Ända sedan jag var liten kille så har jag haft Carola som min stora idol. Och att ha Carola som idol när man går i 3:an (1983) har ju kanske inte alltid varit så himla coolt. Jag menar de andra grabbarna i klassen var ju mer för hårdrock och rockade på som de coola pudelrockare de var. Men nä inte jag, jag fastnade istället för Carola! Och istället för att spela boll på eftermiddagarna stod jag hemma framför spegeln och sjung- Säg mig vad du står...
Där och då var det kanske inte alltid så lätt men vad gör man. Jag vet ju att jag inte är den enda i Sverige som har fångats av Carola. Någonting har gjort att jag liksom kan jämföra mig med henne av någon konstig anledning. Kanske är det känsla av att hela tiden känna sig missförstådd. jag vet inte på vilka plan egentligen för vi kommer ju från helt olika världar och har eller i alla fall har haft en helt annan grundsyn på att inte vara lika.
Jag vet att många av mina vänner slängde alla hennes album då hon gjorde sina uttalanden om homosexualitet. Men lite too late kanske, the money is already in her pocket. Men oavsett vad hon sagt och gjort så har hon varit min idol...
Jag tog det även ett steg längre som liten och mimade och gjorde uppträdanden som Carola med "Främling" i skolan. Inte heller så lätt då man bara är en liten kille och inte riktig tänker på konsekvenserna som kanske blir. Detta spred sig väldigt snabbt och jag hörde sedan hånande viskningar i skolan som att - Där är han som härmar Carola. Jag fick även höra från föräldrar i min klass att jag inte fick göra Carola för det skulle en förälders dotter faktiskt göra. Det skall göras av en tjej och inte en kille!!
Kände liksom igen detta då även Carola berättade igår i "Så mycket bättre" att hon blivit tillsagd att hon inte längre fick sjunga för det skulle minsann deras döttrar göra. Tänk att det finns föräldrar som gör såhär mot barn. Jag visste ju inte där och då att jag var fjolla, hur skall man veta det när man inte helt har utvecklat sin sexualitet. Detta har ju inget med Carola att göra men att jag mer inte kände att det var något fel att mima och härma henne. För vad betyder kön i denna åldern? Tydligen inte så mycket för Carola heller när hon var ung...
Såhär i efterhand kan jag tycka att hela min historia med Carola är lite gullig och charmig. Jag stod där och då för vad jag tyckte och för vad jag gillade. Det är precis samma Peter idag, jag står för både vem jag är och för vad jag tror på och inte. Man måste liksom bara våga vara den man är.
Jag var ett ganska hängivet fan som samlade på allt, och jag fick hjälp av släkt och vänner. Tidningsartiklar, bilder, affischer och ja hela rasket. Var hon på TV så ringde folk och påminde så att jag inte skulle missa, precis som om jag inte hade koll. Videon var liksom redan redo för att spela in - Hahaha.. men väldigt gulligt.
Nu har jag ju inte varit ett sånt där crazy fan som jagar och verkligen lever för min idol. Nä, kunde kanske blivit men det var ju som sagt inte alltid så coolt att ha Carola som idol. Så allt stannade hemma i mitt pojkrum.
Carola har varit och kommer alltid vara älskad och hatad. Men nu när jag är mera vuxen så har jag så svårt att förstå att vuxna människor som har levt med Carola precis som jag från -83 har ett sånt enormt hat att de känner att de måste uttrycka i sociala medier precis vad de tycker och tänker om henne. Vem är det som är skenhelig egentligen? Att man överhuvudtaget måste uttrycka sina negativa tankar om något eller något är och förblir en stor gåta för mig. Vore så lätt om man istället lägger ner sin energi på det gillar och tycker om.
Man kan inte älska alla men måste man verkligen öppet visa sitt hat. Tänk vad världen hade varit underbar om man istället visade kärlek och uppskattning. Men vad vore en bal på slottet? - Jo, alldeles alldeles underbar.... Ha en fortsatt underbar söndag....
