POLISEN

 

Har precis pratat med Polisen igen. De ringde upp och kollade så att allt var ok, vilket jag tycker känns jättebra. De ville veta hur jag mådde och om jag kanske hade kommit på något mer då jag mötte den okända mannen i köket den där morgonen.

Men för mig är det faktiskt helt blankt. Kommer inte på något mer och vem skulle egentligen göra det när man vaknar så som jag gjorde? Men vår granne ringde igår kväll och tyckte att vi skulle vara på vår vakt då hon hade sett den vita skåpbilen igen. - Åhhh... Kan de inte ge sig nu!!! 

Bara för att hon ringde igår har jag sovit skit i natt igen. Nästan så att rädslan går över i att man blir manisk på något sätt. Jag vaknade med döds ryck flera gånger i natt och la mig hela tiden så att jag hade koll på sovrumsdörren. Mesigt, ja kanske men vaa faan...  Dessutom hade vi ute beslysningen tänd. Vad gör man då? Jo, kollar efter skuggor!!

Nu på morgonen så har vi haft ett rullande schema kan man säga. När Per åkte till jobbet så väckte han Hanna. Och när Hanna åkte till jobbet så väckte hon mig. Så nu har vi nog gjort allt för att inte bli överraskade på morgonen.

- Nä, nu släpper vi det. Det är ett härlig, soligt och varmt väder idag. Jag sitter just nu och bloggar på vår altan. Åhhh, vad jag älskar när det är sånt här väder. Varför kan vi inte ha det så jämt?