GRÅTT OCH TRIST..

Det är verkligen en grå och trist dag idag... Men jag är barnvakt åt lilla Molly och hon lyser verkligen upp denna gråa och regniga dag. Vi gosar, dansar, sjunger om vartannat..  ;)

STORA SHOPPING DAGEN

Ni missar väl inte den mega stora shopping dagen på Hede Fashion Outlet (Fd Freeport) i Kungsbacka i morgon på midsommardagen. Detta är en av de största shoppingdagarna med massor av helt fantastiska erbjudanden!! 

Kolla in alla morgondagens erbjudanden HÄR, detta går ju bara inte att missa - Eller hur?? ;)

- Trevlig Midsommar!! 

UNO...DOS...TRES...

Morgan & Uno

En av mina bästa vänner Morgan har länge tjatat om att skaffa en Japanese Chin. Och tanken var att han skulle ta en av mina små killar "Kian" eller "Kimi" men vi ändrade oss helt och bestämde att varför en liten ung valp när man kan ta en färdig champion. Lite - Endast det bästa för de bästa. Så sagt och gjort min älskade, vackra och underbara "Uno", Ch. Vouges Roiyaru Share-Do skall nu mera hänga med Morgan Granander.

Jag tycker detta skall bli både spännande och väldigt roligt att få vara med vid sidan om och följa dessa två i framtiden. "Uno" är ju tills nu ganska sparsamt utställd men har alltid blivit Bästa hane oftast BIR men någon gång har han blivit slagen av sin halvsyster "Greta", Ch. Vouges Roiyaru Naiki. Han har på sina få (9) utställningar alltid fått cert och var dessutom årets vinstrikaste Japanese Chin 2014. Då var han väldigt ung, typ junior. Nu är han 3 år och lika vacker nu som då. Sedan han blev champion i Vänersborg för Lisa Molin förra året har han inte varit utställd alls. Så nu blir det lite av en "Come Back" i ringen men nu med Morgan i snöret.

Tvååker kommer bli deras debut tillsammans för att sedan hinna med x-antal utställningar här hemma i Sverige innan Morgan och "Uno" drar sig tillbaka till Mexico igen där Morgan egentligen bor och lever och då fortsätter sin karriär där.

Jag vet inte men jag tycker detta skall bli jättespännande och jag önskar Morgan & lille Uno - Lycka till!!

CH. VOUGES ROIYARU SHARE-DO

(Ch. Aranel Kenzo - Vouges Roiyaru Nozomi)

Pappa - CH. ARANEL KENZO

Svensk, Norsk, Dansk & Nordisk Champion

Junior World Winner-10, Norsk Vinnare-11

Årets Japanese Chin 2010 & 2011

Flera BIS och Grupp placeringar 

- 35 Cert

Mamma - VOUGES ROIYARU NOZOMI

Vacker som en dag men aldrig utställd.

Går tillbaka på de gamla engelska och välkända Homerbrent hundarna då

hennes pappa är Ch. Homerbrent Asobu och mamma är Homerbrent Betsu. 

- Att bilden på Morgan & Uno redan har fått över 800 likes på Facebook är ju en bra start, eller hur?? ;)

TREVLIG MIDSOMMAR!!!

ÄNTLIGEN!!

Nu ÄNTLIGEN skall min mail och även vouges.se fungera helt utan problem. Det har varit ett jäklans problem att få igång dessa då webb hotellet jag hade allt på plötsligt bara gick under jorden. Men nu har ett annat webb hotell tagit över och jag är överlycklig att allt fungerar igen. Utan mail är man nästan som avskuren från världen! 

Ber om ursäkt här och nu om ni har försökt maila mig och inte fått något svar. Men om ni mailat så maila igen så skall jag svara bums!! 

peter@vouges.se

TBT

Denna gamla bild kom plötsligt upp i mitt flöde på Facebook. Bilden är tagen i Ransäter 2010, tror jag. När jag ser lille "Jackson", Ch. Vouges Invincible så blir jag faktiskt sugen på en fin helfärgad igen. Har ju numera bara en ruby hemma och det är gamla "Poppy", Rosscrea Simply Red. Det är något speciellt ändå med fina helfärgade Cavalier King Charles Spaniels.  ;)

Update: Lite förvirrad "hemmafru" - det är faktiskt bara onsdag idag!!! - Hahaha

DAGENS

GRANNFEJD

Varje morgon när jag vaknar så går jag ut och sätter mig på altanen med en kopp kaffe. I flera dagar kanske veckor nu har jag varje morgon fått besök av två jättefina duvor som jobbat med att bygga bo i ett av våra träd på tomten. På eftermiddagarna så sitter de och "kurrar" som duvor typ gör. 

De har flugit fram och tillbaka och jobbat på riktigt bra. Det har varit väldigt rogivande att sitta och vakna upp till dessa två turturduvor. Vissa morgnar så har jag faktiskt till och med väntat på att släppa ut hundarna så att de inte stör när de jobbar som bäst. 

Men igår när jag var som mest matt efter allt som hänt i helgen så var det väldigt spänt ute i trädgården. För det första så kommer en fiskmås flygande och sedan kommer en till. Jag ser inte duvorna. Sedan dyker det upp en stor jäkla kråka, allt händer inför mina ögon. Sedan kommer ännu en kråka och de är hur stora som helst. Större än fiskmåsarna som också var här av någon konstig anledning. 

- Och så plötsligt händer det... Kråkorna tar sats mot det lummiga trädet som duvorna håller till och det blir ett jäkla flaxande där inne. Jag blir fullkomligt galen och slänger allt jag har i händerna. Rusar fram till trädet och ruskar i de grenar jag kommer år så att kråkorna ska bli rädda och dra. 

Samtidig som jag står där och ruskar trädet typ 08:00 på morgonen i min Dalmatiner prickiga morgonrock så kommer en bil och kör sakta förbi. Jag kan nu undra var de tänkte när de såg mig stå där i morgonrock och ruskar i trädet. - Hahaha.. 

Det blir sedan helt tyst efter mitt ruskande och jag försöker ta mig in lite för att se om jag kan se något. Detta träd är lummigt ända från toppen och ner så det var lite svårt att komma in och se något. - Och shit.. där på marken ligger kraschade ägg. - Usch, jag blev faktiskt ledsen. Så som mina små duvor har jobbat och jag har verkligen njutit av att se dem och låtit dem jobba så kommer det en ful, äcklig och stor jävla kråka och förstör allt. - Varför gjorde den så??

Idag har jag inte sett till mina små fina turturduvor, undrar hur det gick och vad sjutton hände egentligen?? 

ÅH.. GUD VAD JOBBIGT..

Både mamma Johanna och pappa Billy är och jobbar så jag får äran idag att vara barnvakt åt lilla Molly. Måste säga att det är väldigt slitsamt och jag får INGET gjort.. hehehe..  ;)

MIN PRINSESSA GRETA

CH. VOUGES ROIYARU NAIKI

(Ch. Aranel Kenzo - Chinart Marja Dmitrevna)

Min älskade lilla prinsessa "Greta", Ch. Vouges Roiyaru Naiki finns inte mer. Hon somnade in igår mitt i allt annat som hände. Orkar inte gå in på detaljer vad som hände för det spelar ingen roll, hon finns inte mer. 

Vissa hundar är och blir speciella, "Greta" var verkligen en sådan hund. Hon har stått mig nära, så nära att detta faktiskt blir lite svårt att skriva detta. Hon var en fantastisk liten hund och jag avgudade allt runt om henne, hur hon var, hur hon såg ut osv. 

På något konstigt sätt var hon skör redan från början. Jag kan liksom inte sätta ord på varför, för det var aldrig något som bevisligen visade att hon verkligen var skör på något sätt. Men jag har alltid av någon konstig anledning haft en magkänsla om att hon inte skall gå i avel. Jag har följt min magkänsla som hela tiden sagt till mig. - Njut av denna hund, utsätt henne inte för några som helst risker. 

Jag vet inte varför jag då och då får denna känsla för vissa hundar. Samma var det också med min Cavalier tik "Jojo", Ch. Vouges Jocelyn och andra med henne. Exakt samma känsla och jag har följt den varje gång och jag är både stolt och glad över att jag faktiskt gjort så. Vissa hundar är helt enkelt bara för bra för avel och för speciella och de vill jag vårda ömt.

"Greta" var en väldigt vacker hund och hon älskade utställningar. Hon var bl.a. Årets vinstrikaste Japanese Chin 2013, Årets tik 2014, då slagen av sin halvbror "Uno", Ch. Vouges Roiyaru Share-Do som då var årets Jappe. Uppfödar tanken i mig har hela tiden brottats mot min magkänsla om att jag kanske ändå skall para ändå. Hon är ju så fin och kommer säkert få fantastiskt fina valpar. Men min magkänsla vann varje gång. Alla hundar är ju inte gjorda för utställningar eller avel. De kan vara fantastiska familjemedlemmar i alla fall. "Greta" var två av dessa saker och det liksom räckte för mig. 

Jag vet inte varför, jag har inga svar om varför jag faktiskt aldrig parade henne. Kanske för att jag älskade och avgudade henne så högt att jag inte var beredd på att riskera att förlora henne. Nu gjorde jag det i alla fall men samtidigt så känner jag mig väldigt stolt över mig själv. Jag känner mig stolt över min prinsessa "Greta" och för allt hon gav mig... - Sov gott min älskade vän, saknar dig så!! 

TELL ME THIS NIGHT IS OVER

- Till min yngsta lilla plutta... 

Why should it be so bad to be bad,
When it's so hard to be anything at all?
And why does everyone seem to forget
What it's like to be all alone
As soon as they
Have got someone, oh it's no fun
It makes me wanna vanish and die
Maybe I'll throw all my clothes
Into a waterfall
And sit and spy whilenthey all cry
You get so silly when you're lonely
And you think that you're the only
Who'll say:

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn't you)
Well, I just wanna be fun
Just wanna be the one
Who makes you smile
I just wanna believe
That I could be something to someone
Am I the only one around here,
Who's not gonna live my life in fear?

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

Tell me it's over
Tell me it's over

I don't understand you!
And why would you?
Can you tell me
What is on my mind?
I don't have words to say
How much I think I owe you,
We ain't gonna live our lives in fear...

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

I hope that someone's gonna call
And tell me this night is over
'Cause I wanna start living my life
Before I get much older

Hey, hey.....
You're almost home
You're almost home
You're almost home

I've seen the light in the sky
In the skies are like fireflies
Burning bright
Just to vanish in the dark

I've held hope in my two hands
That there would be another chance
To find the kingdom, I'm believing in my heart
Cause underneath the good
There's something greater than you know

When you're almost there
And you're almost home
Just open up your eyes and go, go
When you're almost there, almost home
Know you're not alone
You're almost home, home
(You're almost home)

When you run, run so far
You've forgotten who you are
Where you're from, it's like some other universe
You count your steps, like they're regrets
You catch one breath then lose the rest
Wrong is right, right is left
And there's nowhere left to turn

So don't believe in everything
You think, you think you know

When you're almost there
And you're almost home
Just open up your eyes and go, go
When you're almost there, almost home
Know you're not alone
You're almost home, home

When you let your heart be the compass
(It will always lead you home)
You won't get lost, not if you trust it
(It will always lead you home)
When you hear the sound of the trumpet
Louder than ever before

Oh, when you're almost there
Almost home
Just open up your eyes and go, go
Cause you're almost there
Almost home
Know you're not alone
You're almost home, home, home, home

When you're almost there
Almost home
Just open up your eyes and go, go
Almost there
You're almost home
Know you're not alone
You're almost home, home, home, home

THE MORFARS

Ok, tänkte jag lite skulle bena i det jag bloggade om igår. Men det känns som om jag lite får ta det i tre delar då jag ännu inte riktigt kan smälta allt. Egentligen så skall man kanske ta de mindre bra nyheterna först men det känns så tråkigt så jag börjar med de positiva och roliga istället, känns mer kul så.

Vi började kalla oss "The Morfars" då Johanna och Billy väntade lilla Molly. Sedan gjorde vi lite själ för namnet då även min dotter Madelene och hennes Jesper väntar smått. Vi kan ju då inte annat än att liksom bli "The Morfars" då med att få äran att bli "The Morfars" till två små barn på ett och samma år.

Men så händer det otroliga... Min yngsta dotter Julia ringer mig igår vilket i sig var helt fantastiskt men det är en annan historia och den är lång. Men i detta samtal som hon så snyggt lägger upp så berättar hon att jag snart skall bli Morfar. Jag svarade, - Ja, herregud visst är det kul. Din syster Madelene skall ju ha om bara några dagar. Det blir då lite tyst i luren och Julia säger igen - Nä, du skall bli Morfar igen runt den 18 december. Och då blev jag helt tyst istället....  

Alltså ärligt vad är egentligen oddsen för att vi skall bli "The morfars" X 3? Helt otroligt och jag kan liksom inte riktigt ta in detta. Hur kul som helst och så himla galet att alla våra tre tjejer prickar in ett och samma år för detta. Jag måste säga att det är ju bara för galet för att vara sant. Eller hur?

Jag ställde ju frågan om vilken ras jag skulle välja om jag var tvungen att välja alltså. Jag kan liksom inte välja hur svårt som helst men just nu känns det som om jag nästan håller på med uppfödning av barnbarn... Hur skall jag nu ha tid för mina hundar i framtiden då oavsett ras??   ;)

- Ja, galet är det men nu längar jag och väntar jag på att få träffa alla dessa små.... 

VILKEN HELG...

Just nu ligger jag här i soffan helt slut på energi. Denna helg som jag trodde skulle vara en lugn och mysig helg blev något helt annat. Det har hänt MASSOR, så mycket att jag knappt kan ta in allt och känner mig helt dränerad på den energi som jag trodde jag skulle ladda upp inför kommande vecka. 

Det har hänt lite tråkiga saker som gjort mig ledsen men också en massa spännande och roliga nyheter och en av dem fick jag reda på nu i kväll. Som lite fick mig att släppa det tråkiga en stund, en berg o dalbana skulle man kunna säga. Jag skall försöka samla mig och mina känslor lite för det har som sagt varit mycket att ta in denna helg så jag får helt enkelt sammanfatta allt här i bloggen i morgon istället.

8 + 1 VECKA

 

Tänk att denna lilla tjej blev hela 8 veckor gammal igår... - Jisses vad tiden går fort!! 

Och valparna efter "Ripley" och "Rita" blev en vecka gamla igår. - Aldrig tiden stilla står!!

DAGENS MOLLY...

...med pappa Billy

BORN THIS WAY

PRAY FOR ORLANDO

Det som hände i Orlando är bara helt fruktansvärt, jag finner liksom inte ord. Att vi idag inte bara kan få leva och samtidigt känna oss säkra på gator och torg då oavsett läggning. Mycket sorgligt att det finns så mycket hat i världen, hat mot människor man inte ens personligen känner. Mycket konstigt måste jag säga... Vad har dessa stackars människor gjort för att förtjäna detta? Inget.. de bara levde och var lyckliga.. och nu sörjer en hel värld för en människas hemska dåd. 

MEN, samtidigt så fortsätter och pågår hatet på sociala medier. som aldrig förr. Helt otroligt att det faktiskt ser ut såhär idag 2016. En Svensk pastor har också blivit utslängd från Facebook efter att ha sagt sin åsikt i saken. Tråkigt att det skall behöva gå så långt men i vilken värld lever han?? Mer om detta kan du läsa om HÄR!! 

Man blir ledsen, man blir arg, man blir rädd, man blir orolig, man blir ... ja, man blir allt. Vart är världen på väg?? Jag vet inte men jag tar faktiskt åt mig. Det är faktiskt mig de skriver om, bara för att jag är JAG. Det kunde faktiskt vara en av oss på bilden längst ner.

Nedan är bara några av de kommentarer som finns att hitta på nätet.  :(

- Rest in peace...