torsdag 15 maj 2014

STOP - IN THE NAME OF LOVE

Har förstått att det har dragit igång en liten kår av avelspoliser igen. En och annan som typ sitter och lusläser hund och avelsdata och tycker HÖGT och vill få med sig andra att tycka elakt om både hundar och våra uppfödare kollegor. - Så himla tråkigt!!!


Men ni som gör detta tänk såhär: Vad har jag gjort som är bättre? Vad har jag gjort som har påverkat rasen positivt i Sverige? Har jag fått uppfödarplaketten? Har jag sålt hundar till flera kennlar som gjort det bra för dem i deras arbete? Har jag fött upp fina och friska hundar i flera generationer? Har jag vunnit och varit framstående med egen uppfödda hundar? Titta på dig själv, vad har du gjort som är så himla mycket bättre.

Har man bra svar på dessa frågor så "kanske" man har "lite" rätt att yttra sig. Har man inga svar alls eller inte ens kommer i närheten av bra svar, så tycker jag faktiskt att man skall - ZIPP IT!!

Jag förstår inte varför vi hela tiden måste starta krig. Inbördes krig i vår egen ras, vi jobbar ju alla tillsammans och vi alla har samma mål och krig att vinna. Vi skall inte kriga mot varandra utan MED varandra. Vi har alla samma mål, vi tar bara olika vägar för att nå målet. Verkar inte som om alla har fattat det!!

Vill man föda upp hundar efter hundar med typ knäledsfel, eller andra defekter. Eller kanske para hundar som bevisligen är genom DNA test carriers med en icke testad hund. Eller kanske med en annan carrier, så vad skall vi andra göra åt det? Detta måste ligga på var och en att ta sitt ansvar. Visst kan man tycka en massa men gör det tyst. Sköt ditt och se till att göra bättre och rätt istället.

Ingen har heller med att göra vem som importerar vad, eller vem som parar med vad. Endast de personer de berör har med detta att göra. Eller hur?

Ofta är många proffs, man vill gärna också sänka andra då gärna genom att framhäva sig själv. Man hänvisar också ofta numera till att man levt med rasen i typ 40 år. Men de första 30 så ägde man bara en Cavalier inom familjen som ren liten sällskapshund. Bara för att man i familjen bråkade i 30 år om vem som skulle gå ut med hunden på morgonen eller när det regnade så betyder ju inte det att man kan detta men avel och uppfödning.

För om jag såg en bild på en Cavalier när jag var 1 år så kände jag till rasen, alltså firar jag 40 år med rasen i år. Men betyder det då att jag KAN rasen??

Nä, snälla - STOP - IN THE NAME OF LOVE..... ta vara på varandra istället, hjälp varandra och stjälp inte varandra. Att tro att man själv skall kunna rädda en ras, eller om man ens tror att man är den enda som är rätt och gör rätt så är man faktiskt helt fel ute. För ensam i en stor ras som Cavalier King Charles Spaniel så kan du faktiskt inte göra ett skit. Här behöver vi få människor/uppfödare med oss och inte emot oss.

Man hör att vissa säger och utger sig att de lite är "räddaren" av rasen eller rent av en variant av färger inom rasen. Vissa skall tydligen bli störst på trefärgat mm. Låter riktigt bra tycker jag, - lycka till.  Man skall ha mål, mål är mycket bra att ha. Men målet på vägen får aldrig bli att man sänker andra.

Så massor kärlek till er alla där ute som tar ansvar och gör sitt bästa för att nå era mål, jag vet att ni är många. Många fler än de som bara ser sig och sitt, låt inte dessa påverka era mål!!! - Ha en fortsatt underbar dag!

Inga kommentarer: