OBEHAGLIGT!!

Idag vaknade jag upp med ett äckligt ryck och hade en hemsk och obehag känsla i hela kroppen. Min obehagliga dröm och känsla var kvar i kroppen länge, men känns som om den nu börjar försvinna mer och mer...

Allt gick ut på att jag bara har blivit utnyttjad och blivit "played". Ingen rolig känsla att vakna till vill jag lova. Men denna känsla har jag aldrig riktigt känt tidigare. Jag har bara haft en skön känsla när det kommer till mina närmsta vänner, alltså när det kommer till tips, råd och diskussioner när det kommer till hundar och avel.

Många vill gärna höra vad jag tycker om ditten och datten. Jag är ärlig som vanligt och öppnar mig helt med allt jag då kanske kan,  eller kanske tycker. Jag berättar vilka hundar jag tycker är fina och som jag tycker man kanske skall titta närmre på och kanske använda, eller i alla fall tipsar om detta. Jag är öppen och ärlig med mina egna planer och låter mina närmsta få ta del av dem, mest för att jag skall få en liten åsikt tillbaka jag också. Men när detta omvänds i min dröm till att jag bara blir utnyttjad så är det inte lika roligt längre.

Jag har aldrig haft några hemlisar när det kommer till mina närmsta vänner inom hunderiet. Hemlisar för mig är bara töntigt och något som vuxna människor och vänner emellan inte sysslar med. Mitt hem och mitt hjärta har alltid varit som en öppen bok, vilket gör att en och annan kanske "hinner före" med "mina" tankar och idéer. Men tyvärr har det inte alltid varit det samma tillbaka. Jag får reda på saker bakvägen vilket inte alls är kul. Man gör saker som jag av någon anledning tydligen inte skall veta om. Är man verkligen vänner då?

De vänner jag har i hunderiet är mina vänner för att jag gillar och faktiskt nästan älskar människan bakom, inte vad det har för hundar eller annat. Jag är alltid öppen och ärlig och tyvärr så används detta ibland emot mig. Ingen kul känsla alls... Jag vill också passa på att säga att man ingen som helst upplysnings plikt till mig på något sätt, men ni som varit med ett tag förstår nog precis vad jag menar.

Många har fått köpa hundar av mig, och även fått nästan fri tillgång till mina hanar. Men hux flux vänder liksom vindarna och man kan liksom ALLT numera helt själv. Man behöver liksom inte mig eller mina hundar längre, man har redan roffat åt sig allt och tar då också åt sig äran i sina hundar, och vad de åstadkommer.

Jag har alltid funnits där i vått och torrt och hjälpt och stöttat, i med och motgång. Jag har aldrig sett att det är en mans arbete. Vi har tillsammans gjort något som är bra, något som föder framgång. Ett nära samarbete skulle jag nog vilja säga. Men ett relation och ett samarbete måste gå åt båda håll. Gör det inte det så är det något annat, precis det jag idag känner vilket är lite obehagligt.

Jag har tidigare aldrig haft problem med detta. Jag har hela tiden tänkt för mig själv att jag har gjort vad jag kan för att bidra till något bra. Något bra för minna vänner och för hundarna. Men varför får jag nu känslan av att vara utnyttja? Lite obehagligt faktiskt...

Jag kan bara ta exempel på att i Hässleholm så var en "Bailey" son BIR-Valp och en "Teddy" dotter var BIM-Valp. Jag blev ärligt glad i hela mitt hjärta över att jag har kunnat hjälpa till på en liten kant och på ett litet sätt kunnat få vara med och bidra med att det blev så fina valpar. Så har jag alltid känt och hoppas att jag alltid kommer att få känna så. Jag skulle aldrig roffa åt mig äran att det är JAG som har gjort dessa valpar, - aldrig!! Men jag blir ändå ärligt glad för dessa uppfödare och deras ägares framgångar.

Men efter att andra tar sina beslut om framtiden och diverse samarbeten, så har jag det ännu lättare att ta beslut om min!!

Det är bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och bara att gå vidare i livet, gå vidare utan att passera GÅ. Och då kanske bara hoppas att allt var en obehaglig dröm och inget annat....

- Ha en underbar dag!! :)