunga? (den tilltänkta tiken var inte ens med) Och är man i sin avel ute efter att ha så mycket parningar som möjligt på sin hane, så säger jag bara - lycka till!! Inget jag strävar efter och heller inte vill bidra till.

Eftersom denna hanhundsägare satt ringside och skrek att mina hundar var så fula och inte var värdiga vinnare så måste de ju mena att deras är mycket finare och mycket bättre än mina, eller hur? Helt ok för mig för jag bryr mig inte vad andra tycker om mina hundar. Men man kanske skulle ta sig en titt på sina egna hundar och sedan kolla in statistiken säger innan man hoppar in i elden, eller hur? För det är ju det enda sättet vi kan mäta oss med varandra, om man nu måste mäta sina "muskler" mot varandra!!

Vem har "rätt" och vem har "fel" typ?

I Örkelljunga ville jag bara ha en trevlig dag. Komma ut och lufta mina trötta vingar lite. Med den nu omtalade parningen ville jag testa lite nya vingar – och vad fick jag för det??

Jag kan på något sätt ta en händelse som denna. Jag har råkat ut för ”Haters” tidigare och är efter 25 år ganska härdad. Jag blir inte varken ledsen eller sårad längre. Mera arg och väldigt oförstående.

Varför jag skriver om detta är för att det finns andra som faktiskt inte kan ta det som jag. Dels kanske för att de är nya inom hundsporten. Människor som då blir väldigt ledsna och sårade, precis som jag blev när jag började med hundar och utställningar. Vad och varför anser sig en människa ha rätten att vara elak mot andra? Kan någon förklara detta för mig?