SKAM

Först vill jag börja med att tacka för alla snälla och gulliga kommentarer både när det kommer till valparna och också för lilla "Noomi". Det värmer och känns bra att ni alla finns där. Det är inte alltid lätt att blogga om saker som inte går som det är tänkt, mycket trevligare, lättare och enklare om det är något positivt och bra som händer.

Varför? Jo, för det skall alltid spekuleras i vad som inte gick ok. Eller, om man skriver om tråkiga saker. För det måste ju helt enkelt finnas en orsak till att något går fel, eller hur? Orsaken kan tillslut bli många. Typ att man ger dåligt foder, har dåliga linjer, motionerar för lite mm.

Men vet ni vad, jag skäms verkligen inte för att skriva om att tillexempel det inte gick så bra för lilla "Noomi" och hennes valpning. Eller om "Jojo's" valpning för några veckor sedan. Eller att "Jackson" fick tidigt blåsljud på hjärtat. Eller att min älskade lille "Charlie" dog efter att ha fått något virus från MyDog i januari i år. Eller att "Darin" blev steril. Och mycket, mycket mer, allt finns i bloggen.

Nä jag skäms verkligen inte, tvärtom skulle jag vilja säga. Känns dels skönt att få berätta vad som händer och samtidigt så får man skriva av sig sin egna sorg och frustration om vad som sker. För att födaupp djur oavsett och det är hundar, katter eller hästar är faktiskt inte alltid så lätt som det låter eller som man kanske kan tro. Det är levande varelser och allt kan hända. - Inget konstigt alls.. 

Men jag vet att det har spekulerats en del när jag har skrivt om typ sådana här lite mer känsliga saker. Vissa till och med gottar sig och tycker att det är rätt år mig. För jag skall ju verkligen inte tro att jag är något. Det blir lite, - Där fick han, synden straffar sig själv. Sånt här säger ju egentligen mer om personerna som spekulerar om mig eller mina hundar. För det är inte alls synd om mig. För oftast är det ju synd om hundarna om de nu blir sjuka eller vad det kan vara. Och att det finns människor som gottar sig åt att en liten hund blir sjuk. Ja, då måste man vara riktigt, riktigt sjuk själv. Men spekulera och gotta er hur mycket ni vill, så lever jag mitt underbara liv under tiden. Eller vad är det man säger? :D

Men vad som också är lite konstigt är, att för vissa ÄR verkligen allt en dans på rosor. Allt går som en dans år efter år och och inget konstigt händer. Inga hundar dör, ingen får dödfödda valpar, heller ingen valp som kanske dör lite senare, ingen har sjuka hundar, ingen har tikar som kastar valpar, ingen har hanar som blir sterila, ingen har tikar som går tomma, ingen har tagit hjälp av veterinär eller vad det nu kan vara. Allt är liksom bara rosen rosa för vissa.
 

Vad är det som är så hemligt eller skämming med sånt? Jag förstår det inte riktigt. Är man kanske rädd för vad andra skall tycka och tänka? Om man inte ens kan vara ärlig mot sig själv, hur är man då mot andra? Vissa har inte ens föttupp en sjuk hund, för man har så himla friska linjer. Man har varken tidiga blåsljud eller annat! Öh?? - Vilken planet är ni födda på? För jag VET att alla dessa saker drabbar oss alla förr eller senare, så är det bara. Ingen kommer undan... 

Visst kan man kanske lura någon/några med att framhäva sig själv och sina egna hundar. Gärna samtidigt som man sänker någon annan. Väldigt vanligt i denna hundvärld, eller hur? Men sanningen kommer alltid fram och ikapp en, var så säker. Jag skulle då verkligen dra öronen åt mig om jag kom till en kennel och skulle köpa en hund och ägaren då förklarar att man inte har några som helst problem i välden med sina hundar. - Men mig lurar du inte gumma/gubbe lille...;-)

- Skit samma, folk får göra och hålla på precis som de vill. Orkar faktiskt inte bry mig längre, men vissa fenomen kommer liksom upp om och om igen. Sen att jag fick ett mail för ett tag sedan där jag fick lite förklarat för mig att jag är en sådan person som bara föderupp friska hundar och att jag aldrig skulle vara ärlig med sanningen. Vad svarar man på det? Nä, jag tog bara bort det och lät dem ha sin tro. För på ett sätt var det ju positivt, allt beror ju på hur man tolkar det. - Orka bry sig liksom.... 

Så snälla ha ingen SKAM om allt inte blir eller går som det är tänkt. Men för mig är det mer en SKAM att man inte kan vara ärlig. Var istället stolt och stå för dina hundar oavsett vad som händer. Ingen kan råför att det blir fel ibland, för det blir det. -shit happens! Är du ärlig mot dig själv så gör detta bara att du kommer mycket längre både med dig själv som person och också med dina hundar och uppfödning. Ge heller inte upp pågrund av en motgång. För ibland kan lite motgångar faktiskt vara bra. - Skam den som ger sig!

Men oavsett om man är öppen och ärlig eller inte så spekuleras det alltid i alla fall. Så herregud, var är egentligen skillnaden?? Finns alltid någon som tycker att de vet sanningen, och vad som är rätt!

Ps. Brukar skriva massor med sådana här inlägg som jag sedan aldrig ens lägger ut. Brukar då istället bli nån musikvideo. Skönt bara ibland att få skriva och få ner lite tankar man har om saker och ting. Men nu när jag nu skrev detta som är typ en sånt inlägg så tänkte jag - va faan, why not! I brist på annat liksom när man är utan ström.....  ;-)