En dag var hon plötsligt på smällen och jag och mamma satt framför akvariet och väntade spänt på att hon skulle föda. Plötsligt säger mamma att - Vi måste nog kanske flytta på Lisa så att de andra fiskarna inte äter upp Lisas ungar när de kommer.
Sagt och gjort vi flyttar över Lisa i en stor glasbruk eller nått jag kommer inte ihåg. Men jag kommer i håg att vi satt på varsin sida av köksbordet med Lisa i mitten och bara stirrade och stirrade.
Efter några timmar säger mamma att vi måste gå och handla. Motvilligt följde jag väl med och vi handlade dagens middag. Väl hemma så rusar jag in för att se om Lisa har fått några ungar. Men nä, det enda jag såg var en Lisa som hängde upp och ner - Död!!
Helt förkrossad (som jag alltid blir när djuren dör) så rusar jag in på mitt rum och stor tjuter. Efter en stund hör jag min mamma ropa - Peter, maten är klar!! Jag ropade tillbaka - Vad blir det för mat? Och till svar får jag - Fisk!!!
- Asså shiiit, så taskigt!! Hahahahahaha.... För jag måste ju också säga att vi aldrig åt fisk hemma när jag var liten för varken jag eller min bror ville ha det. Herregud, jag får tacka min mamma för att jag är den jag är. Lite lätt skadad..... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar