Jag vet inte vad det är för fel på mig för jag slutade att väga valpar för typ 100 år sedan. Vet inte när jag egentligen vägde en Cavalier kull sist. Ok, jag väger när de föds bara för att veta. Men brukar inte fortsätta att väga dem sedan. Ögat ser och säger mer om hur valpar och mamma mår än en jäkla våg. Men sedan Japparna har kommit in i huset så har jag börjat med att väga dem varje morgon. - Varför?
- Asså detta stressar ihjäl mig. Jag vet inte varför jag väger för jag ser ju att allt är lugnt och ok. Men går de då inte upp lika eller bara lite eller inget alls så går jag genast och inbillar mig att något är fel. Nä, nu har vågen åkt ur mitt sovrum. Litar på magkänslan för allt är ju faktiskt OK!!!
3,5 veckor gamla
(Ch. Vouges Roiyaru Toriko - Vouges Roiyaru Kesshi)
-----
Några dagar gamla...
(Vouges Roiyaru Negai - Ch. Vouges Roiyaru Chuuguu)
Det är en valp i "Kenza's" kull som jag skall ha lite extra koll på i framtiden. Hon ligger längst till höger i bilden ovan. Inte för att hon kanske ser lovande ut utan mer för att hon har ett sånt jäkla humör. Liten som hon är så är hon kaxig som bare den och skriker och gapar om hon inte får plats eller kommer tillräckligt snabbt fram till mjölkbaren. Och hon blir heller inte tyst och nöjd förrän hon får som hon vill. Vet inte hur många gånger jag varit uppe i natt och fixat så att hon blir tyst och nöjd.
- Maj gaad, vad skall det bli av henne?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar