Ibland tar man kanske varann lite väl förgivet, men jag är
så oerhört tacksam att jag har Per vid min sida. Det har varit tufft, väldigt
tufft många gånger att få ihop ett liv och bara försöka leva ihop som två män.
(Killar, grabbar, gubbar – whatever!) Många trodde kanske inte att det skulle
bli som det blev nu så här i efterhand.
Men jag är så himla glad att vi har lyckats som vi har gjort
på alla plan. Han finns också alltid där för mig oavsett medgång eller motgång.
Ärligt, alla skulle behöva ha en Per hemma. Jag skulle inte klara mig utan
honom. De sista dagarna har varit tuffa men då också lika tuffa för Per. Men
ändå så finns han där för att stötta mig. Han tar sig an den rollen även om han
också blir ledsen när en av våra hundar går bort, eller annat.
Per skulle heller aldrig stoppa mig när det gäller hundarna.
Säger jag nått så säger han bara typ: - Vill
du det så kör!! Alltså vem vill inte ha en sådan man vid sin sida, jag bara
undrar?
LUV YOU!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar