BEKRÄFTELSE BEHOV!

Asså sitter här och funderar lite som vanligt. Läser på olika forum mm där många enligt mig "leker" proffs på allt de gör och säger. Man vinklar det lite som om att man själv helt enkelt är bäst och andra är sämst och bara gör fel.

Man skäms inte alls för att framhäva sig själv, sina tankar och sina hundar. Man skriver om hundar som har blivit gamla och friska. På nått sätt har man ett behov av att göra detta inför allas ögon. Som min hund är minsann gammal och frisk, och för att inte tala om mormor och hennes syskon. Men vad hände med mammans syskon?

Varför kan man inte lika enkelt visa och berätta det som inte kanske blev så jäkla bra? Känns ibland som om man lägger lite fel fokus och glömmer eller gömmer undan det som inte blev så himla bra. Jag personligen fokuserar kanske ibland lite för mycket på det som inte blev så bra. Kanske mest för att jag vill ta redan på bristerna och för att då försöka göra det bättre nästa gång. Men hur fasen gör man det som är bäst, till ännu bättre? Teach me, - Säger jag bara!!

Jag skäms inte för att berätta när något går galet. Man kan bara försöka göra det bättre nästa gång. Men kan man inte och känner man inte till sina brister hos sina hundar, ja.. Hur skall man då kunna göra det bättre?

Dessa människor som hela tiden sätter sig själv i fokus hur jävla bra det är har en tendens att se ner på allt och alla som inte gör och tänker som de. Varför förlöjliga oss andra och sedan själv sätta sig på toppen? Lär de nya och gröna istället för att förnedra dem, tycker jag vore bättre i alla fall.

Jag personligen skulle och drar öronen åt mig när jag ser att nån bara hela tiden framhäver sig själv och hur jäkla duktig man är och hur friska hundar man har. Speciellt när hunddatan finns och man lätt kan kolla där vad som händer. Ingen kan bara föda upp friska och långlivade hundar.

Och säger man dessutom att parar man med en gammal frisk hund så blir det bara friska valpar? Ja, då vet inte jag vad jag skall säga. Vore lika enkelt då att para en champion med en annan champion och sedan tro att det bara föds Champions. - Asså shiiit, är 1 + 1= 3?

Sedan är vi alla i olika faser när det kommer till hundar och avel. Alla kan inte ha samma erfarenheter och kunskap. Alla kan inte heller ens ha hund på samma sätt som andra, både vad det gäller utrymme och ekonomiskt. Man måste respektera dettta helt enkelt. Men att säga att de svenska uppfödarna inte kan det de håller på med är lite hårt. Vi har inte heller samma linjer och då inte heller samma utgångsläge när det kommer till brister och förtjänster. Detta behöver man inte vara Einstein för att räka ut.

Men lite respekt inför varandra tycker jag inte är för mycket begärt, eller? Givetvis skall man vara stolt och glad om man har fött upp en kull som blivit lyckad, det vill säga frisk och långlivad. Men man får faktiskt inte glömma bort de som inte blev det!

Kanske skulle jag starta en sluten grupp på Facebook som heter typ - Vi som inte gör som proffsen, men gör det bra ändå! - Hahaha ....