HELGEN HAR GÅTT I ETT.....

Fredagen avslutades med fredagsmys med Per & Hanna. Per kom inte i säng förrän vid 12, inte mycket sova då de skulle gå upp 03:00 för att köra till Norge. Jag och Hanna satt kvar och skulle bara ta en sista natt cigg. Det blev en till och en till..... plötsligt var klockan 02:00. Oj, en timma att sova tänkte Hanna den stackaren....

Vi la oss aldrig, jag la mig en stund på soffan medans Hanna fixade håret och piffade till sig inför utställningen. 03:00 kom en yrvaken Per upp, de packade det sista och drog mot Norge.

När det väl hade åkt så passade jag på att rasta ALLA hundarna. Tänkte att om jag rastar dom nu så behöver jag inte gå upp i ottan och släppa ut dom. Kanske kunde jag få sova lite granna i alla fall. Sagt och gjort, jag öppnade dörren och hundarna sprang ut. Det blev tyst, konstigt tyst. Så jag tittade ut och fick se att jag glömt att stänga grinden, efter att ha rastat de hundarna som skulle till Norge. HJÄLP, alla var ute och sprang för det vilda. Jag rusade ut mitt i natten och skrek som en galning. Alla kom fort förutom nykomlingen Rickey. HJÄLP igen, efter att ha jagat en stund så kom han äntligen. Stackarn, undrar vad han tänkte. Kanske, - Gör man såhär i Sverige!?

Trötta båda två anlände de till Norge. Inte mycket ENERGI men de gjorde så gott det kunde. Teddy blev Bästa Hane och Norsk Vinnare 2009. I förra inlägget var jag en yrhöna, men nu bytte jag kön och belv stolt som en tupp!!

På kvällen kom två mycket trevliga damer från Finland tillsammans med en väldigt trevlig Henrik. De skulle komma och para, plus titta på valparna. Per och Hanna var trötta men allt gick bra med både parning och valptitt!! Sedan var det en dusch för dem för att sedan slänga sig på soffan och bara göra ingenting....

Söndag morgon, dags att para den Finska tiken igen, innan de skulle flyga tillbaka till Finland. Per & Hanna var fortfarande sletna efter Norge resan, så vi ägnade dagen åt ingenting. Så skönt ibland.

Senare på eftermiddagen/kvällen så åkte vi alla tre hem och hälsade på vår favvis tjej, Erica. Hon jobbar numera hela tiden så vi hinner inte umgås på samma sätt som tidigare. Alltid så mysigt och trevligt att komma hem till Familjen Munter/Karlström.

Efter detta hem igen för att fortsätta ta framåt stupat sidoläge i soffan. *Hum* första advent. Inte en stake i sikte.... Men det har jag fått fixa med idag. Bättre sent än aldrig... eller hur?

YR HÖNA!

Yr höna, just precis så känner jag mig. Andra har svininfluensan....

Springer omkring och får allt och inget gjort. Känns som om man kommer ikapp sig men samtidigt inte. Nya saker att göra dyker upp hela tiden. Hopplöst!

Idag skall det badas hundar. Det är utställning i Norge i morgon. Jag stannar hemma då valparna behöver tillsyn. Som tur är så ställer gulliga Hanna upp och åker med Per till Norge och hjälper han med hundarna.

Valparna mår bra, Jennifers ser ut som små flodhästar och Marjas som små kattungar. (å jag som en virrig höna)

Nä, nu måste jag yra vidare.... Snart kommer Per hem och galer som en tupp att inget är gjort!! *Hihi*

ALLA VALPARNA!!

Allt funkar bra. Jennifers valpar är tjocka, tysta och nöjda. Och med Marjas ser allt ut att funka bra så här långt! Hon har mer mamma instinkter än vad jag hade väntat mig av henne. Marja är en dam som annars är lite fin i kanten. Men nu verkar hon inte bry sig om att få lite skit under naglarna. Det har blivit hund av henne med.

Tack till alla som har ringt, mailat, skrivit i gästbok och på Facebook. Någon frågade vad som hände med Marjas flickor. Ja, det undar jag med. Det blev inga denna gången. Men det är helt OK, alla vet ju att jag gillar pojkar.....

Nu har jag städat, plockat undan och tagit hand om alla de andra hundarna. kommit ikapp mig helt enkelt. Nu skall jag ha liten egen tid. Bara slappa och ta igen mig. Njuta av allt som har hänt de sista dagarna. För imorogn och på fredag är det dags att förbereda inför Lilleström, och Norsk Vinnar utställning i Norge.

Ingen vila, ingen ro....

MARJA HAR VALPAT!!

Oj, vilken natt. Så spännande att få valpar av en annan ras än Cavalier King Charles Spaniel. En erfarenhet rikare!

Lilla Marja bäddade lite igår natt. Inte mycket men man kunde ana att det var något på G. Hon var lite tidig då hon har sina 63 dygn nu på fredag.

Men det var inte förrän på förmiddagen hon satte igång på riktigt. Hon bäddade, flåsade. Visste inte riktigt om hon var kissnödig eller om det var 2:an som gällde. Stackarn, hon kände bara att det tryckte på någonstans. Inte lätt att veta när man får valpar första gången.

Det tog LÅNG tid, första valpen föddes nu i natt. Runt 01:00 tiden. Marja var då redan jätte trött efter att ha jobbat på som attan hela dagen. Efter att hon fött den första så bestämde hon sig för att vila några timmar (Klokt val). Nästa valp kom inte förrän vid 5 snåret nu på morgonen. Sedan vilade hon några minuter för att bestämma sig att det var lika bra att klämma ut en till.

När det var gjort var det som om hon inte hade gjort något. Hon såg pigg ut igen och satt stolt mitt i den lilla skaran valpar. Jag gjorde frukost till mig själv, och Marja kom som ett skott och var inte sen med att vilja smaka. Allt var frid och fröjd.

Jag var ärligt talat lite orolig ett tag i natt, efter att första valpen var född så orkade inte Marja stå upp längre. Min tanke var bara - Herregud, hur skall Lilla Marja klara av detta!?

Men måste säga så här i efterhand, att hon skötte allt galant. Just nu ligger hon brevid mig och sover med sina valpar. Jag är också helt slut, varför vet jag inte. Man sitter ju bara brevid och tittar på när Marja jobbar. Men det tar på krafterna att få valpar.

Har nu flyttat in alla valpar i sovrummet och skall nu ta mig en tupplur medans mammorna och valparna sover. Snart är det liv i luckan igen. Måste bara säga att små nyfödda Japanese valpar är hur söta som helst. Små näpna huvuden, runda som pingisbollar....

Nä, nu somnar jag snart. Vad säger man God natt, eller God morgon. Nu skall jag försöka sova.
Tre små Japanese pojkar har kommit till världen, gud va kul!!!

JENNIFER + ADAM

Idag har jag bara suttit på ändan och vakat över Jennifer och hennes valpning. Hon började bädda igår kväll. Och idag på dag dygn 65 kom äntligen valparna.

Valpningen var lätt och enkel, inga problem. Men Jennifer är ju numera en rutinerad mamma. Sist hon fick valpar så lovade jag henne att nu var det NOG. Men när tanken dök upp att para henne med Adam, nu 10 år så ändrades allt. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig, eller hur?

Jennifer fyller 7 i april så det är två gamla & friska hundar som har gjort sitt. Har verkligen sett fram emot att få dessa valpar. För ca 8 år sedan parade vi Jennifers mamma, "Kit", Ch. Herrgårdscavaljerens Manga, med Adam. I denna kullen föddes bland annat Ch. Vouges Hanky Panky. Men att försöka kopiera eller att få något liknande är i stort sett lönlöst. Men ändå väldigt spännande. Framtiden får utvisa!

Det blev 2 tikar och 1 hane, alla Blenheim. När Per kom hem från jobbet så var han nog lite förvånad att det inte var en enda trefärgad valp. Men jag tror att Adam har slut på bläcket i patronen. Han är ju gammal nu....

JULIA & PUTTE

Julia & Putte fick komma hem i helgen. De kom till oss igår och har stannat här tills idag. Mörbultade har de haltat omkring och blivit servade av oss. Lite mys fick det bli med smågodis och Coca Cola men stackars Julia kan inte tugga. Så hon fick suga i sig choklad och använda sugrör för att kunna dricka.

Julia var svullen på armar, ben, bröst & Sidorna av kroppen av kraschen med moppen. Hennes ansikte var också svullet och skimrade i blått, rött, lila, rosa, ja nästan alla färger. Tyvärr har hennes tänder fått sig en smäll. Röntgen på tänderna får visa var som händer näst.

Hennes kille Putte har ett ORDENTLIGT djupt sår över hela smalbenet. Han har sytt inifrån och ut och hoppar nu på kryckor.

Alla, ben är hela och de lever.... Så skönt. Detta hade kunnat gå riktigt illa. Läkarna och ambulans personalen som tog hand om Julia & Putte har ALLA sagt att - Dessa två ungdomar har verkligen haft änglavakt!

Moppen finns inte längre kvar efter kraschen. Vilket visar att kraschen var kraftig. Rykten bland ungdomarna i Kungälv flödar. Någon hade sett ambulans förarna lägga en filt över Julias ansikte där hon låg på marken efter kraschen. Tur som var är detta bara rykten, Julia lever. Men hon var medvetslös tills hon fick hjälp.

Både Jag, AnnSofie (Julias Mamma) & Puttes mamma är så tacksamma att de två som stod på sin balkong och bevittnade allt, hjälpte våra barn och såg till att ambulans kom på plats. TACK!

Julia i närbild, konstigt nog så ser det inte ut som om hon är så skadad här..
Det såg värre ut i verkligheten.

Julia & Putte har nu åkt hem till sina mammor. Deras tur att serva dessa två ungdomar. Jag tror och hoppas att både Julia & Putte nu har lärt sig en läxa och att det är försiktigare i framtiden. Detta var ju tråkigt nog ingen rolig läxa att lära sig. Tror att båda så här i efterhand heller hade pluggat glosor...

Idag har Jag & Per jobbat på ett lite projekt som vi har dragit igång. Oj, vad mycket jobb det var då. När man planerar så ser allt så himla lätt och enkelt ut. Ja, ja... Vi har nog tillräckligt med tid på oss. Allt är tänkt att det skall vara klart till 2010. Men hur mycket tid har vi egentligen. Vi skall till Lilleström, Stora Stockholm sedan är det Jul och Nyår.... Hoppsan, Vi får nog gasa på och jobba på dag, som natt!!

1 VECKA KVAR!

OLYCKA!!

Min yngsta dotter Julia har råkat ut för en olycka. Detta hände igår kväll och nu ligger hon på intensiven, Kungälvs Sjukus!!

Åh, vad jobbigt.

Men hon mår trots allt ganska bra, trots en kraftig hjärnskakning. Hon har röntgat ansiket idag. Igår var det hela kroppen. Senare idag skall hom röntga om sina knän, då det inte verkar bra. En och annan tand har också fått ryka!! Hennes mamma säger att hon ser helt blåslagen ut. Som om hon har blivit misshandlad ordentligt, svullen och blodig överallt.

Stackars liten....

Hon och hennes pojkvän var ute och körde med sin moped. Putte körde och Julia satt bak. Någontig gick snett, vad vet vi inte ännu......

Hur skall det bli med fredagsmys idag??? Kan man som förälder verkligen slappna av någongång??

MAKE LOVE, NOT WAR!

WE ARE FAMILY!!!

Det kan man väl nästan säga nu när den 5e Cavalieren från Clopsville har landat hos oss i Sverige. Känns nästan lite lyxigt att kunna få denna äran att hämta hem 5 så fina hundar från samma kennel. "Rickey", eller Clopsville Gin Rickey som han heter i stamtavlan, är en halvbror till våran "Bailey". Han är även en yngre helbror till våran "Summer". Skall bli spännande och se vad denna lille kille kan göra för oss här i Sverige.

Att få äran att köpa en Cavalier från Bob & Jean känns så tryggt och säkert. De är underbara med sina hundar och alla de gamla lever kvar där hemma. Detta gör att man har möjliget att se mormor, farmor, gamle mormor osv. Flertalet blir upp till 15-16 år gamla. Sedan att de är väldigt ärliga, och det gör ju inte saken sämre. De är öppna och berättar allt oavsett om det är bra eller dåligt. Sedan gör de också allt för att vi skall få med oss alla viktiga intyg till Sverige. Oftast när man köper en hund utomlands så är det som ett "blankt" kort. Man vet inte så mycket om hundens förfäder när det gäller hjärta, ögon & knän. Men Bob & Jean har kollat och testat det mesta. Kan det bli bättre??

Hans äldre helbror Clopsville Rico Chico (Bild nedan) vann flera Best Puppy och fick res-CC från valpklass när han bodde i England. Numera bor han i Australien och har redan gjort det mycket bra. Följer honom med spänning hos de nya ägarna; Linda Hennessy (Ceellen) & Marilyn Madigan (Merseyport).

CLOPSVILLE RICO CHICO
JW, 2 CC's & 2 Res CC's

Igår vid 12 tiden landade han på Svensk mark. Dumt nog har tullen stängt mellan 12 och 13:00 så man har ingen möjlighet att få ut honom innan 13:00. Han fick snällt sitta och vänta i sin bur medans tullarna satt och drack kaffe och åt bulle. Men sånt är livet!!

Per var ute på Landvetter och hämtade honom för att sedan bara kasta in honom, och sedan åka tillbaka till jobbet. När han väl kom ur sin bur, så var det som om han redan bodde här. Hade bara varit på en åktur med Per.... Han nosade runt lite för att sedan nyfiket försökte leka med valparna som är 6 veckor gamla. Det gick inte så bra, så han fortsatte med att dra fram nalle efter nalle som ligger i en enda stor hög i Bia-bädden i köket.

Han är väldigt lugn och sansad, åt som en häst, inga beskymmer här inte. Så skönt!! Just nu ligger han och sover på hundarnas divan i köket. Vi får väl se om han kan gå i sina släktingars fotspår i framtiden. Vi är nöjda i alla fall, det är ju det som är huvudsaken! Eller hur!?

CLOPSVILLE GIN RICKEY
(GBCH. Aranel Cosmic - Clopsville Gin Fizz)

VEM ÄR DIN "HERO"!?

Klicka på länken så får du se vem som är min: http://www.tackfilm.se/?id=1258460902361RA20

Tack Fredrik!! *Hihi*

MÅNDAG!

Ju äldre man blir, desto fortare går veckorna. Redan måndag igen..... Hur funkar det egentligen?

Vår helg har varit lugn. Min dotter Julia med pojkvän Putte har varit här hela helgen. Men även om de är här så ser man dem inte så mycket av dem, mer än när det är mat. Annars är de i Julias rum. De ligger och kollar på DVD efter DVD. Får man hoppas i alla fall, orolig pappa som man är. De är ju ändå snart 16 år. Vet väl själv hur den tiden var. 5 minuter på filmen sen finns ju annat som är spännande.

Annars så har vi under lördagen passat på att åka till min pappa och klippa oss. Så skönt att få frillan fixad lite. Konstigt nog känns det lite naket efter man har klipp sig. Kan förstå om någon har hår ända ner till midjan att det känns naket och tomt. Men oss?! Per säger till och med att han tycker att det är kallt. Men det beror nog inte på att håret är kortare, tror mera att naturen har börjat frisera honom lite...

Söndagen var vi hemma hos Pers Mamma & Pappa och åt en mumsig middag. Pappa Alf fyllde år den helgen vi var i Laxå, så vi fick fira honom nu istället. Annars har vi inte gjort så mycket. Har sett de två sista Johan Falk filmerna. Tycker nog sådär om dom, men helt OK. Passar perfekt att slumra sig igenom en grå och tråkig söndag eftermiddag.

Idag har jag varit ute och gjort rent i hundgårdarna. Eller rättare sagt, plockat SKIT. Hur glamoröst är det egentligen. Urk, så himla skittråkigt. Men ett måste. Inte vill man att sina små älsklingar skall behöva leka på toaletten, som någon så fyndigt sa.

Imorgon har vi en spännande dag, vi får besök......

BAD ROMANCE

Lady GaGa - Kan det blir bättre, coolare och mera udda!? Vem har inte haft en "Bad Romace"?

RUTH & CADES VALPAR

Erica har varit här idag och haft lite fredagsmys med valparna. När hon ändå var här så passade vi på att ta lite kort. Här är bilder på Leamington Cinzano & Ch. Vouges Ruthie's valpar. De är 6 veckor gamla på måndag.

VOUGES TRAVIS

VOUGES TAYLOR

VOUGES TAITON

VOUGES TRINITY

MARINA & JACKSON'S VALPAR

Här kommer nytagna på våra valpar efter, Ch. Vouges Invincible & Vouges Voodoo Witch. De är 5 veckor på bilderna.

VOUGES UNION JACK

VOUGES ULRICH

VOUGES UNLIMITED

FREDAGEN DEN 13:DE

Är inte speciellt skrock full men är det ändå inte något speciellt med denna dagen. Hitills har allt går bra... Peppar, peppar. Gäller att hålla sig på mattan idag.

Just nu snöar det här, och det är svinkallt ute. Hundarna vill inte vara ute i snålblåsten. Japaneserna verkar tänka att shit, hoppas vi snart kommer in så att vi kan kissa...!!?

Våra valpar växer och frodas. De är väldigt söta, i denna åldern. De är mellan 5-6 veckor gamla. De äter som hästar, skriker när det ser mig stiga upp på morgonen. Tänk vad dessa små krabater ännå lär sig.

Igår fick jag med mig Per en runda till IKEA. Han är inte den lättaste att få med sig till sådana ställen. Skulle jag fråga om vi skall ta en sväng till Mediamarkt, Siba eller El Giganten. Då sitter han minnsan i bilen innan jag ens har hunnit knyta skorna. Ja, ja, vi har alla våra favoriter.

Idag är det som sagt fredag, och inte vilken fredag som helst. Men jag tror att denna fredagen är den BÄSTA för lite fredags mys. För att gå ut och hitta på något är nog inte att rekomendera. Eller?

MARJA

När jag ändå håller på att tjatar om Japaneser och inget om Cavalierer i de sista inläggen så måste jag ju bara skriva lite om hur det går för lilla Marja.

Hon växer....

Så kul, skall bli så spännande. Nästan så spännande att jag skulle vilja ställa in allt som är bokat och planerat de kommande veckorna.

Hon är redan ganska rund, hon har ca 2 veckor kvar innan hennes dagar är slut. Just nu vaggar hon omkring, har ingen riktig ro att ligga still. Hon sover på rygg, kissar oftare. Hon har börjat äta som vanligt igen, så hon mår säkert bra. Men när man ser henne vagga omkring så tycker man nästan lite synd om henne. Hoppas nu att allt går bra, i alla fall för min lilla Marja.

Så spännande..

LÅNGVÄGA BESÖK

Ironiskt nog så fick vi efter en hel helg i Japanesens tecken ett samtal på söndag kväll från en uppfödare i Göteborg av rasen Chihuahua. Hon kom med en fråga!?

Frågan var om hon och hennes tre vänner från Japan kunde komma och besöka oss under måndagen. Hon förstod att det var kort om tid, men jag sa att det ordnar vi, inga problem.

Besöket från Japan bestod av tre personer som födde upp olika raser. Bl.a Golden Retriver, Chihuahua & Yorkshire Terrier. En av dessa var allround domare med specialitet, de japanska raserna och dvärg och sällskapshundar. De skulle inte komma hit för att ta en titt på våra Japaneser utan på våra Cavalierer. En av dessa hade en väninna i Japan som var på jakt efter en ny hane, gärna en blenheim.

Eftersom våra Japaneser springer runt mina ben dagarna i ända, så var de dem som fick ge besöket det första intrycket. Lite kul….

Han som var domare föll pladask för våra Japaneser. Han tyckte att vi hade en jättefin samlig Japaneser. Han blev även lite överraskad av att vi inte har haft japaneser så länge. Fick han välja två så var favoriterna ”Koko”, Ch. Chinart Kokuo-No och lilla ”Betty”, Homerbrent Betsu. Han tycket att de hade fantastiska huvuden och uttryck. Tydligen var det svårt att finna dessa huvuden och typer, numera även i Japan. Så kul, kan man få bättre betyg utan att ens behöva anmäla och betala för att få sådana lovord. Han tyckte att vi verkligen var på rätt väg, och önskade oss all lycka i framtiden. Han lovade även att hålla ögonen öppna, om han visste att det fanns något fint i Japan som kunde flytta till lilla Kungsbacka i framtiden.

När vi sedan tittade på Cavaliererna så ville han genast ha ”Teddy”, Ch. Vouges Charlatan & ”Bailey”, Clopsville Baileys. Jag hade nog inte riktigt tänkt att de skulle få bli Japanska medborgare. Så jag fick vänligt men bestämt säga att de inte var till salu. Han gick igenom och tittade på resten för att sedan förstå att INGEN av mina hundar var tillsalu. Men än valparna då förstås, men han ville ha en färdig hund, gärna champion. Man nästan såg hur hans hjärnceller arbetade, för att sedan säga på knagglig engelska – Jag mailar dig när jag kommer hem till Japan. Skall bli spännande och se vad detta mail kan innehålla.

En av de andra var producent av hundschampon, och plockade fram flaska efter flaska. Dessa hade vi sedan en genomgång på hur de skall användas. För att visa mig så jag förstod, hur de användes (Han pratade ingen engelska) så kletade han in diverse preparat i mitt hår!! Öh!! Ja, ja, det blev fint. Så glansigt och silky!!! *ler*

Sedan sa vi ”Sayonara” och de for iväg till en sushi restaurang, i Göteborg. Men tänk vad liten världen ändå är ibland…..

/Tjing tjong

TREVLIG HELG I LAXÅ

Lördags morgonen så bar det av till lilla Laxå. Där hade JCS ordnat ett medlems, uppfödare möte. Vilket både jag och Per såg fram emot med spänning. Vi kanske var lite för optemistiska när det gällde tiden på morgonen för allt skulle börja 12:00, och vi sladdade in på parkeringen typ 11:58. Men det gick bra, vi var inte sist!!

När väl alla var samlade så hälsade Ordförande Börje oss välkomna och Domaren Gunilla Skallman tog över och gick igenom SRD med oss. Intressant, då vår ras ligger med på denna lista. Många olika frågor och funderingar gicks igenom och Gunilla skötte detta bra, trots att hon inte hade mycket tid att förbereda sig på. Vi pratade inte bara om SRD och vad detta innebär utan en och annan tråd hit och dit diskuterades om hur det är att vara domare.

Ett glatt & förväntansfullt gäng

Ingrid i högsta hugg med att lura på oss lotter....

När SRD genomgången med Gunilla var klar vid tre tiden, var det dags för det obligatoriska kaffet för oss hunduppfödare. Under tiden var det dags att köpa lotter. Både jag och Per har aldrig sådan värst tur i spel. Vi brukar säga att vi har tur i kärlek istället. Fina priser var det. Barbro Stenson (Linbackens) hade målat en VÄLDIGT fin tavla. ALLA ville vinna första pris. Tror du inte på sjutton att Per vann. Så kul! Skall nog hitta en fin plats för denna någonstans.

1:a Priset, tavlan

När väl kaffet var intaget så var det dags att för de som bodde på vandrarhemmet att installera sig. jag och Per åkte till hotellet och vilade lite, innan vi gjorde oss iordning för middagen som skulle hållas på vandrarhemmet på kvällen. Vid 18:00 tiden var det dags för lite mat. Under trevliga och glada förhållanden så åt vi, för att senare gå till ett sällskapsrum och fortsätta att ha trevligt. Vi pratade och pratade. Vi hade hur roligt som helst. Bland annat pratade vi om förfrusna schäfrar som var så små, så små. Helt otroligt. De kunde inte ens gå. Stackarna. *ler*

Massor med andra roligheter och dumheter kom under kvällen som gick. En efter en droppade av inför natten och allt verkade nöjda och glada över denna träff och dagen.

Ny dag och nya tag...

Söndag morgon, och dags för nya tag och ny information. Söndagen började med kaffe såklart, för att sedan fortsätta föreläsningen om avel och genetik. Fredrika Rönqvist från Arken var där och hjälpte oss igenom detta i några timmar. En väldigt trevlig kvinna som på ett djupt men enkelt sätt gick igenom allt, och inget. Även här några sidospår, intressanta sådana. Detta är ett ämne som är svårt och lite lurigt ibland, men mycket spännande och intressant.

Fredrika skötte detta galant och jag tror om jag inte har fel att alla uppskattade detta. Hon gick även igenom lite statistik om vår ras. Framtagen och baserad hur det ser ut på de olika försäkringsbolagen. Spännande, men något som slog mig var att det inte riktigt gick ihop med vad som sades dagen innan. Vad som skall uppmärksammas inom SRD. Men, men, en sak i taget. De lilla vi hann med såg bra ut för Japanesens fortsatta existens. Problemen liknar Cavalierens, med hjärtfel och patella. Något annat som lurar bakom hörnet, om man tittar på vad försäkringsbolagen har att komma med är, epilepsi och diskbråck. Inte kul, men som sagt en dag i taget.....

Här avtackas Fredrika av Ordförande Börje

När Fredrika och hennes genomgång var klar så var det dags för ett "öppet" styrelse möte. Något som skulle diskuteras var vilken väg vi skall gå för att komma till rätta och göra det bästa för vår älskade ras, Japanese Chin. Då rasen är en liten ras (till mägnd) så sa vi att vi inte ville ha några regler. Istället beslutades det om två olika rekommendationer, på hjärta & knän. Alltså bara rekommendation och inte en regel. Den som vill följa gör det och den som inte följer får göra det på eget ansvar. Personligen tycker jag att det var bra att JCS gör detta, det är ändå vår klubb som har ansvar för rasen i Sverige. Och rekommendationer är en mycket bra början.

När dagen väl var över så var det dags för kaffe och lite fortsatt snack innan vi for hem. Sedan splittrades vi alla för att åka åt olika håll. Barbro åkte med oss hem. Annars hade hon fått sitta i flera timmar och vänta på att hennes tåg skulle gå. Barbro bor i Borås området och där har jag själv spenderat några år av mitt liv. Det blev en nostalig tripp, då jag inte varit i detta området på många år. Jag måste erkänna att det kändes i maggropen. Det var en rolig tid jag hade där med en av mina bästa vänner, Morgan.

Jag vill passa på att tacka alla för en väldans trevlig helg. Varken jag eller Per känner någon i denna ras. Nu fick vi lära känna fler, och inte bara hundarnas namn och kennel namn som man kan läsa om i utställningskatalogen. Alltid trevligare om man kan få ett ansikte till alla dessa namn.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att upprepas på ett eller annat sätt, i någon form. Men då hoppas jag att fler kommer, lite synd att inte så många kom, och visade sitt intresse. Till er som inte var där, ni missade en väldigt trevlig och givande helg.

FREDAGS MYS!!!

Ja, då var det fredag igen. Dags att hoppa i de fina blå overallerna som vi fick i Borås. *ler* Idag blir det bara en lugn mysdag. Veckan har varit fyllt med känslor som har hoppat upp och ner. Dags att varva ner veckan som varit, och bara ta det lungt.

Imorgon bär det av till Laxå och mötet som Japanese Chin Sociteten anordnar. Skall bli spännande, kul och intressant. Vi har bokat hotell i Örebro. Skall bara mysa där på lördag kväll utan hundar och allt vad det innebär. Inte ofta man bor på hotell numera utan hundar, burar och en massa packning. Sist var på Hannas bröllop i Malmö. Annars så bor man bara på hotell när man är på semester utomlands. Så denna helgen skall jag bara njuta. Sedan mötet, ja kanske är det någon ny tanke som kommer upp. Skall försöka att inte jämföra med Cavaliersällskapet. Detta går inte då JCS är en väldig liten men naggande god klubb. Skriver mera om detta möte när jag kommer hem.

Valparna växer och frodas. Nu morras det och leks. Så kul att allt händer från en dag till en annan. Det gäller verkligen att hänga med. Små valpar växer och utvecklas snabbt. Den ena dagen är inte den andra lik i valphagen.

Nä, nu skall jag damsuga av, så att vi slipper fredagsmysa i en massa damtussar. Undrar var de kommer ifrån??

EN SORGENS DAG!

Har idag begravt min lilla valp som inte ville vara med mera. Tyvärr var det något som gick snett. Men vad? Jag har faktiskt ingen aning. Hon var störst när hon föddes, stark som en liten oxe. Som en helt vanlig pigg och frisk liten valp.

Allt ändrades i slutet av förra veckan. jag tyckte att hon inte riktigt hängde med sina bröder. Men hon åt som en häst och det gjorde hon ända till slutet.... Något gick fel, men vad? Kan det varit avmaskningen? Eller nått annat? Ja, vem vet.

I helgen så var det som om hon fick magknip. Jag satt uppe med henne till 04:30 på lördag morgonen. Vi låg tillsammans i soffan, hon i en liten filt brevid mig. När hon tillslut lugnande ner sig, la jag henne hos sin mamma och allt var frid och fröjd. Trodde jag!

Igår tog jag det hårda och svåra beslutet om att låta henne få somna in. Inte lätt vill jag lova. När hon föddes fick jag direkt känslan om att "denna" är fin. Något att hålla ögonen på de närmsta veckorna. Hon var så söt...

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt. Det är inte alltid en dans på rosor att hålla på med hundar. Finns massor med jobbiga situationer och hinder att ta sig igenom. Om, och om ingen. Men känslan att hålla på med hundar är fantastisk. Se dem födas och se dem gå bort, och allt roligt där emellan, gör att det överväger det som är jobbigt.

Vi gjorde allt för denna lilla snutta. Hon själv var så stark och så tapper. Precis som om hon ville leva. Hennes mamma gjorde allt. Och vi själva kämpade på och fick några oroliga dygn och sömlösa nätter.

Att vara ute idag och begrava henne kändes tungt. Marken var så "äcklig", blöt och kall. Tanken slog mig att herregud, måste jag lägga denna lilla fina kropp här. Det är ju så kallt & rått...

Vouges Umbrella blev nästan 4 veckor.

BAJS!

Idag känns allt SKIT!

LÄPPSTIFT - MUMS....