Tyvärr blåser det inte bara ute, utan även inne i ”Jacksons”, Ch. Vouges Invincible’s hjärta. Jag måste erkänna att jag fortfarande känner mig både förtvivlad, förvirrad, ledsen och låg över att han nu har ett biljud på hjärtat. Mest ledsen är nog ändå Per, då ”Jackson” faktiskt är hans lilla vovve.
För oss avelsmässigt är det en STOR förlust. Men samtidigt så måste jag säga att det inte bara är vår personliga förlust. Jag tycker ärligt att det är en stor förslut för rasen. ”Jackson” är på något sätt en ”ambassadör” för de helfärgade. Som toppvinnande helfärgade Cavalier 3 år i rad och en av de toppvinnande hanarna & Cavaliererna de senaste åren.
Samtidigt måste jag säga att jag är JÄVLIGT stolt över mig själv. Mest för att jag har varit så hård med att låna ut våra hanar på senare tid. Ingen av våra hanar har lånats ut innan de är 4 år. Detta har ju nu resulterat i att ”Jackson” endast har en kull valpar på tre stycken efter sig i Sverige. Han har inte som många andra hanar 20 kullar på ett år, eller innan de ens har hunnit bli 4 år. Detta gör ju på något sätt att det inte är någon fara på färde.
Detta med hunduppfödning handlar inte om att synas mest. Att vinna mest. Att tjäna mest att vara bäst. Nä, för mig handlar det om att ta ansvar. Ett ansvar som jag verkligen tycker att jag tar och har tagit. Detta har gjort att jag inte på något sätt känner mig orolig över att ”Jackson” har fått ett biljud. En början till blåsljud, alltså – grad 1.
När jag var i väg till veterinären igår hade jag även med hans mamma ”Ruth”, Ch. Vouges Ruthie. Hon är ju nu lite över 6,5 år. Hon var UA, vilket känns skönt måste jag säga. De tre valpar som finns efter ”Jackson” har nu fått informationen och jag hoppas, kan bara hoppas att denna information tas på rätt sätt. Finns ju som vi alla vet, människor som alltid skall spekulera i allt.
För mig känns detta helt rätt att gå ut med denna information i bloggen om ”Jackson” och hans nuvarande status. Jag skäms verkligen inte och jag har absolut inget att dölja. Bättre att det kommer ifrån mig och INGEN annan. Snart kommer hans nya intyg även att synas på SKK’s hunddata.
Jag hoppas nu att ni tycker som jag och att detta inte behöver spekuleras i och att ni inte ringer runt till de personer som har släktingar till ”Jackson” och ifrågasätter de ägarna vad de nu skall göra med sina hundar i framtiden. De hundarna är faktiskt friska, det är ”Jackson” som tyvärr har fått ett biljud och INGEN annan.
Att blogga om något sådant här är kanske ”vågligt”. Så det enda jag hoppas på nu är att detta tas emot på rätt sätt och också en liten gnutta – Respekt!!
Per med sin lille "Jackson"
2 kommentarer:
Tack Peter för den här informationen !
Den är viktig även för mig.
Det högg till i hjärtat att läsa detta och jag är ledsen för eran skull...ja mest ledsen för Per skull ;)
Kram till er båda,
Annika.
Hej Peter och Per! Måste säga att det är så himla skönt att som uppfödare kan säga "rakt upp ner" så här ligger det till med Jackson, eller vilken annan hund det hade gällt, jätte trist att han har fått ett biljud men inget att hymla om. Det är ju så här som det ser ut på denna ras. Vi blir alla drabbade in emellan av rasens baksida och att folk som bara orkar spekulera i andras olycka är ju bara tragiska själva. Nej, med ärlighet kommer man längst med. Kram till er båda. Pia/Pringel's
Skicka en kommentar