SÅDAN HERRE, SÅDAN HUND!

”Sådan Herre, Sådan Hund” ett ordspråk eller varför inte ”Don efter person”!! Jag har faktiskt tänkt på detta många, många gånger och det stämmer kanske inte till 100%, men nästan.

Cavalier King Charles Spaniel är en liten vänlig hundras med stora mörka runda ögon. Så stora och mörka att det inte finns någon botten. Här är det både lätt och enkelt att drunkna. Ögonen utstrålar vänlighet, ömhet samtidigt en smula tacksamhet. Cavalierern är en mild och glad liten hund som älskar ALLA oavsett om man är snäll eller kanske rent av elak mot dem.

Kanske är Cavalieren en aning naiv, tror gott om alla och rusar lätt fram och går därför på nitar om och om igen. Men samtidigt som den är godtrogen så är den väldigt lojal. Den skulle aldrig gå bakom din rygg eller göra dig ledsen.

Cavalieren har ingen baktanke med något. Den bara ÄR, och den älskar sina ägare och dess familj och vänner obegränsat. Oavsett om familjen är stor eller liten, har barn och kanske till och med har andra hundar eller djur.

Stämmer då detta in på mig själv?

Ja, jag kan nog faktiskt se ganska mycket av Cavalieren i mig själv. Lite naiv och godtrogen men även väldigt lojal. Ibland lite blyg, men ändå orädd. Tycker om allt och alla, i alla fall till motsatsen bevisas. Tror nog att många känner igen sig.

Hur är det då med resten, som inte känner igen sig?

Ja, bilden ovan får beskriva detta. Många säger att Pitbulls är mycket trevliga hundar. Det är de säkert, om de hamnar i rätta händer. Själv skall jag villigt erkänna att jag är lite hundrädd (låter kanske konstigt när man föder upp hundar själv) och jag har en väldig respekt för större hundar.

Så om jag beskriver Pitbullen ur min synvinkel och respekt för dom så tycker nog jag att flertalet Cavalierägare mer börjar likna en Pitbull än en Cavalier idag. De bara rusar fram som de muskelpaket de är och vill sätta andra på plats. De är maktkåta stridspittar som inte skyr några som helst medel. Som gärna ser sig själva som ledare, då de pinkat in sitt revir.

Men vad kännetecknar då en bra ledare?

Jo en ledare får folket med sig och inte mot sig, en bra ledare får människor att följa. En bra ledare behandlar ”sina” med respekt, då endast för att få samma respekt tillbaka. Själv har jag gått en ledarskaps utbildning för många år sedan. Inte för att jag på något sätt ville bli en ledare eller är en ledar typ. Jag gick denna kurs endast för att lära känna mig själv. Både hur jag ser på mig själv och på andra. Denna var verkligen nyttig, och jag lärde mig massor. Orkar man inte gå en kurs, ja då finns det böcker man kan låna eller köpa och läsa hemma.

En ouppfostrad Pitbull i fel händer kan vara eller bli riktigt farlig. Man kanske sitter där hemma, uppe på köksbordet eller diskbänken med hunden morrande nedanför och man tänker; - Hur kunde jag vara så godtrogen och naiv. Min lille ”Björne” som var så snäll när jag köpte honom som 8 veckors valp.

Själv skulle jag kanske inte vara så rädd för hunden. Mera för mig själv. Hur kunde jag göra så fel? Vad gick fel? Hur kunde jag förhindrat att jag hamnade här uppe på bordet, och ”Björne” där nere?

Själv så känner jag just nu att stämningen är lite som David mot Goliat. Eller varför inte Cavalierern mot en Ptibull. Ingen skall behöva känna sig trampad på, ingen skall behöva åka hem med svansen mellan benen och vara ledsen. Gör någon detta, ja, då har man verkligen misslyckats med att vara en bra ledare.

Alla kan vi inte älska varandra. Vi har inte heller samma tankar och idéer om hur saker och ting skall skötas och fungera. Men HALLÅ!, vi lever på 2010-talet, och respekt inför varandra borde vara en regel, rekommendation eller varför inte en lag!!

Kanske avspeglar detta vad människan egentligen är. Ett rovdjur, äta eller ätas? Men jag har så svårt att förstå hur man kan må bra när man får andra att må dåligt.

Själv känns det ibland som om jag har blivit indragen i ett spel, ett högt spel som jag inte gillar att spela. Jag hatar allt vad spel heter likaså Monopol & Yatzy. Om jag vill spela ett spel så gör jag det. Men då vill jag också vara med och sätta upp spelreglerna. Jag vill INTE bli indragen i något jag inte har bett om.

Det enda jag egentligen vill, är att hålla på med hundar. Jag har en önskan att alla som vill får chansen hålla på med hundar. För det är inte alla som har den möjligheten även om de vill eller har en dröm.

Men tyvärr så verkar vissa har glömt varför de en gång hamnade i hunderiet. Man har lämnat gräsrötterna och skjuter snabbt och högt upp i luften/höjden. Så fort det börjar gå lite bra så vill man bara ha mera… mera … och mera… inte bara inom hunderiet utan också någon sorts makt. En makt över andra som egentligen inte borde finnas inom hunderiet.

För mig är ALLA lika värda, ingen mer och ingen mindre. Vi gör alla så gott vi kan.

Plötsligt blir man huggen i ryggen av en Pitbull och man märker snabbt att man inte är en vän, den vän man trodde att man var utan man är bara en bricka i ett spel. Man har helt enkelt bara blivit utnyttjad för den man är. För mig är detta en väldigt olustig och obekväm känsla. Skall det verkligen vara så svårt att vara ärlig, rak och lojal?

Skulle önska att vi kunde kliva ur denna ”dokusåpa” och leva här och nu. All förnedrings TV, verkar smitta av sig och det verkar som om man kan bete sig hur som helst, och säga vad som helst utan några konsekvenser. Att leva som en Robinson och skapa pakter, ja det ser vi ju all hur det slutar på TV’n.

Att vissa försöker styra andra är också en del av spelet. Det viskas och fnissas om hemlighter och annat.

En klok uppfödare i England sa till mig en gång; - Det är ingen hemlighet om mer än två vet. Så sant, så sant. Hundvärlden är liten, allt kommer fram, glöm inte det!!

Som jag sa tidigare så är jag som en Cavalier. Snäll godtrogen, naiv som gillar alla. Men endast tills motsatsen bevisas! För då blir jag en Japanese Chin, och då har jag lärt mig vilka som inte är snälla och vilka som bara utnyttjar en för den man är.