MIN CHARLIE!

Tv. - "Charlie", Vouges Roiyaru Iyoku BIM på MyDog i fredags!

 

Eller egentligen är det Pers Charlie, det var Per som beslutade att Charlie skulle stanna hos oss. I torsdags var han BIR på MyDog. På fredagen blev han BIM. På natten till tisdagen fick han änglavingar och finns nu inte mer! :(

Vilken chock, vilken sorg, kan kan inte riktigt förstå. Kan fortfarande inte riktigt greppa vad som har hänt och varför? Allt gick så himla fort och jag anade inget, absolut inget. Från att vara en utställnings stjärna till att vara borta några dagar senare. Helt ofattbart...min lille olycksfågel.

Jag har bloggat om det tidigare att min värsta mardröm är att hitta någon av mina hundar död på morgonen. Kan kanske förstå om det är en gammal och lite skruttig hund, men inte en ung hund som inte ens har fyllt två år ännu.

Det svider i hela kroppen, så saknar jag honom. Vad missade jag? Kunde jag gjort något. Nä, jag missade inget och jag kunde heller inget göra. För i måndags 08:10 var han på återkoll efter det ingreppet han gjorde för ett tag sedan. Skulle varit på det besöket för länge sedan men Stockholm, Jul och Nyår fick komma först. För Charlie mådde ju bra och var pigg och alert. Fick en tid till återbesök förra torsdagen, men då var det ju utställning och Charlie var ju stjärnan.

Det fick bli måndag morgon och allt såg fint ut. Veterinären frisk förklarade honom helt och tyckte det var roligt att se en så glad och frisk liten hund. Men vad händer, 24 timmar senare finns han inte mer!?

Jag vet inte vad jag mer skall säga än att jag är så ledsen och saknar honom så. Tillsammans hade vi massor med planer. Han fick 3 Cert på raken två med BIR och ett BIM. Valpar efter min lille stjärna planerades men nu blev alla planer krossade!

Som sagt, att hålla på med hundar är inte lätt. Ingen dans på rosor och massor med saker är väldigt tuffa. När sånt här händer så finns det massor med annat i hundvärlden som blir så patetiskt. Som allt skitsnack, elakheter mm. Hunduppfödning är tufft som det är ändå. Varför måste vissa då spä på och göra allt så himla mycket jobbigare.

Jag funderar ofta på varför är just DET som jag vill hålla på med och älskar att hålla på med så jobbigt ibland. Känns så orättvist många gånger att man skall behöva bli ledsen för att man håller på med hundar och har en passion för det. Men kanske är det just det som kallas blod, svett och tårar. För hunduppfödning är tufft, mycket tuffare än vad många som bara köper en valp kanske tror.

Till min lille Charlie vill jag bara säga att jag saknar dig så. Vill så gärna känna på din lilla fina kropp igen. Se dig hoppa och studsa med dina nallar. Även om du aldrig hann med att bli champion så var du och kommer alltid vara en champion för mig, - oavsett vad andra säger.

Nä, usch nu plågar jag mig igen och ser knappt vad jag skriver länge. Mycket tårar rinner och kommer att rinna. Men jag vet att jag klarar detta också! Tack till ALLA som har visat sitt stöd med kramar och allt. Så skönt att veta att ni alla finns där. Nu vet ni i alla fall vad som har hänt. Jag skulle bli så oerhört tacksam om jag nu efter att ha delat med mig av detta slipper få höra en massa hemska spekulationer. Charlie är mer värd än så!!! - Tack!