torsdag 30 juni 2011

DET GICK BRA I AVESTA!

Vouges Roiyaru Naiki - BIM & CH. Aranel Kenzo - BIR

Resan till Avesta var lika galen som till Österbybruk. Upp i ottan för att ge sig av och sedan hem igen samma dag. Men går det bra under dagen så underlättar det ju en del!

"Kenzo", Ch. Aranel Kenzo var återigen BIR. Hans lilla dotter "Greta", Vouges Roiyaru Naiki var Bästa Tik med sitt första Cert, från juniorklass. Detta var hennes andra officiella utställning då hon var 2a Bästa Tik med res-Cert i Vänersborg efter vår "Kiki", Ch. Homerbrent Chinki som fick sitt sista cert och blev Svensk Champion.

"Viktor", Vouges Roiyaru Toriko var 2a Bästa Hane med sitt 4de Cert. I Avesta var även lilla "Kiki", Ch. Homerbrent Chinki 3a Bästa Tik.

Vi hade en trevlig dag med vänner och bekanta medans vi väntade på att grupperna skulle starta. "Kenzo" var utplockad till en början men fick sedan lämna ringen. Domare var Mrs. Sylvie Desserne från Frankrike. Hon dömde både rasen och Grupp-9!!


Ch. Aranel Kenzo i gruppen!

Nu till helgen har vi lyxen att inte ha så långt att åka då det är utställning i Borås. Ena dagen SKK och andra SDHK. Vädret ser inte ut att bli det bästa, men det är lika för alla. Vem kommer att ha torrast hund?? ;-)

Efter detta har vi nära igen, Tvååker står på schemat. Med oss har vi "bara" Japaneser. Cavaliererna vilar upp sig lite i hemmets lugna vrå. Var skall vi sedan?? Har glömt men har anmält lite här och där... så vi ses säkert i ringarna på nån idrottsplats i vårt avlånga land i sommar!!

tisdag 7 juni 2011

DEN SISTA VECKAN HAR VERKLIGEN GÅTT I ETT…..

Om vi då räknar med vår galna resa till Österbybruk helgen innan så får man nog mera säga att den sista tiden har gått i ETT!!

Underbara, ur gulliga Hanna kom på besök. Vi hade så trevligt här hemma så att vi beslutade oss för att hoppa över Vallentuna som vi även hade anmält till och bestämde att Österbybruk på söndagen får räcka. Men vad gjorde det att vi missade/hoppade över Vallentuna då Anna & ”Laila”, Ch. Vouges Orthia höll ställningarna för oss och blev Bästa Tik med CACIB, NOT BAD, eller hur!? Grattis och bra jobbat säger vi till Anna & ”Laila”.

Anna & Ch. Vouges Orthia

Upp innan tuppen en si sådär 02:00 för att sedan ge sig av på en lång resa natten igenom. Resan gick bra, Per körde som vanligt. Jag, Hanna och hundarna sov. Väl framme i Österbybruk så var det bara att få tält och allt på plats. Det var 24 Japaneser anmälda och vi hade 5 av dom. Lilla ”Sawa” fick stanna hemma då hon går omkring här hemma i bikini. Så 4 av våra var med plus att vi hade ”Rickey” med som ensam Cavalier.

Allt gick i en rasande fart, givetvis så skall alla in samtidigt. Tur hade vi även denna gång då ringarna låg bredvid varandra. Per tog ”Kenzo”, Hanna fick ta ”InDashio” och jag gick in i Cavalierringen med ”Rickey”. Alla på en gång…

”Kenzo” blev Bästa Hane och ”InDashio” blev 4a Bästa Hane med Cert och blev också Ny Svensk Champion. ”Rickey” slutade som 3a Bästa Hane. Vår 4de Champion i år, NOT BAD (2)!!

Sedan var det dags för Lilla ”Kiki”, då jag fortfarande var inne i Cavalierringen fick Hanna snällt ta in ”Kiki” och vinner den öppna klassen med Exellent & CK. ”Kiki” är min lilla flicka så när det var dags Bästa Tik hade jag möjligheten att ta över. För andra helgen i rad så blev ”Kiki” Bästa Tik och fick sitt andra Cert. I BIR och BIM så vann ”Kenzo”.


Ch. Aranel Kenzo - BIR & Homerbrent Chinki - BIM

Vi stannade en eller två timmar i Österbybruk och bestämde sedan att det var dags att åka hem. Med oss i bagaget hade vi inte bara fina hundar utan även en trött Per och 2 Cert, 1 BIR & 1 BIM och en ny Champion, NOT BAD (3)!! Helt galet att man ger sig ut på sådana här resor men det var det värt!

Ch. Mishamai InDashio Return Of Marber

På onsdagen efter Österbybruk så skulle vi få besök från Holland. Peter Van Baaren-Grob och hans Marco Grob skulle komma då Peter skulle döma vår Inofficiella Japanese Chin special i Väla. Han skulle även döma andra raser som; Phaléne, Russky Toy, Pekingese & Malteser. Jag och Per hade åtagit oss att ta hand om dessa två då vi själva inte skulle ställa ut. Samtidigt hade vi erbjudit oss att jobba gratis som ringsekreterare, allt för att hjälpa klubbens ekonomi.

Har aldrig jobbat som ringsekreterare innan så detta var nytt för mig. Jag skrev kritiker och Per ropade in hundarna så att rätt hundar var på plats och såg till att rätt hund fick rätt pokal osv. Måste säga att detta var jättekul. Men om jag hade vetat att vi inte skulle få varken, kaffe, mat eller något att dricka så hade jag nog packat med mig lite hemifrån. För guuud vad det tar på krafterna att sitta så en hel dag. Tillslut blev man så trött och nästan lite fnissig att man inte kunde koncentrera sig på sitt jobb på bästa sätt. Orden på pappret bara flöt ihop och jag såg knappt själv vad jag skrev eller hur jag stavade.

Peter Van Baaren frågade mig hela tiden om vi inte skulle få något att dricka eller äta. Jag sa bara lugn, det kommer nog. Inte ens ett glas vatten blev vi erbjudna. Så jag förstod ganska snart att någon fika eller lunch var det inte något som klubben hade tänkt bjuda på. Som tur var så hade snälla Eva-Britt lite kaffe till oss alla tre som hon bjöd oss på. Vilket gjorde att vi klarade oss genom dagen. Vet inte om jag någonsin kommer att ställa upp igen. Om jag mot förmodan skulle göra detta så skulle jag nog se till att ha med mig egen mat och fika!

När väl BIS finalerna drog igång så längtade vi ALLA tre efter den grillkväll som klubben och dess medlemmar skulle ha på kvällen. Äntligen lite mat!!! Men jag är lite gnällig när det kommer till kött som inte är ”well done”, har lite svårt för kött som är rosa. OCH speciellt när det gris kött. Tror till och med att det kan vara farligt att äta kött som är rosa om det inte är nötkött. Men OK, eftermiddagen/kvällen flöt på och vi åkte hem för att ladda upp inför dag 2 i Väla.

Roligast under dagen var i slutet då det var dags för BIS final. Per ropar – BIS-2 blir Japanese Chin och dagens vinnare blir Cavalieren!! Herregud, jag höll på att skratta ihjäl mig. Är man trött då? När man inte ser skillnaden på en vit fin Malteser som blev BIS och en Cavalier.

På fredagen skulle Japanese Chin Sociteten ha årsmöte och efteråt hade klubben bjudit in Peter Van Baaren att hålla ett föredrag om Japanese Chins. Årsmötet flöt på bra och jag är glad att jag inte är med på något sätt, men samtidigt beundrar jag de som vill. Att sitta i en klubb och jobba och lägga ner en massa energi och sin själ är verkligen något som man skall ta av sig hatten för. All lycka till den ”nya” styrelsen i framtiden!! Under mötet fick ”Kenzo” en stor fin röd rosett för att han var den vinstrikaste i rasen under 2010.


KENZO'S ÅRETS HUND ROSETT

Efter mötet så var det Peters tur. Han hade förberett sig väl och hade gjort en sån fin presentation om rasen och hur han som både uppfödare och domare ser på Japanese Chin. Tråkigt att inte alla stannande efter årsmötet och lyssnade på vad Peter hade att säga om vår underbara ras. Detta var både intressant och väldigt lärorikt. Men samtidigt så vet jag inte var självaste Peter Van Baaren-Grob har att lära proffs!!

Både Peter och Marco är så underbara människor. Så lätta att ha här hemma och de skötte sig precis så som jag tycker att det skall vara. Te.x är man hungrig, ja då tar man en macka och skäms inte för det. Annars kan det lätt bli lite jobbigt om man skall springa och se så att de har det bra. Det gör man ju i och för sig ändå men skönt att veta att de känner sig som hemma.

Vi tog en tur till Marstrand då Marco är ett riktigt äkta ABBA fan. På Marstrand hade ABBA tydligen spelat in videon till låten – ”The Winner Takes It All”. Vi letade upp alla dessa platser, ”posade” som ABBA och givetvis fotades allt detta. Jätte kul att vi fick uppleva detta och så himla kul för Marco att vi tillslut hittade alla dessa platser på Marstrand.


Marco, Per & Peter på Marstrand

Sedan var det dags för utställningen i Vänersborg i Söndags. Med oss hade vi bara Japaneser. ”Kenzo” blev återigen Bästa Hane och ”InDashio” blev 3a Bästa Hane. Lilla ”Greta” gjorde debut i vuxen sammanhang och vann Juniorklassen med CK. Hon slutade som 2a Bästa Tik då lilla ”Kiki” blev bästa tik med sitt 3dje Cert och blev då Ny Svensk Champion, vår 5e Champion i år, NOT BAD (4)!

Denna gång fick faktiskt ”Kenzo” se sig slagen i BIR & BIM. ”Kiki” vann och domaren Rui Oliveira var lyrisk över ”Kiki”. Efteråt sa han att han inte hade sett sådana Japaneser med så fin typ sedan 70-talet eller i alla fall tidigt 80-tal. Han var så glad och hoppades att vi kunde bevara denna fina typ som håller på att försvinna ur rasen. Asså shiiit, kan man bli mera stolt när man hör något sådant?? Tror inte det, alltså NOT BAD (5)!!

Även om vi inte hade anmält några Cavalierer så gick det ändå bra i den ringen för hundar som vi har sålt. Vouges Queen Charmian blev Bästa Tik och fick cert nr 2. Även lille Vouges Yossip gjorde det bra och fick ett res-Cert. Grattis till ägarna Kristina & Rolf och Camilla. NOT BAD (6 & 7)

Nu får vi en ledig utställnings helg i den som kommer. Tyvärr så skall vi under veckan hinna med en begravning. På lördag fyller Pers syster 50 år så vi kommer att slängas mellan glädje och sorg. Men är det inte så livet är?

fredag 27 maj 2011

CH. VOUGES OUTLANDER

CH. VOUGES OUTLANDER
(Ch. Rosscrea Free Loader - Ch. Craigowl Ritz)

Fick igår lite glada nyheter från Tyskland. Carmen & hennes "Lando", Ch. Vouges Outlander skickade ett urklipp från en tysk tidning och berättade samtidigt att "Lando" nu även kan titulera sig som "Tysk Utställnings Champion" !!

- Grattis Carmen till allt jobb du har gjort med lille "Lando"!!!

torsdag 26 maj 2011

VALPAR, VALPAR & VALPAR!!

Det är ganska exakt 1 år sedan som vi hade små Cavaliervalpar i huset. Jag räknar nästan inte Japanese Chin Valpar för de är så mycket lättare att ha än en kull Cavalierer.

Chin valpar är lika vilda som andra valpar. Men de är lite mera fina i kanten och skaffar sig nästan som en toalett i valphagen. Alla går till samma tidning och gör sitt. För mig är det lätt och enkelt att städa. För de river inte och strimlar sönder några tidningar heller. I alla fall inte de Chin valpar jag har haft.

Cavaliervalpar däremot, ja de kan man hitta med hage och allt i en annan del av köket på morgonen. De struntar fullkomligt i var de skiter och om de alla på en gång hoppar runt i det. Att hitta en liten ”korv” i vatten skålen på morgonen eller då och då är inte så ovanligt!!

Men ännu är inte riktigt ”Lisas”, Ch. Vouges Delicious valpar där. Men snart… Idag kommer den första spekulanten på en av tikvalparna. Skall bli spännande att se vad de tycker. De andra två är också bortlovade. Snart dags även för de att komma och ta sig en titt!

Sedan har vi ”Riha’s”, Ch. Clopsville Cimarrons valpar. De har nu börjat vingla omkring lite och morra på varandra. Tur att det blev två, så att de har varandra att slita och dra i när de nu växer upp. Vad skall jag göra med dessa två små godingar?? Ja, vet faktiskt inte riktigt. Men det hör ju inte till ovanligheterna att de stannar hos oss!

”Betty’s”, Homerbrents Betsu har ju sina små Chin valpar. Alla fyra är fortfarande kvar här hemma. Kan inte riktigt slita mig från dessa underbara små bollar. Men jag inser ju givetvis att alla kan ju inte bara stanna. (Även om jag vill) Känner mig lite glad att jag har möjligheten att njuta lite längre än vanligt av dessa valpar. Men det börjar bli dags att börja ta lite beslut om var och när de lämnar oss för nya hem. Först ut kommer i alla fall bli ”Chaplin”. Han skall flytta till min Moster Anne. Han kommer att få det toppen!! De andra tre då??

Åhh – Va svårt!!!

onsdag 25 maj 2011

MINA TANKAR KRING, RUNT & OM HÄSSLEHOLM!

Per och jag är väldigt lika i många lägen. T.ex. så tycker vi båda att ”Borta bra men hemma bäst”. Mycket beror nog på att man inte riktigt vill lämna allt man har hemma när det kommer till hundar, valpar och allt men också att få sova i sin egen säng. Det går bara inte att jämföra sin egen med någon annan säng. Så som vanligt går vi upp i ottan och åker tidigt på morgonen istället för att vara på plats redan kvällen innan.

Väl på plats i ett soligt och härligt Hässleholm bänkade vi oss mellan ringarna 9 & 10. Som verkligen är ringar i Hässleholm, alltså runda. Vi hade lite tur denna gång med att ringarna för Cavalierer och Japaneser låg bredvid varandra. Vi chansade också lite på att inte ta med något tält. Vädret skulle ju bli fint – Asså Shiiit, vilken tur vi hade!!

När PM’t kommer på posten så försöker man reda ut hur dagen ungefär kommer att se ut. Kommer det att krocka, med att vi skall ha in hundar i olika ringar på samma gång, eller är det lugnt. Inför Hässleholm så såg det ut som om det skulle klara sig ganska bra. Med på något konstigt sätt gör det ändå aldrig det.

Vi hade anmält 4 Japaneser och 1 Cavalier. Lite tvärtom mot förra året. För oss skulle det bli första gången för i år som vi visade en Cavalier. Att ”Rickey”, JWW-10 Clopsville Gin Rickey var anmäld var bara för att han blev 2 år några veckor tidigare. Då är det ju dags att börja jaga det efterlängtade sista Certet & Championatet.

Givetvis kom krocken... ”Viktor” och ”Rickey” skulle in i ringen samtidigt. Per tog ”Viktor” och jag tog in ”Rickey” i öppenklassen. Det tog längre tid än jag hade trott och Per fick rusa ut och ta även ”Kenzo” in i ringen. När ”Rickey” precis blir placerad som etta i sin klass så hinner jag rusa ut och hjälpa till med att ta in ”Viktor” i Bästa Hane.

”Kenzo” blir Bästa Hane och ”Vicktor” blir 2a Bästa Hane med sitt 3dje Cert. Sedan är det bara att rusa tillbaka och ta in ”Rickey” i Bästa Hanklassen. Min glädje var TOTAL när ”Rickey” vinner!! Han blir Bästa Hane med CACIB & CERT vilket gjorde honom till Svensk Champion. För mig blev han nästan GRAND CHAMPION då en av SKK auktoriserad domare sitter ringside och ropar – CITAT: ”FAN, detta är inte sant, det är inte sant”.

Hade varit mycket roligare och trevligare om Per hade ropat detta från ringkanten. Men det gick ju inte då han inte var på plats utan rusade runt för fullt med japaneser i ringen bredvid. Men för honom hade exakt samma ord haft en HELT annan innebörd. Men det är bara att ruska av sig, egentligen inget att bry sig om. Hade faktiskt inte så mycket tid att grubbla över detta just då, för jag skulle ju vidare in i den öppnaklassen på Japanese Chin tikar med ”Kiki”, Homerbrent Chinki. Ingen vila ingen ro….

”Kiki”, var den enda som fick exellent av tikarna så hon blev Bästa Tik med sitt första Cert. I BIR & BIM drog ”Kenzo” det längsta strået som vanligt. Men inte illa, hittills hade dagen gett oss 3 CACIB, 1 res CACIB. 3 CERT, 1 BIR & 1 BIM. Känns som om allt hände på 15 minuter en kvart!


Ch. Aranel Kenzo BIR & Homerbrent Chinki BIM
Domare Birthe Scheel

När all stress och spring var över var det bara att försöka njuta i solen resten av dagen då det var många tikar innan ”Rickey” skulle in igen och tävla om BIR & BIM. Annars så tycker jag dagen var mycket trevlig. Många glada miner, tror att vädret också gör sitt till!

När det väl var dags för BIR & BIM så tog ”Rickey” BIR:et men jag måste säga att BIM tiken Silversjöns Give Me Love var riktigt fin hon med. Grattis till uppfödare & ägare Jessica Rahm.


Clopsville Gin Rickey BIR & Silversjöns Give Me Love BIM
Domare Mr. Robert Sansom

Allt klart och man sitter med två hundar som skall in i grupp finalerna. Men vad får man höra då. Jo, att det lobbats på morgonen innan utställningen ens har börjat, för att andra ”pärlor” skulle vinna och inte ”Rickey”, eller någon annan heller för den delen. Så tråkigt att få höra, vilket gjorde att lusten att stanna totalt rann av oss….

Men vad gör det så här i efterhand, egentligen. Stor eller ja, jättestor eloge till domaren som gjorde sina egna val och ingen annans. För mig känns detta som om man har vunnit över en så kallad ”stormakt”, vilket för mig gör ”Rickey” inte bara till Champion utan – GREAT GRAND CHAMPION!! En så skön känsla, nästan som en orgasm light och med nackhåren ståendes rakt ut.

Vet att Hans Rosenberg på SKK skrev en artikel utifrån en domaren situation och jag måste säga att den var riktigt bra, förstår honom så väl. Men vi vanliga dödliga utställare har det inte heller så lätt alla gånger. Eller hur? Att behöva brottas i maktens korridorer är varken lätt eller roligt. Speciellt inte om man inte har någon lust att brottas…..

Att efter bedömningen och utställningen ifrågasätta domarens beslut går över mitt förstånd. Nästan så att det blir lite pinsamt. ”Rickey” är som han är, ser ut som han gör – A la naturell. Jag tänker då verkligen inte fuska fram något annat!

En allmän fråga; Är detta verkligen OK? Skall dessa ”maffia” metoder verkligen behöva finnas i vår underbara hundsport. Ska man verkligen behöva spela ett fult och oärligt spel för att vinna eller komma någonstans i denna hundvärld? Det är trots allt bara en hobby och på skoj, inte på liv & död. Ingen hund är varken perfekt eller oslagbar, eller? När är det dags att sätta stop, och vem skall göra det?

För att återgå till början så är Per och jag kanske inte alltid så lika. Han beställer alltid nån form av milkshake och jag Fanta när vi stannar på McDonalds eller liknande på vägen hem. Denna gång firade vi till det riktigt med att även ta en Kaffe Latte och en kanelbulle var, Mums!

Nu laddar vi om inför näst kommande utställningar. Efter en helg som denna så känns det nästan som om det kvittar hur det kommer att gå i fortsättningen. Denna helg gav mig ändå SÅÅ MYCKET av allt och lite till. Det kommer jag leva på LÄÄÄNGE! *Ler*

fredag 20 maj 2011

WORLD OF CAVALIERS



MISSA INTE CHANSEN!!

Fram till V. 23 går det fortfarande att beställa boken till special pris. Efter detta kommer boken att tryckas och får då ett annat dyrare pris. Gå in på www.vouges.se och välj webshop, där hittar du boken.

OBS! - Det går fortfarande att beställa den förra boken till special pris, för er som inte har den. Detta gäller också fram till V. 23

Ni som redan har köpt/bokat boken. Snart kommer den.... ;-)

tisdag 12 april 2011

FORSHAGA ETT ÅR SENARE!

2010 - ARANEL KENZO, BIR

2010 var första gången som vi ställde ut på en SDHK utställning. Detta skedde i Forshaga. Både jag och Per tyckte då att det var en trevlig utställning och debuten gick bra. "Kenzo" blev först BIR och sedan i finalerna var han både BIS-JUNIOR och senare även BIS-2. Vi hade med oss lilla "Betty", Homerbrent Betsu i Juniorklass med hon ville inte. Vilket är helt ok, första gången för henne och inomhus var kanske inte det bästa. Vi gjorde i alla fall ett bra försök. Med oss hade vi också lille "Viktor", Vouges Roiyaru Toriko men han var bara med för att social tränas och lära känna miljön. Kanske skulle vi ha gjort så med "Betty" också innan. Lätt att vara efterklok, eller hur?

Hem åker vi glada och nöjda och känner att SDHK utställningar måste det bli flera.....


2010 - ARANEL KENZO, BIS-JUNIOR

Men vi hinner knappt hem innan jag får höra att jag hade röda byxor på mig. Plus att jag hade suttit ned i ringen.... Inte så farligt kanske men det stoppade inte där. Fick också höra att "Kenzo" inte var något speciellt att ha. Betty var FÖR plattnäst och FÖR liten och skulle inte kunna ha några valpar. (Hon har just nu 4 stycken). Det stannande inte där för lille Viktor som struttade omkring hade helt fel päls, och den skulle aldrig bli bra. Så fel allt blev nu när man har resultatet och facit ett år senare.

2011 - HOMERBRENT SAWAYAKA, BIR & ARANEL KENZO, BIM

I år hade vi med oss tre debutanter och det var tikar. Tidigare har vi bara visat våra hanar men nu var det dags för flickorna att visa var de går för. "Sawa", Homerbrent Sawayaka blev BIR och fick sitt första cert i Sverige. "Kiki", Homerbrent Chinki var inte långt efter och blev 3a Bästa Tik med res Cert. Lilla "Greta", Vouges Roiyaru Naiki var i valpklass och blev BIR-Valp.

I år fick "Kenzo" stå tillbaka och blev BIM. "Viktor", Vouges Roiyaru Toriko som ett år tidigare hade sin valp päls kvar blev 3a Bästa Hane med Res Cert. Han blev ju BIR med Cert i Göteborg på MyDog i Januari i år.

Mest nöjd med dagen var jag nog över att våra flickor skötte sig över förväntan i ringen. De både travade på och "showade", så att jag nästan fick gåshud själv. Kan man bli mera stolt!?

Dagen var mycket trevlig. Alla var glada och vi njöt av dagen tillsammans med Eva-Britt, Ingrid & Börje eller ja, alla som var där. Måste säga att SDHK utställningar är riktigt trevliga.

På vägen hem skulle vi stanna på en Golfklubb och äta middag tillsammans med Henrik Johansson och Tjörn gänget Barbro, Anna & Magdalena. När vi väl var framme var golfklubben stängd. Men jag rusade av hundarna på banan, så att de fick sträcka på benen efter en lång dag i Forshaga innan vi alla for vidare till McDonalds i Säffle.

Vissa hade lite problem att ta sig dit, men väl framme så smakade det gott med en burgare, kaffe, glass och allt annat vi "mölade" i oss. Men vad händer.....

Vi hinner knappt hem innan vi får höra en massa om oss och våra hundar igen. Varför blir det så just i Forshaga? Vilar det något ont över denna utställning, eller vad beror det på? Tänk att det finns proffs till allt. Dessa proffs kan allt och vet allt. De har ju också alltid de bästa hundarna. Men om de nu är så bra, varför är de lämnade hemma??

Kanske är det tur att det var sista året SDHK hade sin utställning i Forshaga. Jag håller tummarna för en trevlig ort till nästa år. Vi kommer, va så säker!

Tack i alla fall till Ingrid, Börje, Eva-Britt, Henrik, Anna, Barbro och Magdalena med flera för en trevlig dag tillsammans!! Hoppas nu på flera mysiga och trevliga utställningar tillsammans.... ;-)

torsdag 7 april 2011

MIN ÖNSKELISTA – DÅ & NU!!

När jag var liten så hade jag alltid en önskelista som såg ut ungefär så här:

  1. Hund - Cavalier
  2. Hund - Cavalier
  3. Hund - Cavalier
  4. Hund - Cavalier
  5. Hund - Cavalier

Så fortsatte listan år efter år och om och om igen… Någonstans däremellan klämde jag ibland in Carolas nya skiva. Efter mycket om och men, så gick alla mina önskningar i uppfyllelse. Har ju nu en massa fina hundar, och nu även min andra favorit ras, Japanese Chin. Med all säkerhet har jag alla Carolas skivor också. Nu ett antal år senare så ser listan mera ut såhär:

2. Städhjälp – Städ, tvätt och disk och allt sånt boring!

3. Kennelhjälp – Någon som gillar att bada, träna, fixa & mata mm

4. Kock – Någon som ser till att jag äter både bra och nyttigt

5. Butler – som bara passar upp på mig och plockar efter mig

6. Personlig Tränare – Ja, bara någonn som ser till att jag håller formen

7. Personal Shopper – En som vet PRECIS vad jag vill ha och passar i

Jag är egentligen inte så mycket för saker, döda ting. Som en ny TV, eller senaste datorn, telefonen eller resor. Jo förresten resor skall ju in på listan någonstans. Vill faktiskt kunna resa mera. Men har man önskat sig hundar, så får man glatt stanna hemma. Eller så åker man ändå och då alltid med dåligt samvete.

Tänk var önskelistor kan förändras med åren, fast just nu är min önskan No:1 ett lite mera privat liv. Inte för att jag inte gillar att ha folk runt omkring mig, det gör jag – Absolut, missförstå mig rätt! Men för det första vill jag inte vara den som utför alla dessa önskningar på min senaste lista. Om jag skall göra det vilket jag gärna gör, så vill jag kanske ha lite hjälp då och då, om inte med respekt och inte tas förgivet.

Har faktiskt börjat fundera lite på att ge mig ut och jobba. Dels för att få komma ifrån lite (inte bara från hemmet, utan även från hunderiet som äter upp mig ibland) och bara få vara ”Me, Myself & I”, sådär lite lagom ego. Men vem skulle ta hand om punkt 2-7 då?

Jag vill kunna ta hem mina vänner som bor över när jag vill. Jag vill kunna spela mina Carola skivor på högsta volym när jag städar och fixar hemma och samtidigt veta att jag inte stör någon annan.

Och om jag ligger på soffan och myser på kvällen och nästan somnar sådär härligt, så vill jag inte höra att någon står och skriker i dörren – HALLÅ!!

Känns som om jag börjar bli lite för gammal för att leva i ett kollektiv. Jag vill numera kunna göra det jag vill, när jag vill. Till och med moppa golven naken om det så skulle vara. Men det kan jag inte för att jag vet att närsomhelst står det någon i dörren och ropar – HALLÅ!!

Jag tycker att det är jättekul om någon kommer och spontan hälsar på. Vill verkligen inte att det skall bli så att man måste boka en tid för att komma hit. Men ett – HALLÅ i dörren varannan timma blir lite väl mycket ibland.

Som liten skickade man ju alltid sina önskelistor till Tomten. Var skickar man sina listor nu, i min ålder? Hittar jag ingen att skicka min senaste lista till, då är ju hoppet litet att den går i uppfyllelse, eller hur? Men det kommer den ju inte göra i alla fall - I know!!

Risken finns kanske att min No:1 går i uppfyllelse när jag är en sådär 75 år och ingen bryr sig om mig längre. Då längtar jag säkert efter ett – HALLÅ i dörren. Så sorgligt, kanske skulle jag istället njuta av mitt lilla kollektiv så länge jag kan och medans jag kan!! Jag skall nog sluta gälla, känner mig som en ”Desperate Housewife”

Mitt liv är ändå trots allt toppen. Har allt jag kan önska mig och lite där till!!