HANENS FEL?

Idag har jag tänkt mycket på detta med att det alltid är hanens fel om nu något går fel. För ibland känns det verkligen som om en del snöar in på den ena sidan av en hund och då glömmer den andra sidan, alltså mammans sida.

Jag kan tycka att det är väldigt synd att det är sådan fokus på hanarna och så lite fokus på tikarna. Samma är det i aveln. I stort sett alla tikar går i avel med både fel och brister och det ena och det andra. Men när det kommer till hanar, ja... Då måste allt minsann vara Tip Top! 

Varför är det så? Varför skall det alltid letas fram förtjänster på tikarna som gör de värdiga att gå i avel och på hansidan sedan letas det bara upp brister varför de inte skall gå i avel. Båda gör samma jobb och är lika värdefulla för hur den kommande valpen blir. Eller har jag missat något? 

CH. VOUGES INVINCIBLE
(Ch. Clopsville Jack Daniels - Ch. Vouges Ruthie)

Vi kan ta mina hundar som exempel så blir ingen sårad. För jag har två väldigt bra exempel för detta. Ta min "Jackson", Ch. Vouges Invincible. Han fick ju tyvärr ett tidigt blåsljud och vad händer. Jo hans pappa, alltså min "Jack" får skiten. Man skall då inte ha honom i sin stamtavla. Kändes just där och då som om många gottade sig i denna bedrövelse att vi förlorat en sådan fantastisk fin black&tan hane i aveln. 

Efter detta så skall man inte ha något med "Jackson" och hans närmsta familj att göra. MEN, man vill gärna ha valpar efter hans två yngre helsystrar. Vouges Million Dollar Baby och Vouges Miss Molly. Men bröderna Vouges Money Spender och Vouges Money Maker är inte vatten värda. Med facit i hand så blev halvbröder och halvsyskon plötsligt ett bättre alternativ. Som då också är efter "Jack", de är ju hur man än vänder och vrider på det - Samma familj. Hur kan det bli så att man hellre vill ha en valp efter Vouges Million Dollar baby, är det för att hon är en tik. Är det då plötsligt bara pappan till hennes valpar som räknas? 

Jag har ju haft med mig "Jacksons" mamma Ch. Vouges Ruthie på de sista utställningarna i Veteranklass och jag tror att många tycker som jag att hon fortfarande är fin och att hon fortfarande är som en ungdom, frisk och fräsch. Skall vi bara glömma hennes sida i denna familj för att hon är en tik?

CH. VOUGES CHARLATAN
(Ch. Pascavale Enchanted - Ch. Vouges Insomnia)

Samma blev det när jag var i England och parade med den smått legendariske, Ch. Pascavale Enchanted. Jag fick två kullar med honom och ett år senare så kom TV programmet "Pedigree dogs exposed" eller som det hette i Sverige, "Ett renrasigt helvete". I detta TV program så var det med en hund som elakt hängdes ut att han hade sjukdomen Syringomeila. Vad händer, jo hetsjakten på mina 1 åringar här hemma startar. Man skall då inte använda "Teddy", Ch. Vouges Charlatan eller halvbrodern "Dylan", Vouges Dramatic. - De är bara skit!!

Detta har sedan suttit i och "Teddy" är snart 7 år och frisk och har endast 4 kullar. Men hans systrar Ch. Vouges Christina och Ch. Vouges Charlotte har man gärna velat ha valpar efter. Samma när det kommer till halvsystrarna Ch. Vouges Delicious och Ch. Vouges Drama Queen. Återigen, är det för att de är tikar?  Dessutom är "Enchanted" nu 12 år och producerar fortfarande valpar i USA där han numera bor. Med detta vill jag absolut inte säga att man skall använda "Teddy" och att han skulle vara ett bra val. Utan har använt honom som ett exempel bara. Jag är egentligen bara glad att han inte har så många valpar efter sig. Ingen hane är så värdefull att de skall gå i massavel.

Känns som om detta blev lite snurrig men det är svårt att förklara i en text vad jag menar. Jag är bara lite orolig för att vi ibland fokuserar på lite fel saker och kastar ut värdefulla hundar med diskvattnet. Känns som om vi inte har råd med detta i vår ras längre. Vi måste tänka mer utanför boxen och inte glömma att oavsett kön så har de lika värde i aveln. De gör samma jobb och nedärver sig lika mycket. För det är ju inte bara en hund som gör jobbet utan mixen av de två könen som behövs för att det skall bli en frisk och fin valp.

Hoppas i alla fall att ni förstår vad jag menar och vad jag vill säga med denna tanke. För ärligt så förstår jag inte riktigt tänkesättet som ibland pågår. Detta gäller ju inte bara mina hundar utan rent generellt i vår ras och även i andra raser. Vi får inte börja diskriminera könen på våra hundar. Sen skall man inte glömma det som är minus på hundarna men men det finns också ett plus. 

Jag tror också att kanske får hanarna mer skit för att de hinner under en livstid producera mer valpar än en tik. Vilket också gör att risken för att något går fel blir större. Men för den sakens skull behöver det inte betyda att han är ett dåligt val. Man får liksom inte glömma det fina orden - Helhet och mångfald!