Detta kanske blir ett lite bittert inlägg, egentligen inget
jag gillar men ibland känner man att man bara måste. Under min paus från
hunderiet har jag bland annat försökt leva under ovanstående 5 enkla regler. Fast
jag har även lagt till några andra regler själv.
Innan min paus så kände jag nästan att jag höll på att gå in
i väggen. Lyssnade då på min kropp och tog en paus. Min hjärna ville annat men
man måste lyssna på sin kropp när den säger ifrån. Har inte varit så bra på det
tidigare men nu känner jag att min kropp och hjärna synkar bättre än någonsin.
Det var mycket som gjorde att jag kände som jag gjorde. Alla
vi som är inne i svängen ”Hundvärlden” vet hur den funkar och ibland äter det
upp en inifrån och ut. Hundvärlden för mig blir mer och mer falsk med all skitsnack
och smutskastning osv. Ibland blir det så mycket att man inte riktigt vet – Vem
man skall tro på?
Jag kände att jag var tvungen att backa några steg och ta
vara på mig själv bättre. Man hör saker hela tiden, vissa bara struntar man i
och andra tar faktiskt lite hårdare. Jag fick även höra att jag hela tiden nämndes
i olika konversationer som att ; - Peter tycker…… Peter sa… … Peter skall….
Väldigt tröttsamt att höra om sig själv i 3dje person.
Dessutom så har många av det saker jag kanske har sagt fått en helt annan sanning
i slutänden.
När jag sedan kanske berättar för EN person om en tanke
eller plan. Varför vet då fler om min tanke och eller plan än den jag sa det
till? Allt går så snabbt nuförtiden och jag har lite svårt att hänga med i alla
svängar.
Så en paus för mig var nödvändigt. Jag känner mig idag
starkare och har ett bättre självförtroende än jag har haft innan. I ett
tidigare inlägg så skrev jag om att jag har tagit en massa beslut. Dessa beslut
har växt och växt fram under min nästan 1 års paus. Det är beslut som jag när
jag sätter igång igen är till för att skydda mig och mina hundar från all jäkla
skit.
Min största passion i livet är mina hundar, och varför skall
jag behöva vara ledsen över något jag älskare så högt. Man blir nästan manisk i
denna värld, och jag vill inte ha det så. Jag vill göra det jag gör och då på
mitt sätt. Och inte på något annat bara för att någon annan tycker det.
Det känns som om jag hela tiden ger MASSOR av mig själv, och
då inte bara med denna blogg utan i hundvärlden. Jag känner då att jag inte
vill få tillbaka en bajskorv i pannan, eller ett stort svärd i ryggen är så
trött på detta. När är det min tur att få något tillbaka för det jag ger??
Jag hoppas nu att mina nya beslut kan ge mig mera den ro jag
vill ha. Det enda jag egentligen vill, är att hålla på med hundar, vad ni andra
sedan vill är er sak.
MEN - Hur kan så många veta om mina planer när jag bara har
berättat det för EN? Hur kan alla veta saker om mig som jag själv inte ens vet?
Hur kan……
Den ena säger si, den andra så…
VEM SKALL JAG TRO PÅ?
VEM SKALL JAG TRO PÅ?
2 kommentarer:
Hej!
Jag läser ofta din blogg och tycker du skriver så bra! Jag har inte samma hundras som du men tycker ändå det är intressant att läsa =)
Mvh Malin
Ja du, skvaller, skitsnack och spekulationer... det tar aldrig slut. Hur hinner de? Hur orkar de? Det är väl knappast det som är livet. De borde lägga den tiden på sina hundar i stället, så mycket mer givande.
Själv har jag valt att lämna den aktiva hundvärlden, jätteskönt.
Skicka en kommentar