Jag "Peter Pan", Pappa Glenn (Alla heter ju Glenn i Göteborg) & lillebror Lennie..
För många är hundar och hunduställningar livet, det finns liksom inget annat. Det är verkligen på allvar och på riktigt, lite som om det vore på liv och död. Känslomässigt blir det då en "Roller Coaster" som heter duga.. Fråga mig jag vet. - Hehehe.. (Been there, done that..)
Men den sista tiden så känner jag inte riktigt så längre. Jag har fått distans och vet att utställningar är ett spel eller en lek eller hur man nu väljer att se det. Jag vet att när jag kommer hem har jag samma hundar med mig som när jag åkte och jag vet också att jag kommer hem levande. Så varför stressa och bli upprörd över hur det går, eller går till? Men det är klart, alla vill vi ju vinna men det går ju inte och det vet vi ju alla när vi anmäler.
Jag tyckte att helgen var väldigt trevlig runt ringen och jag var väldigt avslappnad. Kände lite att det får gå som det går och det är ju lite så det är. Det är ju inte jag som bestämmer hur det skall gå, den makten i ringen har någon helt annan. Sedan kan man ju bara hoppas att hundarna sköter sig och inte får ett frispel just under de två minuter man har på sig att visa upp sin allra bästa sida.
Bilden ovan är från Liseberg och vi åker Peter Pan. Denna gick till så att man sitter i en liten båt och seglar sedan sakta och säkert genom en helt fantastisk sagovärld. Lite så känner jag just nu om hunduställningar, det är inte på riktigt.. det är en sagovärld full med olika seriefigurer!!! - Och vet ni vad, jag älskar sagor med lyckliga slut!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar