Det finns många hundar där ute som aldrig blir Champions av en eller annan anledning. För mig är alla mina hundar Champions. På ett eller annat sätt så är det ”byggstenar” i att producera fina och friska hundar/champions. Alla har jag inte ställt ut men de är för mig ändå viktiga i min avel. Det är inte champions som ger champions. Det behövs så otroligt många ”ingredienser” för att få fram den ultimata hunden. Eller ja, så nära ultimat som man kan komma. Den perfekta hunden är ännu inte född. Men vi alla jobbar på den, eller hur??
Jag satt vid ringside hela dagen i Malmö för att ”Kenzo” bedömdes som hund nr 2 i sin ring på morgonen. Vi var tidigt färdiga och jag kunde för en gångs skull bara sitta och njuta av dagen.
ARANEL KENZO BLIR BIR I MALMÖ MED CHAMPIONATBänkade mig vid Cavalier ringen och lutade mig tillbaka i stolen. Själva hade vi anmält två hundar, ”Kenzo” och vår lilla Cavalier ”Poppy”, Rosscrea Simply Red men efter att jag hade klickat på betala när vi anmälde så kastade hon av sig vinterkappan. Tyvärr gick det lite för fort och hon kastade dessutom av sig lite väl mycket. Det är ju trots allt bara början av våren…
Att bara sitta ringside och titta och njuta är lite annorlunda för mig. Vi brukar ju annars ha med oss ett gäng hundar själva och då hinner man inte med att titta. Man har då problem att hålla ordning på sig själv, Per och givetvis hundarna.
Men att sitta och titta och bara se hur alla springer omkring och beter sig är ju kul bara det. Vissa kan man se att de njuter av dagen (precis som jag gjorde) och andra som har sina ”stoneface” och tar allt på absolut största allvar. Jag funderade lite på vilken kategori jag själv hamnar i. Säg inget – Jag vet redan…..båda!
Men de sista åren har jag kommit på massor, mycket och lite till. Det här med utställningar, hur alvarligt är det egentligen? Den sista tiden har jag gjort det för att det är skoj och en lek som är på låtsas. Jag blir inte ledsen eller arg om jag inte vinner. Jag njuter av mina hundar ändå. Andra tar åt sig personligen och kan ju då inte njuta av dagen speciellt bra.
Jag kan förvånas när man ser på sporten på tv:n när hockey killarna slåss. Alla bara flyger ihop som en stor klump på isen. Där ligger de och boxas för att den ena av dem blev sur för att pucken inte gick i mål. Men hallå – puckon, ni spelar väl för att det är roligt. Eller är det verkligen värt att gå av isen med några tänder mindre i käften??
Tänk då på alla människor som bor i Japan eller varför inte prata om Libyen. Hur mår dessa människor? Här snackar vi allvar. Alltså; På liv & Död. Men skall vi verkligen ha samma allvar på våra utställningar?
1987 så började jag ställa ut min första hund. Sedan har allt bara rusat i väg med en rasande fart. Nu år 2011 har vi gjort 40 Champions och 16 olika certvinnare. Jag lever, jag har inte blivit utsatt för strålning har heller inte fått mitt hus bombat och min familj lever och ingen har varken blivit mördad eller våldtagen. Är inte det de som är huvudsaken?!
Sedan hur det går på en utställning är ju bara en smaksak, i domarens tycke. Nästa tycker på ett annat sätt och nästa… ja men det är bara att komma igen och försöka på nytt. Jag är glad och stolt över vad jag har gjort under alla mina år med hundar. Jag har försökt vara så målinriktad som jag bara kan. Men jag har inte tappat min ödmjukhet till hundar och människor på vägen. Har alltid haft fötterna på jorden och försökt köra mitt race oavsett vad andra tycker och säger.
Givetvis måste man ha en kämparglöd när man håller på med hundar om man vill komma någonstans. Samma gäller inom musik, hockey och alla andra sporter. Man måste ha mål för att nå någonstans. Sätter man inga mål, ja då är det ju svårt att komma just i mål. Men man nog aldrig nå målet om man mår dåligt på vägen dit. Men att ligga på isen och slås med andra hockey spelare gör ju inte så att pucken kommer i mål precis!!
Njut av era hundar, ha kul på utställningarna eller fotbollsplanen eller var ni nu är. Ta inte allt så personligt och alvarligt. Gå inte över lik för att komma dit du vill. Utnyttja inte dina vänner för att du skall kunna dra nytta av det, samarbeta istället. Det kommer både du och den du samarbetar med vinna på i det långa loppet.
Det skall vara skoj, tycker inte du att det är roligt, ja då gör inte din hund det heller och hur skall ni då kunna vinna?
Ha nu en underbar fredag och en fantastisk helg. Det skall i alla fall jag ha i sällskap med mina hundar, Hanna, Per å ja alla andra jag träffar i helgen!!
LOVE, PEACE & UNDERSTANDING - Det är mitt mål med denna helgen!
Att bara sitta ringside och titta och njuta är lite annorlunda för mig. Vi brukar ju annars ha med oss ett gäng hundar själva och då hinner man inte med att titta. Man har då problem att hålla ordning på sig själv, Per och givetvis hundarna.
Men att sitta och titta och bara se hur alla springer omkring och beter sig är ju kul bara det. Vissa kan man se att de njuter av dagen (precis som jag gjorde) och andra som har sina ”stoneface” och tar allt på absolut största allvar. Jag funderade lite på vilken kategori jag själv hamnar i. Säg inget – Jag vet redan…..båda!
Men de sista åren har jag kommit på massor, mycket och lite till. Det här med utställningar, hur alvarligt är det egentligen? Den sista tiden har jag gjort det för att det är skoj och en lek som är på låtsas. Jag blir inte ledsen eller arg om jag inte vinner. Jag njuter av mina hundar ändå. Andra tar åt sig personligen och kan ju då inte njuta av dagen speciellt bra.
Jag kan förvånas när man ser på sporten på tv:n när hockey killarna slåss. Alla bara flyger ihop som en stor klump på isen. Där ligger de och boxas för att den ena av dem blev sur för att pucken inte gick i mål. Men hallå – puckon, ni spelar väl för att det är roligt. Eller är det verkligen värt att gå av isen med några tänder mindre i käften??
Tänk då på alla människor som bor i Japan eller varför inte prata om Libyen. Hur mår dessa människor? Här snackar vi allvar. Alltså; På liv & Död. Men skall vi verkligen ha samma allvar på våra utställningar?
1987 så började jag ställa ut min första hund. Sedan har allt bara rusat i väg med en rasande fart. Nu år 2011 har vi gjort 40 Champions och 16 olika certvinnare. Jag lever, jag har inte blivit utsatt för strålning har heller inte fått mitt hus bombat och min familj lever och ingen har varken blivit mördad eller våldtagen. Är inte det de som är huvudsaken?!
Sedan hur det går på en utställning är ju bara en smaksak, i domarens tycke. Nästa tycker på ett annat sätt och nästa… ja men det är bara att komma igen och försöka på nytt. Jag är glad och stolt över vad jag har gjort under alla mina år med hundar. Jag har försökt vara så målinriktad som jag bara kan. Men jag har inte tappat min ödmjukhet till hundar och människor på vägen. Har alltid haft fötterna på jorden och försökt köra mitt race oavsett vad andra tycker och säger.
Givetvis måste man ha en kämparglöd när man håller på med hundar om man vill komma någonstans. Samma gäller inom musik, hockey och alla andra sporter. Man måste ha mål för att nå någonstans. Sätter man inga mål, ja då är det ju svårt att komma just i mål. Men man nog aldrig nå målet om man mår dåligt på vägen dit. Men att ligga på isen och slås med andra hockey spelare gör ju inte så att pucken kommer i mål precis!!
Njut av era hundar, ha kul på utställningarna eller fotbollsplanen eller var ni nu är. Ta inte allt så personligt och alvarligt. Gå inte över lik för att komma dit du vill. Utnyttja inte dina vänner för att du skall kunna dra nytta av det, samarbeta istället. Det kommer både du och den du samarbetar med vinna på i det långa loppet.
Det skall vara skoj, tycker inte du att det är roligt, ja då gör inte din hund det heller och hur skall ni då kunna vinna?
Ha nu en underbar fredag och en fantastisk helg. Det skall i alla fall jag ha i sällskap med mina hundar, Hanna, Per å ja alla andra jag träffar i helgen!!
LOVE, PEACE & UNDERSTANDING - Det är mitt mål med denna helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar