GLAMOUR & LYX TORSDAG!!

Ibland behöver man faktiskt som hunduppfödare få lite glamour och lyx i vardagen, eller hur? Så idag skall vi och våra Engelska gäster och några vänner till, ut på restaurang för att senare ikväll gå på Panos Emporio’s VIP-Kväll! Så skit görat är redan klart, hundgårdarna är rena… mm mm…

Snart dags att hoppa ur mjukisbyxorna och sätta på sig något som inte har stora knän redan! Lite champagne, mingel och modevisning av både kläder & badkläder ikväll ser vi fram emot!!

IT’S NEVER TOO LATE!!

Vi sa ju att vi skulle börja träna på gym när vi startade vår diet i januari. Vi var väldigt peppade och inhandlade både gym kläder och skor. Kläderna ligger fortfarande fint ihop vikta i garderoben med prislapparna på. Skorna ligger prydligt i sina kartonger. Jag körde en Adidas outfit och Per en Nike! Väldigt fina men de kommer kanske hinner bli omoderna innan de hamnar på våra kroppar.

Per har fått sitt gymkort genom sitt jobb på Freeport och med det så behövde vi ”bara” köpa ett till mig. Men tror ni att vi har kommit igång? Men efter att ha sett bilderna nedan så känns det som det aldrig kan bli försent!!

Som sagt; - Det är aldrig försent, så vilken är Din ursäkt?
Min? Jag har inga rosa underbyxor med volanger, vet inte om Adidas gör sådana!!

HOPPSAN!!!

Idag på morgonen städade jag hos alla valpar och tänkte att tidningspappret går jag ut och eldar. Brukar göra det och det brukar då givetvis inte vara några problem. Har aldrig varit i alla fall!!

Men idag… Maj gaaad, säger jag bara. Ut och tuttade på och en helsida av en av tidningarna flyger iväg, högt upp i luften. Den brinner som bara attan och landar på vår gräsmatta som inte är klippt på ett tag. Man kan säga att den ser ut som torkad hö, av prima kvalitet.

Vad händer då? Jo, det brinner som bara satan och jag får tag på en plast kratta och börjar slå som en galning omkring mig. Krattan smälter givetvis och jag fortsätter och slå som en galning men då endast med ett halvruttet träskaft. Elden sprider sig snabbt och drar sig mot hästhagen som är full med hästar som bara står där och glor på mig. De flyr sedan då röken från gräset blir väldigt tjock. Så tjock att jag nästan inte såg var det brann.

Livrädd för att det skall sprida sig vidare till hästarna fortsätter jag att slå och slå. Då upptäcker jag att elden är på väg mot en jättegran som vi har på tomten. Tänker bara – Asså shiiit, tänk om det tar fjutt i den, vad händer då!!?

Jag springer omkring som en galning i mina Birkenstock tofflor och när väl elden är släckt så är mina fötter lika svarta som gräsmattan. Puh, dagens motion är gjord och jag känner att jag nu skall sätta mig på altanen och ta en go kopp kaffe och njuta av värmen. Men då från solen och inte från någon jäkla gräsbrand. Herregud säger jag bara….

Så tänk och lär av mig och mitt misstag idag. Det är torrt ute och jag lovar…. Det går fort, väääldigt fort!! Känner mig ändå lite som en brandman idag.

Nu kan jag bara hoppas och se fram emot det nya fina gröna gräset växa fram. Man får se det positivt, eller hur??

Undrar vad jag skall hitta på för bus imorgon??

NYA VÄDERFLICKAN!!

Härligt med lite nya väderflickor. En sån "lyckans ost" hon är som får presentera vårt fina vårväder!!

VIP-KVÄLL !!

På torsdag 29:e maj, 20:00 är det VIP-Kväll på Panos Emporio’s Flagship Store på Frölunda Torg. Butiken fyller 1 år och det kommer att firas med rabatterade bad & kläder. Det kommer även att bjudas på dryck och lättare tilltugg, modevisning mm. Så missa inte detta tillfälle och ha en trevlig kväll!! Vill du komma så hör av dig till mig så att just DITT namn hamnar på gästlistan!!

Idag har det varit skobytarhelg på Freeport. Massor med människor var där idag och bytte in sina gamla och fick då en voucher på 200:- som gjorde att de kunde handla sig ett par nya. Denna skobytar-idén fortsätter imorgon och de insamlade gamla skorna går till Räddnings Missionen som ser till att behövande människor får ett par fungerande skor.

Väldigt bra sak tycker jag. Samtidigt ett himla jippo runt allt men för en riktigt god sak. Så har du inte varit på Freeport ännu, - Åk dit och se till att få dig ett par nya fina skor inför våren/sommaren samtidigt som du faktiskt gör en riktigt god sak för behövande människor!!

Jag lovar, vill man ha skor så hittar man dem på Freeport. I butiker som Scorett, Adidas, Nike, Reebook, Rockport M.fl. Märken som Caterpillar, Lacosté, Björn Borg, Acne, WEsc, Converse, Replay, Helly Hansen och massor, massor fler. Själv har jag redan köpt ca 8 par I år!!! Behöver jag säga att jag älskar att shoppa loss på SKOR!!!

VILKEN HÄRLIG FREDAG!!

Idag är det ett fantastiskt väder igen. Man blir liksom full av energi och får massor gjort. Fast man får inte glömma att pausa och sätta sig i solen och njuta av en god kopp kaffe då och då!!

Förra helgen var ”Chaplin”, Vouges Roiyaru Negai på besök. Han är en kullbror till våra flickor ”Noomi” & ”Kisse”, och inte att glömma vår lille ”Charlie”. De är ur ”Betty’s”, Homerbrent Betsu förra kull tillsammans med ”Bubu”, Ch. Homerbrent Asobu.

”Chaplin” finns i vår ägo men bor hos min underbara Moster Anne. Väldigt kul att få se honom igen och han var så välskött och fin. Han är en stadig och väldigt sund liten hund med många bra poänger och viktiga rasdetaljer. Han är lite lik sin mamma ”Betty” fast då lite mera maskulin, då han är en pojke. Hela kullen blev faktiskt riktigt fin och jag är mer än nöjd.

”Betty’s” senaste valpar med Ch. Mishamai Indashio Return Of Marber fick ju en tuff start då de på tredje dagen i deras liv fick en ny mamma. Men de växer sakta men säkert och börjar nu bli mer och mer små hundar. Fortfarande kanske lite små, men nu äter de även fast föda så jag hoppas att de växer på sig lite extra nu och tar ikapp det som de har förlorat.

”Sawa”, Ch, Homerbrent Sawayaka som är deras extra mamma har ju två egna små flickor som bara är några dagar äldre än ”Betty’s”. De ser riktigt fina ut och är korta och fina. Man kan se lite modell ”Greta”, Vouges Roiyaru Naiki i dem. Kanske inte så konstigt då ”Kenzo”, Ch. Aranel Kenzo är pappa. Tror att ”Sawa” tycker det är riktigt skönt nu är de äter lite själva också. Men en så fantastisk mamma och extra mamma hon är. Hon tvättar och håller rent och gör allt som man skall fast i lite dubbel tappning då hon vårdar fler än hon själv födde.

”Kiki’s”, Ch. Homerbrent Chinkis valpar då. Men hur söta får man vara egentligen?? Finns det några sötare valpar än Japanese Chins i denna ålder. Som fluffiga små dunbollar studsar de nu omkring och bara är helt underbara. Kanske kan jag använda dem så påsk dekoration då se nästan ser ut som så duniga kycklingar. Skall försöka ta lite kort på ”Kålle” & Ada” någon dag.

Imorgon får vi besök från England. Det är Mr. Bob ”The dog” Payne med sällskap som kommer över en vecka och bara njuter av våren tillsammans med oss i Sverige. Skall bli trevligt att ha dem här några dagar!! Får se vad vi kan hitta på ..

Nu skall jag ut till hundarna och umgås med dem lite i solen. Skall passa på att plocka lite skit och kratta lite. Så att även de kan njuta av solen och värmen utan att känna att de ligger på ett utedass!!

Hoppas nu får en ”skit” trevlig helg, för det skall vi ha!!!

I DIN HIMMEL

Inatt har min lilla ”Odd” Molly somnat in. Hon var en riktig liten fighter men behöver inte längre kämpa. Usch, så hemskt!! Jag har verkligen gjort allt i min makt för att denna lilla tjej skall bli lika stor och stark som sina syskon. Mat på flaska, ensam tid med sin extra mamma ”Sawa”flera gånger om dagen mm. Men idag gav hon upp kampen om sin överlevnad. Man känner sig så maktlös men livet har sin gång. På något sätt får man försöka acceptera och gilla läget.

Hon fick ju inte namnet ”Odd” Molly för inget. Redan när hon föddes var hon lite udda sina syskon. Men ändå, det var ett liv med ett litet hjärta som tickade. Jag har blivit för blödig och kände att jag inte hade något annat val än att kämpa med henne. Hon visade ändå på något sätt för mig att hon ville leva. Men naturen har sin gång och ibland känns den i alla fall för mig väldigt hård och rå.

Jag är trots alla tårar så oerhört glad att fortfarande ha hennes mamma Betty i livet. Även hon var en riktig fighter som starkt visade att hon ville vara kvar, trots allt som hände precis efter att valparna hade kommit till världen. Just därför fick dessa underbara och fina valpar en riktigt tuff start i livet. Tyvärr kanske lite för tuff för lilla ”Odd” Molly. Kanske hade hon behövt sin mamma mer än någon annan!!

Nu är de fyra och extra mamma Sawa är helt underbar. Hon gör så gott hon kan och tillsammas har vi gjort allt vad vi har kunnat!! Jag är just nu jätte ledsen och extra jobbigt är att vara hemma ensam då Per just nu är nere i ett soligt & varmt Portugal. Men om jag nu är ledsen, undrar hur hundarna då känner sig. Vet dom?

”Molly”, jag är så ledsen över att jag bara fick hålla dig en kort stund och inte lära känna dig på riktigt!! Nu är du ”I din himmel”, kanske är det du som lyser över oss och ger oss ett fantastiskt vackert väder idag.

R.I.P Molly

VÅRSTÄDNING!!

Nu när våren visar sig allt mer och mer, och fåglarna kvittrar ute så kommer (damm)suget att vår städa lite. Allt skall nu jäklars fixas!!

Trädgården ser ut som skrutt efter alla stormar som har varit och det ligger kvistar och grenar och annan skit överallt. Hundgårdarna behöver ett ansikslyft och för att inte tala om allt inne!! Fönster och allt sånt tråkigt….. blä….

Med våren kommer också lite lust att renovera ditten och datten. Vi har massor att fixa med men eftersom vi var på utställningar flertalet av helger och ledig tid förra året så kanske man skulle hålla sig hemma lite mer i år och få allt detta fixat en gång för alla. Men det jag vill fixa och få gjort är inte gjort på ett ”katt knull” precis och kostar PLENTY!! Får se om jag kan få med mig Per på mina idéer. Får väl komma med förslaget om att utställningspengarna kan vi lägga på att renovera istället!! Fast jag vill ju på utställning också!! Hum, vad göra – förslag någon??

Sen vill man ju fixa till sig själv inför vår och sommar, Beach-2012!! . Jag får se till att beställa tid på Klinik 34 och få mig själv lite vår städad. Finns mycket jag vill (måste) göra. Hum – Behöver nog en halvdag eller kanske till och med en heldag!! Bantningen har jag ju redan löst (-8 Kg), så det sista får jag korrigera med lite läkarhjälp. En liten spruta här och där och sen lite syra i fejan på det så blir det nog bra!!

Sedan det här med Facebook, behöver nog göra en vår rensning bland mina vänner där. Vissa känner jag inte och har faktiskt inte ens en aning vilka de är. Varför är man egentligen vän med dem? Sedan har vi de som man vet vilka de är och som bara ger en ”Bad Energy”, bort med dem…. Varför skall man ha sådana vänner på Facebook som skickar en massa otrevliga privata meddelande. Nä, usch… bort säger jag bara! Börjar bli för gammal för sånt….

Hur skall man hitta tiden till all städning, upprensning och fixande, och hur skall man ha råd?? Men man får se det så här, - Det blir jäkligt bra när det är klart, och då kan man bara njuta av sommaren som är på intåg. Eller hur!!?

DAGENS FUNDERARE!!

I dessa dagar är det väldigt mycket snack om hälsa. Vissa debatter är väldigt heta, som att kolla eller inte. Många tar "risken" för de vill veta och blir då kanske lite begränsade i sin avel. Andra stoppar huvudet i sanden och vill inget veta. Tänker då främst på SM, EF & CCS. Här verkar det än så länge vara upp till var och en att gör som de själva känner. Men ändå, denna debatt är väldigt het, så jag lämnar den här idag och tar kanske upp vad jag tycker om detta en annan dag.

Om vi nu kollar på de hälsotester vi har gjort i Sverige i ett antal år. Tester vilket de flesta faktiskt följer. Det är en ytterst, ytterst liten procent som inte följer SCKCS avelsrekommendationer som att kolla; Hjärta, ögon och knän. Så kan jag bli lite glad över att det verkar som om hjärtproblemen blir allt mindre men patella kanske ökar en liten aning. Men ögonen, herregud… Vi har nu hur mycket olika diagnoser som helst.

2012-01-01 till dagens datum 15 mars ser det ut så här på avelsdatan:

195 Cavalierer UA på hjärtat och endast 6 stycken har biljud. Här skall man också tänka på att Cavalierer testas oftast var 8:de månad. Tillsammans blir det hela 201 testade Cavalierer bara i år. Vilket är TOPPEN!!

När det kommer till patella så är 54 stycken UA och 4 har någon grad av patella, oftast den lägre skalan. Alltså 58 patella testade hundar i år. Dessa kollas oftast bara en gång i livet och då efter 1 års ålder för att få resultatet officiellt.

Men när det gäller ögon så är 43 stycken UA men HELA 19 stycken har diagnoser på sina ögon. Samma gäller här som för patella. Kollas endast en gång i livet och då när de är över ett år gamla. I år är alltså 62 hundar kollade.


Vad hade hänt om vi hade kollat ögon och knän lika ofta som hjärtan? Hade siffrorna då ökat? Varför blir det procentuellt mer problem med våra ögon än hjärtan? Vart är vi på väg??

Hjärtan skall ju vara den stora hälsofrågan när det kommer till Cavalierer. Det är ju här vi har ett hälsoprogram och allt. Men jag måste säga att det ser ju faktiskt ganska bra ut på hjärtfronten vilket gör mig glad men samtidigt blir jag väldigt orolig över det övriga.

Är det så att vi har fokuserat för mycket på hjärtan och glömt av resen? Eller är detta ett resultat av att vi har ett hälsoprogram som gör att andra defekter kan få ta fart? Eller är det så att ”vissa” uppfödare skiter i vad det får för diagnos på sina hundar och parar med dem ändå? De har ju trots allt fyra ben och ett hål därbak, eller om det är en hane – En pick!!

Vad tror ni?

OSEXIGT!!

Att vinna kan vara riktigt sexigt men att vara en ”bad loser” är för mig väldigt osexigt. Igår när Danny återigen kom 2a så tyckte jag faktiskt lite synd om honom. Han var bra, riktigt bra. Men det fanns någon som var ännu bättre och i år var det – Loreen!


Precis samma är det inom hundvärlden. Aldrig roligt att komma 2a men – va faan!! Nån måste vinna och någon måste komma 2a. Så är det bara…. Här gäller det att hålla masken och inte ta ut sin förslut på den som vinner. Såga den hunden eller ägaren. Eller kanske till och med domaren!!

Danny sågar enligt tidningarna idag Loreen och hennes låt, vilket är mig är väldigt osexigt. Han var ju bra, jättebra! Han fick till och med fler rösten än vad Eric Saade fick förra året då han vann. Men det räckte inte då Loreen i år fick röstrekord.

Förstår verkligen hans besvikelse, hur många gånger har man inte själv stått där i ringen och varit besviken? Men kom igen Danny – ”Grow up” och ta det som en MAN!!!

Grattis till Loreen som gjorde ett fantastiskt jobb igår. Jag röstade som en galning och Per började hojta att jag får använda min veckopeng till detta. Ok, tänkte jag men jag slösade nog bort hela denna veckans, och nästa och nästa…. Skit samma – RÄTT LÅT VANN!!!

Idag är det ett underbart vårväder här hemma. Hundarna är ute och verkar hur nöjda som helst. Betty är riktigt pigg nu och jag är så glad att den gamla Betty är tillbaka. Hon följer mig fortfarande vart jag än går och ligger just nu tätt bakom mig när jag sitter och bloggar.

Kiki’s valpar är nu hur söta som helst. De är nu uppe på benen, sitter och slår på varandra med sina tassar. När Kiki inte är i närheten så ropar de på sin mamma. Så gulligt, riktigt så gör inte Cavaliervalpar.

Sawa då?? Jo, hon kämpar på. Valparna verkar må bra och hon sköter dom med perfektion. Hennes egna har nu öppnat ögonen och de fem fosterbarnen växer så det knakar. Snart är de ikapp hennes egna. Bara lilla (Odd) Molly som fortfarande är liten. Just nu är hon väldigt liten mot de andra men hon är pigg och rask. En riktig liten – Fighter!!

Skall bli spännande att se vad alla dessa valpar växer upp till. Kommer de att bli vinnare eller losers. Oavsett så är de varken sexiga eller osexiga just nu. De är bara urgulliga!!

Idag har vi massor att göra eftersom vi hade en slappe och mysdag igår. Så det är väl bäst att sätta igång.

/Tjingeling

TIPSEXTRA!!

Så här på en lördag passar väl lite tipsextra bra, eller hur??
TIPS Nr.1

Vill du få din hund lite fin? Du tycker jag att du skall ta kontakt med Jimmie Lundgren som numera har Kungsbacka’s Hundsalong. Kanske din hund behöver en liten vårständning, precis som allt annat på våren!

TIPS Nr.2

Se nu till att lägga dessa nummer i din telefon införkvällen. 099 902 06 (9,90 kr per röst, varav 8,50 till Radiohjälpen) 099 202 06 (3,60 kr per röst) kanske vill du hellre sms rösta då gäller dessa. 72 999 med texten 06 (9,90 per sms varav 9 kr går till Radiohjälpen) 72 211 med texten 06 (3,60 per sms)

Alla andra nummer är helt ointressanta ikväll. Så se nu till att rösta på Loreen och gör Sverige stolta inför Eurovision Song Contest i Azerbaijan och Baku!! Så tänk SEX ikväll, lätt som en plätt, eller hur?!

Trevlig kväll!!

NOSTALGI TRIPP!!

Idag på förmiddagen har jag suttit och kollat på en massa gamla bilder och hundar jag har haft äran att ha i mitt liv. Skrev i ett tidigare blogg inlägg att jag behövde någonstans att hämta lite kraft ifrån. Att titta på alla dessa hundar och tänka tillbaka på minnen man har haft ihop ger faktiskt en liten kick!!

Så många minnen och så många härliga personligheter. Så vackra hundar och så härliga att ha fått ha i mitt liv. Alla har olika platser i mitt hjärta, några har gjort starkare avtryck och sitter fortfarande så hårt i minnet att det känns nästan som om jag hade dem här hemma nu!!

Första hunden kommer alltid vara speciell. Denna hund var en liten trefärgad tik som kort och gott hette, - Samantha. Hon var en underbar liten hund som följde mig var jag än var. Hon var nästan inte som en hund utan mera som en lillasyster eller nått. Var jag ute med kompisar så var hon alltid med. Hon var en i gänget. Nästan som en liten maskot. Alla gillade Samantha och Samantha gillade alla.

När jag fick moppe så var hon med i alla fall. Hon satt i en väska på min mage och åkte med vart vi en skulle. Själklart skulle hon med… så fort hon hörde min moppe komma så kom hon springande och ville ta en tur. Underbar liten hund, hennes öron fladdrade i vinden när vi gled över gatorna.

Hon föddes sommaren 1987 och jag var den lyckligaste killen i världen när det bestämdes att hon skulle bli min, min alldeles egna hund!! Hon kunde alla konster och trick man kan tänka sig. Vi höll på från morgon till kväll. En sådan hund kommer jag aldrig att få igen. Tänk vilken tid jag la ner på henne. Hon kunde göra saker som var helt onödiga att kunna. Men vad gör man inte när man inte kan komma på fler saker att lära henne.

Hon fick sedan valpar. Och hennes dotter ”Ronja”, Ch. Vouges Cherish var min allra första egna Champion. Tyvärr så förlorade jag den linjen efter henne men hon lever kvar i flera hundar, bl.a. Ch. Vouges Yellow Pages som finns i Norge.

En annan hund som har betytt mycket för mig är, ”Kevin”, Ch. Hackensack Torrancroy. Så speciell hund inte bara i utställningsringen utan som hund, nästan lite mänsklig. När jag förlorade honom alldeles förtidigt, endast 4 år gammal så höll jag på att gå under. Jag hade i stort sett bestämt mig för att sluta med hundar. Han betydde så mycket för mig på det personliga planet då han kom in i mitt liv precis när jag hade min livskris. Han var den som visste allt om mig. Han var där när jag både var glad och när jag var ledsen.

Givetvis så har jag älskat alla mina hundar. Alla har en stor plats i mitt hjärta men, av någon konstig anledning så blir vissa helt enkelt lite mer speciella. Hundar som ”Samantha” & ”Kevin” är hundar som man bara får en gång i livet. Är så glad och tacksam att jag har fått den chansen!!

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om varje hund jag har haft genom tiderna. Hur de var, hur och varför de hamnade hos mig.. osv... Att tänka på min nallebjörn, "Ruby", Ch. Immenhof's Summa Cum Laude eller "Gerorge", Ch, Rossbonny Cheyanne Brave som ligger bakom nästan alla mina hundar, gör mig varm i hjärtat!!

Precis nu när jag sitter och bloggar så ringer en man från ett okänt nummer. Han pratar engelska med en tydlig brytning av indiska. Han säger att han ringer från Microsoft Windows. Han vill att jag skall gå till min dator för den skulle tydligen ha laddat ner något som han skulle hjälpa mig att få bort. Han ville då in i min dator och lösa problemet för mig.

Asså shiiiit - Allvarligt, hur dum får man bli, jag la bara på!!!

50 TUSEN!!

Tänk att allt gick på nästan 50 tusen kronor, innan vi fick hem Betty. Att ha en försäkring är allt bra ibland men herregud… detta med veterinärvård och dess kostnader. Går det ibland inte lite för långt. Tänk de som inte har en försäkring. Ja, ja veterinärvård får vi diskutera vid ett annat
tillfälle. Nu är allt betalt och klart. Man kan nästan säga att jag fick köpa Betty en gång till!!

I alla fall, Betty är nu hemma och allt går bra såhär långt. Hon har blivit väldigt bortskämd och jag kan inte lämna henne en sekund utan att hon ropar på mig. Hon vill verkligen inte bli lämnad ensam igen. Men så blir det kanske när man duttar med dem och matar ur handen mm. För av någon konstig anledning kan hon inte längre äta ur en skål!? Jag får även smyga iväg och kolla så att hon sover om jag behöver göra något annat. Annars så hör jag henne ropa, hon ropar högt ända till jag kommer och hon ser mig igen.

När vi kom till Blå Stjärnan i måndags och veterinären kom med henne så såg hon alldeles förvirrad ut. Min första tanke var att – Men hon är verkligen inte OK ännu. Men så fort hon såg mig och hörde min röst och slängde hon upp svansen på ryggen och började vifta på den. All förvirring var som borta och lilla Betty var tillbaka! Lilla snuttan, undrar hur hon har haft det
dessa dagar egentligen.

Nu försöker vi läka alla sår, och då menar jag ALLA. De i hjärtat och de som finns på Bettys lilla kropp. När vi kom hem så hade hon bandage runt halsen och på alla fyra benen. Man kan säga att hon var som en nåldyna. Inte att glömma hennes lilla mage som är full med stora svarta stygn.

Jag satte upp en STOR hage i köket så att hon skulle få lite lugn och ro från de andra hundarna, så att ingen kommer och bråkar med henne eller hoppar på henne eller nått. Men, Betty vill verkligen inte vara i någon jäkla hage. Nä, hon vill vara där jag är och jag sitter ju inte i en hage precis. Det får helt enkelt lösa sig på annat sätt. Man får ha lite extra koll bara.

Hon har två olika mediciner och en smärtlindring. Allt går bra och hon gör vad hon skall men man kan ibland se att hon har lite ont. Sover gör hon givetvis med mig och Per i vårt sovrum. Hon ligger nedanför min säng, sover hon inte så håller hon koll på var jag är.

Hennes valpar är nu en vecka gamla och ”Stand in” mamman Sawa sliter och jobbar. Men hon är såå duktig. Ca 3 gånger om dagen får även Kiki komma dit och hjälpa henne lite. Så jag får nog säga att jag hade tur i oturen som har dessa hjältinnor till extra mammor som kan hjälpa till. Allt funkar och valparna verkar må bra och går upp i vikt. Det är bara lilla (Odd) Molly som är lite mindre än de andra men som hon kämpar på, en riktig fighter precis som sin mamma. Vi får se var vi landar, just nu tar jag bara en dag i taget och hoppas på det bästa.

Sawa’s valpar har nu även de fått sina kennelnamn. Här hemma kallar vi ju dem ”Vickan” & ”Madde”, Så Vouges Roiyaru Kisaki och Vouges Roiyaru Chuuguu fick det bli då det betyder – Royal Empress!

Även Betty’s har fått namn allt eftersom de är sådana hjältar och hjältinnor i hela den familjen. Pojkarna heter Vouges Roiyaru Hi-Ro & Vouges Roiyaru Shunketsu. Flickorna fick heta V. Roiyaru Kesshi, V. Roiyaru Eiyuu & V. Roiyaru Yuusha. Vilket alla betyder – Royal Hero!!

I måndags kom inte bara Betty hem, utan sent på kvällen fick vi vår första matkasse från Kocken och Jag. Måste säga att det var riktigt spännande att laga maten igår. Det blev fiskbiffar med potatismos och citron kyssta morötter. Faktisk var det också riktigt gott. Skall bli spännande att
laga dagens rätt. Har inte riktigt bestämt ännu om jag skall välja – Kött, kyckling eller vegetariskt!?

Ha nu en bra dag!!

VOUGES ROIYARU ADA

När det händer en massa tråkiga och jobbiga saker i ens liv så glömmer man lätt allt som är positivt runt omkring en. Men att glömma bort en liten gullig valp som ”Ada” är inte lätt. Hon och hennes bror ”Kålle” blir nu på måndag redan 4 veckor. Nu börjar de bli hur gulliga som helst. ”Kålle” ville inte vara med på bild denna gången men lilla ”Ada” är en riktig liten poser!!

”Kålle” & ”Ada” har nu fått sina stamtavlenamn. ”Ada” heter passande nog Vouges Roiyaru Ada och ”Kålle”, Vouges Roiyaru Kataki. Båda namnen betyder på Japanska – Royal Revenge.

”Ada” påminner jättemycket om lilla ”Betty” när hon var liten. Nästan lite skrämmande! Eller är det bara jag som ser det så just nu. Att likheten finns där är kanske inte så konstigt då ”Ada’s” mamma är syster med ”Betty”!!

Så en liten uppdatering om min älskade lilla ”Betty”. Hon är på bättringsvägen men stannar på Blå Stjärnan tills imorgon. Idag skulle hon få en blodtransfusion som skall hjälpa henne att bli extra stark innan hon kommer hem. Alla hennes värden är bra med blodvärdet dippar lite.

Jag har sovit hur dåligt som helst den sista tiden. Men i natt så somnade jag som en stock. Har sovit knockad hela natten. Min förhoppning var att ”Betty” skulle komma hem redan idag. Men inte…

…som jag längtar tills imorgon!!

MIN ÄLSKADE BETTY!

Allt började som en dröm i tisdags morse då ”Betty”, Homerbrent Betsu fick fem starka och fina små valpar. Har tidigare bloggat om detta så ser mer om detta nedan.

Men allt gick snabbt från en dröm till att bli en mardröm. Betty piggade liksom inte på sig riktigt. Första dagen så är de alltid lite slappa och slöa och vill inte riktigt varken äta eller gå ut och kissa. Man får nästan bära dem från sina valpar. Väl ute så gör de vad de skall och vill snabbt in till sina små igen.

Men Betty var inte som det brukar. Orolig som man är så sitter man och försöker pilla i dem lite mat och göra allt för att det skall bli så bra som möjligt. Men på torsdags kvällen blev hon allt sämre. Och hon kunde inte göra annat än att ligga ner… Allt gick så himla snabbt!!

Vi slängde oss i bilen och körde i ilfart till Blå Stjärnan i Göteborg. Så skönt att det i alla fall finns ett djursjukhus som är öppet dygnetrunt. Väl där så togs prover så att hon inte hade fått eklampsi. Men värdena var bra och vi kunde utesluta kalkbrist. Nya prover togs och då var hennes blodsocker nivå i botten. Mycket kanske beroende på att hon inte hade ätit så bra efter valpningen.

Hon fick lite glukos och piggade faktiskt på sig lite. Hon tittade på mig med en klarare blick och reste på sig. Vi kom överens med veterinären att hon skulle stanna över natten så att inte sockerhalten sjunker igen plus att hon behövde ligga på dropp i några timmar.

Väl hemma så är man så orolig även om man vet att hon ligger under vård och bevakning. Hennes fem valpar då?? Jo, jag brukar hylla människor men här måste jag hylla en hund. Lilla ”Sawa”, Ch. Homerbrent Sawayaka fick bli ”stand in ” mamma och som hon gjorde det. Mitt hjärta fullkomligt slog dubbla slag när jag såg hur hon som en liten höns mamma tog sig an Bettys 5 valpar, plus sina egna två små som hon hade fått några dagar tidigare än Betty.

Men sju valpar på en liten Japanese är för mycket. Jag försöker stöd mata och hjälpa ”Sawa” så mycket jag kan. Plus, viktigt att ”Sawa” nu får i sig mera mat. I detta läge så hade jag förhoppningen om att kunna få hem Betty dagen efter så att hon kunde komma hem och ta hand om sina valpar igen.

07:45 på fredags morgonen ringer telefonen och i andra änden var en veterinär. Han berättar för mig att Betty har blivit sämre och att hon är väldigt, väldigt dålig. Fler prover hade tagits över natten och tidig morgon som visade att Bettys livmoder hade spruckit och att fostervatten hade läckt ut i buken. Detta gjorde att hon även hade fått bukhinneinflammation och även blodförgiftning.

Jag blev helt förskräckt och hörde på veterinärens röst att detta inte är bra. Han sa inte att hon kommer att dö. Men på något sätt så sa han det utan att använda orden. På grund av alla komplikationer så var hon en hög risk att söva inför en operation. Men vad har jag för val? Opereras hon inte så förlorar jag ju henne ändå.

Jag gav tillstånd till att operera och efter att vi hade lagt på så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Massor med tankar for genom huvudet att - Vad fan håller jag på med? Är allt verkligen värt detta för att ha valpar. Känns som om man offrar sina bästa kompisar, bara för att jag vill. Är det värt det?? Många tankar kom och en som kom hela tiden var; Är hunderiet färdigt för mig nu? Är jag verkligen gjord för detta?

Vet inte om jag har en liten kris för mig själv men jag har mer och mer den sista tiden funderat på om jag är klar med hundar. I alla fall uppfödning. För jag har aldrig varit så orolig över mina hundar och valpningar som den sista tiden. Vet inte om det är någon form av mognad och respekt för det man håller på med eller vad det är. Men nått är det och ibland känns det som om jag behöver hämta styrka och kraft från någonstans, men var?

Hela dagen gick, och jag fick INGET gjort. Jag bara väntade på att veterinären skulle ringa och berätta hur operationen hade gått. Samtidigt så fasades jag över samtalet, väldigt kluvet!! Man går omkring som en zombie samtidigt som man gråter, pussar på Bettys bebisar. Och sen tar man det ett varv till!!

Telefonen ringer och det är veterinären. Han berättar att operationen hade gått bra och att Betty låg på uppvaket. Men samtidigt så sa han att hon var så illa att han i stort sett gav henne 50/50 chans att klara detta. Huu… just här hatar jag mig själv. Varför parade jag henne – Varför??
Han berättade vidare att om, jag säger om hon klarar de två första dagarna så ser det lovande ut. Men som veterinärer är så säger de inte så mycket hur mycket jag än försökte pressa honom för att få svar. Svar som även jag förstår är omöjliga att svara på. Men jag ville ha ett halmstrå, bara ett halmsstrå att gripa tag i.

Jag fick också frågan om det var ok att de ringde mig dygnet runt i fall något skulle hända Betty. Givetvis fick de göra det och om jag inte hörde något så var allt OK. I alla fall så OK som det kunde vara under alla omständigheter.

Hela dagen gick och min kropp var helt slut. Låg i soffan och verkligen försökte stänga av och inte tänka på något. Per sa hela tiden att – Peter, du kan ändå inte göra något nu, försök slappna av. Han har ju så rätt. Men jag kände mig så maktlös, ville göra något men egentligen vad kan jag göra. Kändes ändå som att hade jag inte Betty i min tanke hela tiden så hade jag övergivit henne. Så även om jag kanske såg cool och lugn på utsidan, så var min insida en helt annan, uppror!!

Ingen ringde och jag försökte lugna mig med att då är nog allt ok. Men idag på förmiddagen ringde telefonen. Visste inte om jag vågade svara, men kluven som man är så slänger man sig på telefonen och i andra ändan var en trevlig och glad tjej som ville ge mig en liten uppdatering om Betty.

Hon började med att säga att – Allt är bra med Betty. Hennes värden är bra, hon har bra puls och hennes slemhinnor är numera rosa. Igår var de grå och bleka. Hon har ätit och även varit ute och kissat!!

HALLELUJA vilken glädje. Jag blir alldeles tårögd och alla hår jag har på kroppen stod rakt ut in en enda underbar rysning. Nu skall vi inte ropa hej ännu men det gör att jag kan slappna av lite. Jag håller nu alla tummar, för om utvecklingen fortsätter som den gör nu så kanske hon får komma hem redan imorgon eller kanske mest troligt på måndag.

Sådana här händelser sätter djupa spår och många frågor. Dessa frågor är jag den enda som kan svara på. På något sätt skall jag försöka finna svaren. Kanske tar det tid men jag känner att det är dags, dags att ta reda på vad jag vill.

Tack för alla uppmuntrande mail, telefonsamtal och kommentarer på Facebook. Det värmer och med ert stöd känns allt så skönt. Sköt att veta att ni är där och egentligen bara finns. All kärlek till er!!

Om och när Betty kommer hem så kan hon inte dia sina valpar. Så vi har redan organiserat så att det bästa löser sig för både Betty och hennes valpar. För har valparna ärvt sin mammas starka överlevnads instinkt så kommer vi allt lyckas. Jag skall i alla fall göra all i min makt för att det skall gå bra.

Min starka lilla flicka, som hon har kämpat och jag hoppas att hon fortsätter med det. Nu vill jag bara ha hem min älskade Betty. Kosta vad det kostar vill!!

KOCKEN OCH JAG!

Nu kan man säga att vår (svält) diet är över. Jobbig tid men också nyttig. Man avgiftar sig från massor med behov bl.a. socker. Jag har nog gått ner en 6-7 kilo, så nu är jag nere på den lite mer bekväma vikten 68 kilo!

Nu på måndag så kommer vår första matkasse. Vi gjorde som Erica, valde Kocken och Jag. Finns massor med olika matkassar att välja mellan men denna kändes liksom bra.
Så nu skall jag sätta på mig kockmössan och ställa mig vid spisen. Skall faktisk bli både kul och spännande att laga helt andra rätter en de man vanligvis varvar mellan. Här hittar ni till Kocken och jag; www.kockenochjag.se

Nästa veckas meny ser ut såhär;
Fisk
Fiskbiffar med potatismos & citronkyssta morötter

Vegetarisk
Lasagne ” Delize”

Kyckling
Indisk kycklinggryta med ris & raita

Kött
Krav-kotlett med svamp-& madeirasås, serveras med tagliatelle

Denna vecka skickar kocken med: Tomatsås, bechamélsås, raita & kryddblandning, svamp-& madeirasås