Vår lille hjälte ”Hero”, Vouges Roiyaru Hi-Ro som fick en tuff start då mamma ”Betty”, Homerbrent Betsu insjuknade efter att han föddes men han kommer sig riktigt bra. Han är fortfarande liten men naggande god. Är så otroligt glad över att dessa valpar var så starka och klarade den svåra tiden då de bara 3 dagar gamla inte kunde vara hos sin mamma längre.
Tyvärr så förlorade vi i denna tuffa stund en liten tik men fyra starka och fina valpar klarade sig och är idag fina, glada och starka valpar. Alla valparna fick heta något på japanska som antydde på Hero. För för mig var de hjältar och extra mammorna, ”Sawa” och ”Kiki” som ställde upp och tog hand om ”Bettys” små är mina hjältinnor.
Allt kan hända när man håller på med hundar, denna gång hade vi tur i oturen och jag är så glad att ha dessa små runt mina ben och även ibland under mina fötter – aouch!!
Vouges Roiyaru Hi-Ro, ”Hero”
USCH, SE UCH & NO UCH Mishamai InDashio Return Of Marber – Homerbrent Betsu,
1 RCC
I helgen firar Cavaliersällskapet 40 år med en dubbel
utställning i Eskilstuna. Utställningen kommer att dömas av två väldigt erfarna
Cavalier uppfödare från England. De kommer att döma var sitt kön varje dag.
Det kommer även vara
en middag på lördags kvällen. Vilket jag förstår att många har anmält sig till.
Massor med annat kommer att hända denna helg som kommer gå i Cavaliererns anda.
Även kusin rasen King Charles kommer att ha en utställning under lördagen.
Skall faktiskt erkänna att jag väldigt gärna hade velat vara
där och sett allt. Kanske inte deltaga men bara få vara med och se allt. Men nu
blir vi hemma denna helg och har det lugnt och skönt som vi har haft det nästan
hela detta året, i alla fall när det kommer till hund utställningar.
Jag hoppas verkligen att alla kommer att trivas och att det
kommer att bli en trevlig helg. Vi har alla samma intresse och samma mål. Så
att umgås under trevliga former och med människor som har samma hobby kan ju
aldrig bli fel, eller hur?
Det enda som jag ser det som faktiskt kan bli fel är när man
får fel focus och inte sätter hundarna i rampljuset. Vissa vill gärna synas och
höras själva och då glöms lätt hundarna bort. Det är hundarna som är
huvudpersonerna och jag kan bara hoppas att det även blir så denna helg.
Glöm inte att våra hundar är var och en ett ”Masterpice”.
Oavsett hur det går så är just den hunden du har och äger den finaste i
världen. Ibland glöms detta tyvärr bort. Din hund kan aldrig bli finare än vad
du själv tycker, oavsett resultat och vad andra tycker. De hundar man har själv
är givetvis vackrast oavsett om de heter Mona Lisa eller inte, glöm inte det!!
Mina hundar för mig är ett resultat, i nästan konstnärlig
anda. Var och en av dem är för mig ett ”Masterpice” oavsett om jag är hemma eller
på ett 40-års jubileum i Eskilstuna.
STORT lycka till, till alla som skall tävla i helgen. Jag
hoppas att ni kommer få en fantastisk helg tillsammans, jag håller tummarna!!
Som ni vet så sökte vi en kennelhjälp för någon vecka sedan.
Det gick mycket fortare och lättare än vad både jag och Per var beredda på. Så
idag är första dagen för Sophie som just nu har badat ”Jojo” och står nu och
fönar henne torr.
En sådan lyx för mig. Nu har jag mer tid till att både
dricka kaffe och prata i telefonen. Och ändå blir liksom allt gjort på samma
gång. Kan det bli bättre??
Nä, skämt å sido… Lite hjälp skadar aldrig och ju fler vi är
desto mer hinner vi med. Allt blir så mycket enklare och proffsigare. För vem
vill inte ha hundar som alltid är snygga och välvårdade i sina pälsar. Sedan
allt städ som är både inne hos hundarna och ute i deras gårdar. Nu ska ju inte
jag ligga på latsidan och inte göra något. Men det är skönt att veta att man
kan få den hjälpen man behöver ibland.
Jag blir inte heller lika låst vid hemmet och kan både vara
borta överdagen och även kanske ligga borta någon helg. Sophie bor då här och
sköter allt precis som jag hade gjort om jag hade varit hemma. Vilken frihet!!
Och sedan är ju Johanna och Anton (som annars snällt har ställt upp och tagit
hand om våra hundar) inte längre bort än 100 meter. Kan det bli mer tryggt, det
blir tryggare och tryggast….
Jag vet inte om det bara är jag som njuter av lyxen. Tror
även hundarna kommer att bli hur nöjda som helst. Cavaliererna älskar ju andra
människor. Så med dem är det inga problem med nya ansikten. Japparna då? Nja,
de flesta av våra är som Cavaliererna, - pang på bara. Men några är mera
vaksamma och väntar på rätt läge att godkänna ett nytt ansikte.
Vi är i alla fall glada att ha Sophie här och hälsar henne
med glädje välkommen till Team Vouges. Vad är det man säger – Bakom varje framgångrik man, finns en
duktig kvinna!! Så nu jäklars kommer snart våra hundar ut i ringarna igen,
och då i TOPP KONDITION!!
I helgen som
var dömde jag Södras utställning I Skåne närmre bestämt i Lomma. Det var en
utmärkt plats att ha utställningen på. En brukshundsklubb som hade allt man
behöver för att det skall bli bra.
Vädret var
toppen, blå himmel men det var lite kallt i vinden emellanåt. Men vad gör det
när man har trevligt. Det var kanske inte så många hundar som kom då det var
många utställningar samma helg. Det var tvådagars i Danmark, Roskilde och även Lidköping.
Så jag har full förståelse att man hellre åker på de officiella
utställningarna.
Jag hade
själv trevligt och jag hade Annelie och Hanna som hjälpte mig i ringen. Tyckte
att det flöt på bra och att allt gick som en dans. Tycker fler skall testa på
detta med att döma. Det är väldigt lärorikt och man får en annan syn på ”domeriet”
när man själv står i mitten. Lätt att sitta vid sidan av och ”tycka”. Men när
man väl står där så är det inte alltid lika lätt och givet som det ser ut från
ringside.
Har tidigare
dömt Cavalierer och första gången var i Stockholm på den trevliga färgindelade
utställningen. Den gången minns jag att jag var RIKTIGT nervös. Men det gick
bra. Andra gången var i Norge och där var det liksom i Stockholm, massor med
anmälda hundar. I Norge hade de även andra klasser som jag inte riktigt var van
vid som ”Gladaste hund”, ”Vackraste huvud” mm. Men så spännande. Det blir
ibland långa dagar, och i slutet får man nästan hjärnsläpp på vad man skall
skriva för kritiker.
Har även
fått äran att döma Cavalierer i England. Så spännande och även här så lärorikt.
Så får ni chansen och förfrågan om att döma, så gör det. Jag lovar ni kommer
inte att ångra er och samtidigt som ni står där i mitten så lär ni er massor. Kankse skulle jag ta tag i detta med att bli auktoriserad domare och få dömma "på riktigt". Hum, vet inte riktigt!! Detta får tiden visa.....
Jag är
mycket nöjd med mina vinnare. Jag hade både trevligt och roligt, blev dessutom
solbränd. Hoppas att de som var där fick ut något av utställningen. Jag vill
tacka Hanna & Annelie för hjälpen och för södras lokalområde som gav mig
chansen att döma er väldigt väl anordnade utställning. Så tack till Rose-Marie,
Pia och Birgitta och alla andra som var inblandade.
VALPARBIR: Campanards My Amber Rose (th)BIM: Petit
Maxim Pierre Peters (tv)
VETERANERBIR: Duvhults Relaxation In The Sunset (tv)BIM: Noble Line Caramelle (th)
Idag är en sådär dag då man känner sig både rik och lycklig.
Vad jag är jag då rik på? Ingen aning, kanske är det på att vara just lycklig –
It’s
a Beautiful life!!!
I helgen har vi badat våra Cavalier flickor eller skall jag
kanske säga tanter!! För när de en efter en blev badade så kändes det nästan
som om den ena var äldre än den andra. Alltså har vi vårt helt egna, Kungsbacka
Superstars.
Äldst i gården just nu är ”Hannah”, Ch. Vouges Insomnia. Hon
är nu 10 år gammal och har åldrats snabbt den sista tiden. Har blivit lite
spröd och bräcklig. Men hon har humöret och tron på livet kvar. Precis som
hennes pappa ”Jacko”, Ch. Craigowl Crackerjack hade då han var gammal.
Listan på våra inneboende;
-Ch. Vouges Insomnia, ”Hannah” – 10 år
-Ch. Vouges Jennifer, ”Jennifer” – 9 år
-Ch.
Craigowl Ritz, ”Loreen” – 8 år
-Ch. Clopsville Cimarron, ”Riah” – 7 år
-Vouges Upsadaisy, ”Sarah” – 7 år
-Ch. Vouges Ruthie, ”Ruth” – 7 år
-Ch. Vouges Charlotte, ”Lotta” – 6år
-Ch. Vouges Christina, ”Tina” – 6 år
-Ch. Vouges Delicious, ”Lisa” – 6 år
-Rosscrea Simply Red, ”Poppy” – 6 år
Att ha såhär många gamlingar är faktiskt riktigt mysigt. De
har stannat även om jag vet att många kastar ut dem med diskvattnet när de inte
längre ”behövs” i kenneln. Mina har stannat och jag är så glad över alla dessa
tanter. Visst, en och annan har flyttat
till ett annat boende, men dessa har kanske behövt ett boende med lite speciell
omvårdnad. Med en vård som vi inte riktigt har kunnat tillgodo se här hemma.
Alla lika fina på olika sätt. Än så länge är det bara ”Hannah”
som har börjat bli lite senil. Å hur gulligt är inte det när man få gå ut och
hämta henne då hon inte har fattat att alla andra har gått in. Hon går där ute
och strosar. Vad hon gör?? Ingen aning….
De unga då? Oj, de är verkligen inte många nuförtiden.
Fritidsgården har förvandlats till äldreomsorg istället. Har liksom hamnat i
ett mellan läge, men så blir det när man behåller sina kompisar i sitt liv. Jag
känner verkligen ingen stress över detta, jag är mega stolt över mitt helt egna
– Kungsbacka Superstars gäng! På grund av ekonomiska själ så har fritidsgårdarna blivit
färre i Kungsbacka kommun. Men i Edsvalla satsar man hårt på ungdomar och där
får de utvecklas och "glittra & tindra" i kapp.Massor med aktiviteter som krovgrillning står på schemat. De är ju ändå de unga som är vår
framtid, samtidigt får vi inte glömma de gamla som har gett oss framtiden!! Nästa vecka är det Kungsbacka Superstars gubbvecka. För på
listan att fixas så står;
-Ch. Vouges Hanky Panky, ”Hank” – 10 år
-Ch. Clopsville Jack Daniels, ”Jack” – 10 år
-Ch. Rosscrea Free Loader, ”Frankie” – 6 år
-Ch. Vouges Charlatan, ”Teddy” – 6 år
Häromdagen hittade jag "Jack" vår helt egna "fixar nisse" på framsidan av huset helt själv. Där skulle han verkligen inte vara, i alla fall inte själv. Hur han kom dit? ja, det vet bara "Jack"!!
Vilken låt är då bäst att ha på högsta volym när ”gänget”
badas och fixas från topp till tå. Allt från öron till klor…. När man badar ”Loreen”, så står hon där i badet genomblöt och
dränkt som en katt, men ändå ser hon så där divig ut som bara hon kan göra då
kan man inget annat än säga. – ”You’re a superstar, yes that’s what you are…..you know it”
Fast om man skall vara ärlig så kanske även ”Leende guld bruna ögon” hade funkat hur
bra som helst, eller hur!!!
